SBB justerar sitt bokslut

 

Jag har sedan SBB:s VD gick ut med en positiv vinstvarning i januari i år varit negativt inställd till bolaget. Anledningen är att den höjda vinstprognosen för det fjärde kvartalet i princip handlade om uppvärdering av fastighetsbeståndet. I ett inlägg utvecklade jag närmare mina tankar och valde sedan att kliva ut helt ur bolaget. Jag tror helt enkelt inte att detta är en långsiktigt hållbar utveckling samt att bolagets aktiekurs kommer att dala över tid. 

Efter det har vi mycket riktigt haft en nedgång i aktien och en blankarrapport som ytterligare spädde på nedgången. I blankarrapporten från Viceroy lyfter de fram bland annat oklarheter kring SBB:s värdering av fastigheterna. En del handlade om synen på vad som ska inkluderas i eget kapital. 

Historiskt har bland annat hybridkapital sett som eget kapital, men där Viceroy menar att det ska ses som skuld. Hela rapporten fick SBB:s VD att gå i taket och VD anklagade Viceroy för att vara skurkar som lurar småsparare på deras pengar. Finanspressen inklusive vissa analytiker hängde på och var också negativa mot blankarfirman. 

När det gäller blankarrapporter utgår jag själv från att blankarna alltid talar i egen bok då de vill få ned värdet på aktien för att på så sätt tjäna pengar. Men, det man alltid bör göra är att läsa igenom en sådan rapport och dra sina egna slutsater. Om man tycker att blankarna har helt fel och aktien rasar uppstår ju världens köpläge för en långsiktig sparare. Och det bör man istället vara tacksam för.

Själv valde jag som sagt att kliva ur aktien innan denna rapport kom, men efter att ha läst igenom det Viceroy skriver känner jag i alla fall inte att ett fantastiskt köpläge har uppstått i aktien. Jag tycker fortfarande det är problematiskt med bolagets värdering av fastigheterna och att årets resultat mest består av luft då förvaltningsresultatet per aktie är en väldigt liten del av det. Resten är värdeförändringar som inte genererar något kassaflöde. Den luften kommer inte kunna betala räntor, skatter och utdelningar i det långa loppet.

Och att man fortfarande använder p/e-talet som ett mått för fastighetsbolag är för mig en gåta. Mer rimligt vore p/förvaltningsresultatet. Men det kanske kommer en ändring i framtiden. Det som är lite tragiskt är att många småsparare verkar mest exalterade över att SBB nu går över till månadsutdelning och inte funderar kring frågor som rör bolagets redovisning och värdering av fastigheter.

I slutet av mars har organisationen EPRA kommit med nya riktlinjer för hur EPRA LTV (LTV = loan to value) ska beräknas. LTV visar på relationen mellan lån och totalt fastighetsvärde. Det som är nytt är bland annat att hybridkapital och preferensaktier ses som skuld som jag tolkar det (se sid 14 i deras riktlinjer) . D-aktier ska framöver inkluderas i eget kapital enligt ett klargörande som kommit. 

De nya riktlinjerna ska gälla från och och med 2022. Som en passus blir det att gå igenom eget kapital och skuldsidan i de andra fastighetsbolag som finns i min privata portfölj för att se hur dessa riktlinjer kan komma att påverka nyckeltalen och i förlängningen bolagets värdering. Det troliga blir nog att nyckeltalet EPRA LTV kommer att minska för en del fastighetsbolag.

Justering av helårsresultatet

Inatt, klockan 00:14, släppte SBB ett pressmeddelande om att bolaget i samband med framtagandet av årsredovisningen har antagit en försiktigare syn på värderingen av fastigheter. Särskild vikt har lagts på värdering och hanteringen av tilläggsköpeskillingar vid förvärv och försäljningar. 

Denna genomlysning och kontroll, tillsammans med bolagets revisorer från E&Y, har lett till att värdeförändringar på fastigheter minskas med 473 mkr och uppskjuten skatt ökar med 68 mkr. Samtidigt ökar förvaltningsresultatet med 293 mkr. Nettoeffekten gör att årets resultatet minskar från 25 849 mkr till 25 601 mkr och resultat per stamaktie A och B minskar från 17,35 kronor till 17,17 kronor. Eget kapital minskar samtidigt från 83 832 mkr till 82 971 mkr. För mer detaljer hänvisar bolaget till not 30 i årets årsredovisning. 

Som aktieägare vill man verkligen inte tvingas ta del av ett sådant här pressmeddelande och inte att det smygs ut mitt i natten. Det känns knappast förtroendeingivande.

Nu tror jag inte att det slutar här utan vad gäller SBB kommer vi nog få se fortsatta fall i aktien. Sedan är frågan hur detta kommer att spilla över på resten av börsens fastighetsbolag? 

Trelleborg, attraktiv efter försäljningen av Wheels?

Trelleborg är ett klassiskt svenskt industribolag inom polymerlösningar med ett börsvärde på strax under 60 miljarder kronor. Polymerlösningar är produkter som tätar, dämpar och skyddar kritiska applikationer i olika industriella miljöer och fordonsutrustning. Trelleborg består idag för tillfället av tre divisioner:

• Industrial Solutions
• Sealing Solutions
• Wheels Systems

varav det nyligen meddelats att den sistnämnda divisionen kommer att säljas till japanska Yokohama Rubber. Det har skickat upp aktien över 25% sedan i fredags. Frågan är om Trelleborg fortfarande är attraktivt värderat eller om tillfället så att säga rullat en förbi?

Affären med Yokohama Rubber

Rykten om att Trelleborg skulle sälja sin däckdivision har funnits sedan december förra året. Det var inte direkt oväntat när det väl annonserades. Divisionen säljs kontant för 2 miljarder euro (cirka 22 miljarder kronor) på skuldfri basis. Affären beräknas gå igenom inom 3-6 månader efter sedvanliga granskningar från konkurrensmyndigheter. 

Men mot bakgrund av att Yokohama mest sysslar med däck för personbilar och på andra geografiska områden förväntas affären gå igenom. Av köpeskilling är det sedan bara cirka 60 miljoner euro som är tilläggsköpeskilling baserat på 2022 års resultat för divisionen. 

Ser man på nettoomsättningen och rörelseresultatet för Wheels Systems för 2021 uppgick dessa till 10,1 respektive 1,2 miljarder kronor. Prislappen motsvarar en EV/EBIT-multipel på en bit över 14x. Att jämföra med Yokohama, som värderas till runt 7x. Det känns som att Trelleborg får betalt även för den återhämtningspotential efter covid som marknaden räknat med skulle komma de närmaste åren.  

Kvarvarande verksamheter i Trelleborg

De verksamheter som kommer bli kvar i Trelleborg kommer göra att bolaget blir ett mer enhetligt och mindre cykliskt bolag. Vidare kommer bolaget också vara mindre påverkade av förändringar i exempelvis råvarupriser. 

Man ska heller inte glömma bort att den mycket högre marginalen som Sealing Solutions har, kommer att få en mer framträdande roll inom bolaget. Så helt klart tycker jag att affären är ett bra beslut för Trelleborg. 

Industrial Solutions - Divisionen är en ledande leverantör av polymerbaserade kritiska lösningar inom utvalda applikationsområden och till infrastrukturprojekt. 

Fördelning av försäljning per geografi och segment per Q4-2021 för Industrial Solutions

Den totala nettoomsättningen 2021 för divisionen uppgick till 11,1 miljarder kronor med ett rörelseresultat på 1,4 miljarder kronor. Divisionens mål är att långsiktigt uppnå en rörelsemarginal på över 12%, vilket man för 2021 uppnådde då rörelsemarginalen slutade på 12,4% för helåret. 

Sealing Solutions - Divisionen är en ledande global leverantör av polymerbaserade kritiska tätningslösningar och komponenter till generell industri, fordon och flyg.

Fördelning av försäljning per geografi och segment per Q4-2021 för Sealing Solutions

Den totala nettoomsättningen 2021för divisionen uppgick till 12,5 miljarder kronor med ett rörelseresultat på 2,85 miljarder kronor. Divisionens mål är att långsiktigt uppnå en rörelsemarginal på över 23%, vilket man för 2021 uppnådde då rörelsemarginalen slutade på just 23% för helåret.  

Ser man på de senaste 6 åren så har Industrial Solutions mer än dubblats från 5,1 miljarder kronor till 11,1 miljarder kronor omsättningsmässigt. Det är en genomsnittlig tillväxt på 13,7%. 

För den större divisionen Sealing Solutions, har ökningen under samma period gått från 8,3 till 12,5 miljarder kronor. En genomsnittlig tillväxt på 7%. 

Totalt har de båda divisionerna vuxit sin nettoomsättning med i snitt 9,8% över dessa sex år.

Om man ser på utvecklingen av rörelseresultatet (EBIT) och rörelsemarginal ser det lite annorlunda ut. Visserligen har rörelseresultat för Industrial Solutions mer än dubblats, från 0,6 till 1,4 miljarder kronor under perioden. Men trots en snabb tillväxt är den är klart lägre än vad rörelseresultat är för Sealing Solutions är, som ökat från 1,9 till 2,9 miljarder kronor. 

Marginalmässigt har också Sealing Solutions haft en rörelsemarginal som är mer än dubbelt så hög som för Industrial Solutions. Den genomsnittliga rörelsemarginalen i Sealing Solutions är 22,2% mot Industrial Solutions 10,8%.

Dippen i marginal för Sealing Solutions under 2020 beror på att covid-19 hade dock en större effekt på den division, då en större del av verksamheten riktar sig mot bland annat flygindustrin.

Prognos och värdering

I Q4-rapporten kan man läsa att Trelleborg hade ett rekordår 2021, så de kommande åren kanske inte blir lika bra. Men samtidigt finns det nu möjligheter att göra kompletterande tilläggsförvärv i och med att bolaget kommer att ha en nettokassa efter avyttringen av däckdivisionen. 

Jag skissar på att Industrial Solutions växer både nettoomsättning och rörelseresultat med 13% 2022-2024. För Sealing Solutions räknar jag med att de fortsätter att växa sin nettoomsättning och rörelseresultat med 7%. 

Med dessa antaganden borde man kunna förvänta sig en omsättning på lite över 31 miljarder kronor och ett rörelseresultat på 5,5 miljarder kronor till år 2024. 

Rörelsemarginalerna fortsätter ligga kvar på samma nivåer som vid utgången av 2021 för de båda divisionerna enligt tabellen nedan.

Givet en aktiekurs idag på 219 kronor och en bedömd nettokassa på cirka 13 miljarder kronor ger det ett enterprise value (EV) på 46,4 miljarder kronor. 

Jag tycker att Trelleborgaktien fortsatt är intressant trots uppgången efter att affären annonserades. Den förväntade EV/EBIT-multipeln för 2024 ligger på 8,4 enligt mina antaganden. 

Det är klart lägre än vad den historiskt har legat på.

Källa: Börsdata

Den höga värderingen 2019 är en engångshändelse beroende på att bolaget gjorde en nedskrivning på sysselsatt kapital under det fjärde kvartalet det året i samband med en omorganisation av affärsområdena. Om man skulle ha justerat för detta, skulle EV/EBIT för 2019 hamnat runt 13x. 

Utgår man från att EV/EBIT för 2019 var 13x, innebär det att genomsnittlig EV/EBIT för perioden 2012-2021 på 14,8x. 

Skulle EV/EBIT år 2024 nå upp till 10-års snittet indikerar det en börskurs på 300 kronor baserat på en EBIT om 5,5 miljarder kronor. Lägg till återköp under tiden som bolaget redan nämnt och en direktavkastning på runt 2,5%, så känns det klart attraktivt. 

Även om EV/EBIT når 13x år 2024, indikerar det en börskurs på cirka 263 kronor exklusive kommande utdelningar och återköp.

Det man inte vill se är att Trelleborg får en lätt hybris på grund av den stora nettokassa och genomför ett stort förvärv. Detta har historiskt sett inte varit deras starkaste gren. 

Jag har själv investerat nyligen i Trelleborg efter att affären med Yokohama annonserats. Men detta är inte en rekommendation utan varje person måste göra sin egen analys och komma fram till sina egna slutsater innan ett eventuellt köp genomförs.

2021 slutade starkt för Investor

 

Investor kom med sin bokslutsrapport imorse och det är nog den bokslutsrapport som de flesta väntat på om man ser till antalet aktieägare. Man har idag nämligen nästan 500 000 aktieägare, till viss del drivet av den aktiesplit som gjordes i somras. Där en aktie delades i fyra och på så sätt blev det billigare att köpa in sig i Investor. 

Utveckling för året

Precis som 2021 var starkt för Stockholmsbörsen, var det ett ännu starkare år för Investor. Det justerade substansvärdet ökade med 40% och om man återlägger mottagna utdelningar ökade det justerade substansvärdet med 50%!

Om man ser på utvecklingen för Investors B-aktie, ökade den 52% under 2021. Med återlagd utdelning hamnade totalavkastningen på 55%, att jämföra med SIXRX som ökade med 39,3%.

Det ger en årlig avkastning på 10 år om i snitt 25,3% och sett till 20 år hamnar snittet på 14,6%. Klart över vad börsen som helhet har lyckats att prestera under samma tidsperioder. Och allt detta får man för en förvaltningskostnad på 0,07%. Ibland är det enklaste det svåraste som man brukar säga.

Det som har varit bidragande till 2021 års starka utveckling har främst varit de noterade innehaven men även innehavet i EQT med dess olika fonder har bidragit starkt. 

Inom Patricia Industries har det dock inte gått lika bra i år, som förra året. Väldigt mycket beroende på Mölnlycke, vars intäkter verkligen gynnades av covid-19 mot slutet av 2020. I år har dock förseningar och leveransproblem jobbat åt andra hållet och bidraget från Patricia är landade på cirka 3% till värdeökningen. 

Man har förberett Investor för sämre tider och nettoskuldsättninggraden är nu nere på låga 1,9%. Till det ska man i bakhuvudet att den genomsnittliga löptiden på skulderna är 10,8 år! Får vi ett större fall på marknaden är det låga odds på att Investor kommer att utnyttja situation och öka upp skuldsättningen för att komma över bolag till låga värderingar. 

En viktig händelse är också vad den föreslagna utdelningen blir. I år föreslås en utdelning på 4 kr, med 3 kronor i maj och 1 krona i november. Det är en 14,3%-ig höjning mot året innan. 

På konferenssamtalet idag blev det många frågor från analytikerna kring utdelningen och dess framtida höjningar. Personligen tycker jag att det hade varit mer intressant om ställt frågor kring framtida tillväxt, värderingar med mera. 

Investeringar under året

När det gäller de noterade innehaven har man under året investerat ytterligare 1 miljard kronor i Ericsson. Bland de onoterade innehaven har man investerat 6,2 miljarder i de olika bolagen inom Patricia Industries. 

Största investeringen gjordes i Atlas Antibodies på 2 miljarder. Det blir ett separat dotterbolag inom Patricia och är en global utvecklare av avancerade reagenser för biomedicinsk forskning. Reagenser är ämnen som är avsedda för att påvisa eller bestämma andra ämnen med kemisk eller mikroskopisk teknik. Används som sagt vid analyser av olika slag. 

Övriga 4,2 miljarder investerades i Advanced Instruments, Sarnova och BraunAbility, för deras nya förvärv samt tilläggsinvesteringar.

För att förtydliga Investors struktur och inriktning avyttrades Grand Group till FAM AB, som kontrolleras av familjen Wallenberg. 

Däremot har det hänt en hel del i EQT och dess olika fonder. EQT har bland annat förvärvat Exeter Property Group som stärker upp deras fastighetsfond EQT Exeter samt förvärvat Life Sciences Partners för att öka fokuset på investeringar inom Life Science. 

Man har också ökat på och byggt fonder kring infrastruktur, troligen drivet av satsningar som ska göras efter klimatmötet (COP26) och Bidens utlovade satsningar på infrastruktur i USA. 

SOBI?

Innehavet i Sobi (3% av substansvärdet) har länge varit lite av ett sorgebarn för Investor tycker jag. På ett sätt är det lite konstigt, med tanke på att de har en omsättning runt 15-16 miljarder och en vinst på runt 3,5 miljarder. Dock har det alltid varit påverkat av att större konkurrenter, som Roche, gått bättre i USA och där marknaden har trott mer på konkurrenternas läkemedel. 

Men så kom då ett bud på Sobi, där köparna bjöd 235 kronor per aktie. Vid tillfället, i början av september, handlades Sobi omkring 190 kronor. Investor ställde sig positiva till budet, men i december föll budet och idag handlas aktien åter runt 180-190 kronor. 

Från Investors håll har man gått ut med att man nu har fullt fokus på långsiktigt värdeskapande. Risken är väl att bolaget återigen på sikt går tillbaka till att vara ett sorgebarn. 

Värdering

Det som är intressant med Investor är att de innehåller både en noterad och onoterad del. Värderingen på den noterade delen, som motsvarar 66% av substansvärdet, är enkelt att ta fram i och med att de innehaven är listade på en börs. 

Men när det gäller den onoterade delen blir det genast svårare. Den motsvarar 19% från Patricia Industries och 4% från EQTs olika fonder. Värdering bygger på antagna marknadsvärden och här har man som investerare inte den bästa informationen. 

Däremot anger Investor i sin rapport vilka värderingsmultiplar som man använder för de olika dotterbolagen inom Patricia Industries. Tyvärr värderar man på EBITDA-nivå och helst skulle jag vilja veta hur det ser ut på EBIT-nivå (rörelseresultatet). 

Anledningen är för att jag tycker att man måste ta hänsyn till avskrivningar på anläggningstillgångarna. De behövs ju för att driva verksamheten. Plus, om den informationen fanns skulle man kunna jämföra direkt mot hur Latour värderar sina onoterade innehav. 

Latour är väldigt konservativa i sin värdering av den onoterade industrirörelsen och värderar den till en EV/EBIT-multipel om cirka 17. VD skriver till och med i den senaste rapporten att de kanske är väl konservativa och det förklarar en del av den stora substanspremie som Latour dras med.

I dagsläget handlas Investors B-aktie till en substansrabatt kring 13-14%. Ser man till värderingen av dotterbolagen exklusive Vectura, som är ett vårdbolag med större dolda värden i fastigheterna, verkar Investor använda en snitt EV/EBITDA-multipel på runt 17-18. 

Jämför man övergripande med Latours värderingar, då de också anger EBITDA för sina onoterade innehav, verkar de använda liknande multiplar. 

Så på det stora hela verkar Investor vara inte vara helt orimliga i sina antaganden. Dock så man ha i huvudet att vissa av de noterade innehaven, som Atlas Copco, Epiroc och EQT är historiskt rätt så högt värderade. Särskilt EQT som värderas till EV/EBITDA 40!

Men, historiskt sett så brukar det vara bra lägen att fylla på i Investor när den beräknade substansrabatten närmar sig 15% eller ännu lägre. 

Källa: Ibindex

Själv ligger jag och fiskar efter nya bra ingångar i aktien och fortsätter nedgångarna ytterligare på börsen kommer jag att fylla på med fler aktier i Investor. 

Avanzas rapporterar helåret 2021

 

Nu har den bästa tiden på året påbörjats för oss som är aktieintresserade. Det är nämligen nu som bokslutssäsongen kör igång. Idag kom Avanza med sin rapport för det fjärde kvartalet och helåret 2021. 

Man kan inte säga annat än att det var en bra rapport som bolaget kom med. Sett till helåret har 2021 varit ett väldigt starkt år för Avanza. 

• Rörelseintäkterna ökade med 41% till 3 304 MSEK
• Rörelsekostnaderna ökade med 13% till 864 MSEK
• Årets resultat ökade med 53% till 2 047 MSEK, vilket motsvarar en vinst per aktie på 13,19 kronor
• Rörelsemarginalen landade på 74% och vinstmarginalen på 62%, vilket gav en ROE på 50%
• Föreslagen utdelning om 9,20 kronor (70% av vinst per aktie), vilket är en rejäl höjning från 2020 års utdelning på 3,80 kronor. Dock ska man komma ihåg att FI hade begränsningar på hur mycket banker fick dela ut av 2020 års vinster under förra året på grund av covid-19.
• Antalet kunder ökade med 30% till 1 660 100
• Sparkapitalet ökade med 42% till 810 miljarder kronor
• Intäkt per sparkrona i landade på 0,47%
• Kostnad per sparkrona landade på 0,12%

Uppdaterade långsiktiga mål för 2025

Bolaget kom även med uppdaterade långsiktiga mål i rapporten och här fokuserar jag bara på målen kring hur man ska växa under det kommande åren.

Målen kring bolagets värdetillväxt är:

• Marknadsandel på 10% av den svenska sparmarknaden vid utgången av 2025
• Kostnad per sparkrona max 0,12% över tid
• ROE på minst 35%
• Utdelning på 70% av vinsten årligen efter hänsyn tagen till kapitalkraven

Idag har man en marknadsandel på 6,6% av den svenska sparmarknaden, vilket innebär att man siktar mot en årlig tillväxt i marknadsandel på nästan 11% per år. Att klara av målet för kostnad per sparkrona beror lite på om man ser större investeringar under de kommande 4 åren samt om man behöver anställa fler personer. 

På konferenssamtalet kom det frågor på om nuvarande IT-system nått sin maxkapacitet med tanke på de tekniska strul man haft under det fjärde kvartalet, särskilt när det varit hög aktivitet på marknaden. Enligt bolaget har man inte något kapacitetsproblem utan strulet berodde på att olika system hade problem med att prata med varandra. 

Med den takt som Avanza utvecklar nya funktioner lär driftstörningar fortsättningsvis rimligen dyka upp ibland. Därför är det heller inte orimligt att personalkostnader fortsätter öka då det låter som att man kommer att behöva en hel del IT-kunniga människor de närmaste åren. 

Slutligen, vad gäller ROE:n är man redan långt över målet då man stängde året på 50%. Men FI har indikerat högre kapitalkrav och bolaget flaggade för att man kommer att emittera primärkapitaltillskott under 2022 för att möta FI:s ökade krav och för att optimera kapitalstrukturen. 

Det verkar dock som att ROE-målet fortsatt kommer att kunna uppfyllas. Givet detta kan man också räkna med att fortsättningsvis kommer bolaget att kunna dela ut 70% av vinsten per aktie. 

Utsikter för 2022

Bolaget guidar endast för rörelsekostnaderna och dessa tror man  kommer att öka och landa runt 1 050 - 1 070 MSEK. På själva konferenssamtalet sa man också att kostnad per sparkrona ska max vara 0,12%.  

Om utgår från det, innebär det att man tror sig nå ett sparkapital på någonstans mellan 875-892 miljarder. Det är en tillväxt på mellan 8-10%. Jämför man med 5 års snittet för Avanza ligger ökningen på en årlig tillväxt runt 28,5%. Men man ska komma ihåg att sparkapitalet formligen exploderade 2019-2021 vilket bilden nedan visar. 

Det hänger givetvis ihop med att börserna under de sista tre åren haft en väldigt bra utveckling. Om man istället ser på den genomsnittliga tillväxten 2016-2018 är den ökningen i snitt nästan 14%. Så givet att Avanza håller taket i nyckeltalet för kostnad per sparkrona under 2022 indikerar det att man inte direkt förväntar sig någon större uppgång respektive inflöde av sparkapital. 2021 års ökning av sparkapitalet på 239 miljarder, stod nettoinflödet för 18 miljarder. Resten var värdetillväxt. Ser vi hur börsen har börjat känns det avlägset att man kommer att ha någon större värdetillväxt i sparkapitalet.

Tror man också på att man lyckas behålla intäkt per sparkrona i procent på 0,47 även detta år, lutar det åt rörelseintäkter på mellan 4,9 - 4,1 miljarder kronor. Det skulle vara en ökning av rörelseintäkterna med 24,5 - 26,8% under året.

Med en vinstmarginal på 62% även kommande år, landar man på ett resultat för 2022 på 2,55 - 2,6 miljarder kronor, vilket blir en vinst per aktie på 16,40 - 16,70 kronor. Det skulle då kunna leda till en potentiell utdelning på 11,50 - 11,70. 

Är dessa antagandena för 2022 rimliga?

Dagens Industri (DI) skriver idag att de tror att både intäkter och kunder ökar med 10%. Intäkterna för 2022 skulle då uppgå till 3 634 MSEK, något som enligt deras beräkningar skulle ge en vinst per aktie på cirka 14 kronor. 

Problemet är att de inte verkar ha tagit höjd för att rörelsekostnader kommer i snitt att landa på 1 060 MSEK. Drar man sedan ifrån bolagsskatten på cirka 20% och antar att kreditförlusterna fortsatt är noll kronor hamnar man på ett resultat för året på 2 049 MSEK, vilket i princip är oförändrat mot 2021. 

Men skillnaden är att intäkt per sparkrona i % skulle rasa ned till runt 0,22, givet att sparkapitalet växer till 875 - 892 miljarder kronor. Det känns inte rimligt tycker jag i alla fall.

Förklaring verkar vara att DI utgått från rörelsekostnaderna för 2021. Använder man sig av den siffran landar man på en vinst per aktie på cirka 14 kronor.

Innan rapporten kom även analytikerkåren med sin tro och där trodde man att vinsten kommer att minska till 10,60 kronor. Här tror jag helt klart att vi kommer att få se uppdaterade rekommendationer de kommande dagarna. 

Vad tror jag själv?

Om vi istället utgår från rörelseintäkterna jag räknade fram baklänges under "Utsikter för 2022", tror jag inte att Avanza kommer att kunna behålla en intäkt per sparkrona i % på 0,47. 

Helt enkelt för att 2020 och 2021 har varit lite av några exceptionella år. Ser vi i bilden nedan har nyckeltalet legat runt 0,34 - 0,44. 

Nu tror jag inte att man faller ned till nivåer runt 0,35. Anledningen är att man har byggt en stor kundbas och har ett stor sparkapital placerat i olika sparprodukter och fonder, vilket kommer att kunna skala verksamheten. Troligen hamnar vi nog någonstans mellan 0,40 - 0,45.

Det skulle innebära rörelseintäkter runt 4,0 - 3,5 miljarder och ett snitt på rörelsekostnader på -1 060 MSEK. Efter avdrag för skatt hamnar  årets resultat runt 1,94 - 2,35 miljarder eller 12,50 - 15,10 kronor per aktie.  

Med dagens kurs runt strax 300 kronor ger det ett P/E på 20-24, vilket är lägre än 3-10 års snittet som legat runt 29-30. Idag äger jag inga aktier i Avanza direkt utan endast indirekt via innehavet i Creades. Men det klart, det väcker ju ens intresse om man kan komma över aktier i Avanza till ett P/E ner mot 20 eller lägre. Blir det en sättning på börsen, är det mycket möjligt att bolaget letar sig in i portföljen under året. 

Slutligen vill jag också tillägga att detta är inte på något sätt någon rekommendation och inlägget bygger på ett antal antaganden som är rena gissningar. Det är därför viktigt att man själv göra sin egen analys innan man eventuellt investerar. 

Inlägget beskriver bara mina tankar kring vart Avanza kan hamna när böcker för 2022 stängs och det ska bli kul att följa upp detta om ett år för att se hur nära man kom i sina gissningar.

Lundbergsföretagen istället för Industrivärden?

 

I helgen skrev jag om Industrivärden och att det bolaget kan vara en bra bas i en aktieportfölj. Men, som en läsare gjorde mig uppmärksam på, så äger Lundbergsföretagen nästan 20 procent av Industrivärden och att det bolaget är mer intressant att ha långsiktigt. 

Lundbergsföretagen är, för de som inte känner till det, det företag som Fredrik Lundbergs far bildade en gång i tiden. Men då var det en byggnadsrörelse med fokus på bostadsbyggnation. Efter ett tag expanderade man genom att skapa en fastighetsrörelse och därefter har man ytterligare expanderat till att investera i andra bolag, varpå man numera är ett investmentbolag.

Så, i detta inlägg tänkte jag se om Lundbergsföretagen kan vara ett intressantare alternativ och samtidigt får man exponering mot Industrivärden. Skillnaden mellan dessa två bolag är att man i Lundbergsföretagen även får tillgång till en onoterad fastighetsrörelse, samt ytterligare exponering mot skog och fastigheter i form av noterade innehav. Vidare får man också en bredare portfölj eftersom Lundbergsföretagen innehåller fler bolag totalt sett.

Dock brukar det sällan handlas till substansrabatt och när det väl gör det, har det historiskt visat sig vara bra lägen att gå i in bolaget. Men med tanke på hur marknaden är just nu är det inte säkert att det stämmer just denna gång med. 

Idag handlas bolaget till en substansrabatt på strax under 5 procent, 4,41 procent för att vara mer exakt. Med en utdelning på 3,25 kronor, vilket motsvarar en direktakastning på 0,73 procent är substansrabatten 5,14 procent. Återigen använder jag mig av Ibindex gratistjänst för att studera hur substansvärdet har ändrats över tid. Den visar att historiskt är alltså substansrabatten rätt så hög. Normalt sett brukar bolaget handlas till en substanspremie som man ser i nedan tabell.

Källa: Ibindex

Tittar man på rapporterade (enligt kvartalsrapporterna) och beräknade (dagligen uppdaterad enligt de noterade innehavens kursändringar) medelvärden ligger rabatten högt. Sedan har det under den senaste femårsperioden varit tillfällen när substansrabatten varit klart mycket högre, men det är återigen medelvärdet som jag tycker är mest intressant att följa. 

Går man vidare och ser till de innehav som bolaget äger, är de högre värderade än innehaven i Industrivärden. 

Det viktade P/E-talet på rullande tolv månader hamnar på 27,55. Men då ska man ha i åtanke att P/E-talet för Hufvudstaden A troligen är för högt. Det har att göra med att man har haft negativa värdeförändringar på sina fastigheter på grund av corona, vilket minskat vinst per aktie. 

Ser man istället på bolagets medel P/E-tal från 2019 och fem år bakåt i tiden är det 7,5. Troligen är det samma sak för Lundbergs fastigheter. Detta innehav är onoterat så här har jag på eget bevåg antagit samma P/E-tal som för Hufvudstaden A. 

Så om man då använder sig av Hufvudstadens genomsnittliga femårs P/E-tal från 2019 och bakåt i tiden och applicerar det även för Lundbergs onoterade fastighetsrörelse hamnar P/E-talet på precis under 20, vilket är i nivå med Stockholmsbörsen. Ändå, jämfört med Industrivärden förefaller Lundbergsföretagen inte vara lågt värderat sett till börsen som helhet, som hade ett viktad P/E-tal på 17,6.

Men i Lundbergsföretagen får man också exponering mot investmentbolaget Industrivärden och om man byter ut Industrivärden i tabellen ovan och lägger in ägandet i Industrivärdens innehav istället ser tabellen ut som nedan:

Nu ökar det viktade P/E-talet på grund av de underliggande P/E-talen är högre än Industrivärden som företag. Det har att göra med att Industrivärden handlas till substansrabatt. Vidare så äger Industrivärden aktier i Handelsbanken, Sandvik och Skanska, precis som Lundbergsföretagen också gör. Det gör att man får en viss överlappning här. 

Men de bolag som kommer till genom att investera i Lundbergsföretagen är Holmen, Hufvudstaden, Husqvarna och Indutrade samt den onoterade fastighetsrörelsen. Ser man närmare på dessa fem innehav kan man lyfta fram följande:

Holmen - Ytterligare ett skogsinnehav, precis som SCA. Skillnaden är att Holmens huvudsakliga strategi är att äga och förvalta skog som finns i Sverige. Här har får man ett långsiktigt stabilt kassaflöde, som i sin tur kan användas till investeringar inom kringliggande områden, men också till att delas ut till ägarna för användning i andra verksamheter. Jan Stenbeck var bland annat ett fan av att äga skog som i sin tur gav stabila kassaflöden för andra investeringar.

Hufvudstaden - Rent aktiekursmässigt har väl detta bolag aldrig varit speciellt roligt, men man äger fastigheter på de bästa och exklusivaste lägena i Stockholm och Göteborg. Skulle man göra om dessa till bostäder från handel med mera, sitter man här på en hel del dolda värden. Frågan är bara när man plockar fram dessa.

Husqvarna - Spännade bolag som lyckats med sin turnaround och har intressanta produkter inom el och batteri. Bland annat deras lansering av en robotgräsklippare för golfbanor och parker. Skulle bolaget lyckas med att få en ESG-stämpel på sig, lär det komma en rejäl multipelexpansion i detta innehav. Fredrik Skoglund pratar sig gärna varm om detta bolag och har det som ett av sina top picks i sin aktiefond, Avanza Småbolag by Skoglund.

Indutrade - stjärnan av serieförvärvarna och det bolag som ligger bakom hela Lundbergsföretagens utveckling historiskt sett skulle jag vilja säga. Affärsmodellen är att förvärva bolag till lägre multiplar, som passar in i deras affärsområden, och när de väl konsolideras in i Indutrade värderas de upp till Indutrades multiplar. Risken är nu att marknaden är klar med att värdera upp Indutrade och med tanke på dess storlek kan det också bli svårt att fortsätta att hitta tillräckligt stora förvärv. Men, bra bolag tenderar till att fortsätta att vara bra bolag, även om aktiekursen kan svänga under tiden. 

Onoterade fastighetsrörelsen - fastigheter i lite större städer i mellersta Sverige, samt Göteborg och Stockholm. I denna rörelse får man citynära lägen i en mix av bostäder, kontor handel och marknadsplatser. 

Ser man på helheten, inklusive de innehav som man får ta del av via Lundbergsföretagens innehav i Industrivärden, får man än väldigt bra bas genom att investera i Lundbergsföretagen. Men för tillfälligt är värderingen inte lika fördelaktig som den är i Industrivärden. 

Om man ser på vilken avkastning som Lundbergsföretagen gett över tid, ligger den klart över vad Industrivärden har gett. I snitt har man fått 18,77 procent de senast tio åren inklusive återinvesterad utdelning. Men ser man på snittet för de senaste fem åren är procenten nere på 12,72 procent per år inklusive återinvesterad utdelning, vilket är lägre än vad Industrivärden givit. 

Så, avkastningsmässigt sett beror det lite på vilken tidshorisont som man tittar på och nu kan det vara som så att det är till Industrivärdens fördel att substansrabatten är tillfälligt rätt så hög. Själv har jag båda bolagen i min aktieportfölj och fortsätter substansrabatten i Lundbergsföretagen att vara så här låg eller lägre kommer jag fortsätta att öka på mitt innehav i bolaget. 

Hur tänker du kring Lundbergsföretagen? Har du hellre det än Industrivärden i din aktieportfölj? Kommentera gärna i bloggen.

Industrivärden som bas i portföljen

 

I boken "Investera som mästarna" av Jonas Bernhardsson finns det ett kapital om Lennart Israelsson, även känd som Aktie-Stinsen. Han var ett fan av investmentbolag och sa bland annat om man kan köpa en krona för femtio öre förstår ju vem som helst att det är en bra affär på sikt. 

Han köpte bland annat på sig mängder av aktier i investmentbolag när alla ville ha IT-bolag i slutet av 1999 och början av år 2000. När väl IT-kraschen kom var han en av vinnarna eftersom han hade hållit sig borta från IT-aktier. 

Själv är jag också ett fan av investmentbolag då de är en bra bas i vilken aktieportfölj som helst och ofta drivs av skickliga personer. Kan man sedan köpa aktier i dessa bolag till rabatt blir det extra intressant. Ett bolag som nästan alltid handlas till rabatt är Investor, följt av Industrivärden. 

Ofta är det Investor som har haft en högre rabatt. Men nu är det omvänt. Idag handlas Industrivärden (C-aktien) till en rabatt om cirka 14,2%, dvs att du för en krona betalar du cirka 86 öre och om man lägger till att Industrivärden delar ut 6,25 kronor, motsvarande en direktavkastning på 2,28 procent baserat på fredagens stängningskurs är substansrabatten cirka 16,5 procent. 

Jämför man med Investor (B-aktien) handlas den till en substansrabatt om 10,35 procent. Lägg till utdelningen på 3,50 kronor eller 1,61 procent, blir substansrabatten nästan 12 procent. 

Om man inte känner till Industrivärden i närmare detalj, så är det ett investmentbolag med enbart noterade innehav som kontrolleras av Fredrik Lundberg med familj. Fredrik Lundberg är känd för att bygga sin förmögenhet långsamt och säkert, samt att investera när det är billigt. Senast 7-8 december köpte han ytterligare 1 miljon aktier i Industrivärden. Själv passade jag på att köpa in mig i Industrivärden den 9 december. Men med tanke på rabatten, blir det intressant att titta ännu lite närmare på detta bolag. 

För att ta reda på den historiska rabatten, är gratistjänsten från Ibindex helt oslagbar. Där hittar man de investmentbolag som är noterade på Stockholmsbörsen, samt vilka innehav de har. Teamet bakom tjänsten uppdaterar dagligen de noterade innehaven i respektive investmentbolag, så att man får en daglig beräknad substansrabatt. 

Annars måste man som bekant vänta till varje kvartalsrapport för att få reda på den informationen. Dock är Svolder duktiga, då de varje måndag presenterar ett uppdaterat substansvärde på sin hemsida. När det gäller Ibindex är det värt att komma ihåg att de investmentbolag som har onoterade innehav i sig, uppdateras endast i samband med bolagens kvartalsrapporter om inte annan information ges mellan rapporterna.

Men om vi går tillbaka till Industrivärden och dess historiska substansrabatter/-premier kan man på Ibindex sida se att Industrivärdens substansrabatt historiskt sett är rätt så hög nu.

Källa: Ibindex

Visserligen har den varit klart mycket högre, både rapporterad (i samband med kvartalsrapporter) och beräknad (vad Ibindex räknat fram baserad på dagliga kursändringar), men själv brukar jag utgå från medelvärdena när jag funderar på bra ingångar. 

Om man ser på hur bolagen i Industrivärden värderas inser man att på rullande 12 månader är Industrivärden rätt så lågt värderat.

Källa: Yahoo Finance

Bolagets övriga innehav och räntebärande nettoskuld har jag givit ett P/E-tal om 1 (rätt eller fel), men skulle man sätta det till 0 blir det viktade P/E-talet 17,64, så ungefär detsamma. Detta kan jämföras med hur hela Stockholmsbörsen värderas. Stockholmsbörsen värderas idag till ett P/E-tal runt 20.

Tittar man närmare på respektive innehav i Industrivärdens portfölj, kan man övergripande lyfta fram följande hos varje:

Ericsson - Bra positionerande för den kommande utrullningen av 5G och IoT, samt spännande förvärv av det amerikanska kommunikationsbolaget Vonage som kan komma att kompensera för motgångarna i Kina. Dock är jag alltid lite nervös när svenska bolag gör enorma förvärv i USA, då dessa inte alltid har slutat bra. Men investerarna i Ericsson är positiva, så jag får hålla med dem tills motsatsen är bevisad.

Essity - Bolaget går starkt och visar på fina marginaler och resultat. Det ryktas även om en uppdelning av bolagen i en hygiendel och hälsodel. Själv ser jag det som en option, men generellt sett tycker jag att Essity är en fint defensivt innehav och till dess att kursen drar iväg bidrar det med en fin utdelning att trösta sig med.

Sandvik - Nya VDn från Assa Abloy och styrelseordförande Johan Molin från Atlas Copco kan nog få fart på Sandvik de kommande åren. Avknoppningen av specialstålenheten SMT kommer också att mer renodla koncernen som i sin tur också kommer att vara positivt för Sandvik som helhet. Sandvik har ju alltid som bekant stått lite i skuggan av Atlas Copco (största innehavet i Investor), men det kan det nog bli lite ändring på hoppas jag.

SCA - Europas största skogsägare och höjda priser under Q3, samt höjningar under Q4 lovar gott inför framtiden. Visserligen har träpriserna minskat, men då bolaget har flera ben att stå på samt har spännande samarbeten inom grön energi tycker jag att detta bolag kan ha en intressant framtid framför sig.

Skanska - Normalt är jag inte så där överförtjust i Skanska även om man höjt marginalerna lite i byggdelen, men bolaget har flaggat för att de ska bygga upp ett fastighetsbestånd av kommersiella lokaler på cirka 12-18 miljarder och det gör det mer intressant. Här hade jag hellre sett att Industrivärden haft Peab som innehav då de sitter på en massa byggrätter vars marknadsvärde inte fullt ut återspeglas i kursen eller i balansräkningen.

Handelsbanken - Känd som en av de stabilaste bankerna, men som halkat efter i digitaliseringen. Men Lundberg själv har under året köpt en hel del aktier i banken och förhoppningsvis kan det arbete som de nu lägger ned leda till att banken blir både fortsatt stabil och konkurrenskraftig. Det hade varit häftigt om Industrivärden istället hade köpt upp Nordnet, för att få en högavkastande bank likt investmentbolaget Creades har med sitt innehav i Avanza Bank.

Volvo - En stark balansräkning, välskött och långt fram i att elektrifiera fordonsflottan är detta ett bolag som många tycker är alldeles för billigt. Visst har komponentbristen drabbat Volvo, men om man ser den som övergående är det ett bolag som kan ha en stor uppsida. Lägg till en extrautdelning om 9,50 kronor under året för försäljningen av UD Trucks samt en trolig utdelning på minst densamma som för 2020, sitter det fint i Industrivärdens kassa. 

Summerar man det hela framstår Industrivärden som en bra bas i vilken aktieportfölj som helst och många av innehaven förefaller ha några spännande år framför sig. Att sedan substansrabatten är hög historiskt sett baserat på medelvärden gör det hela inte sämre. Dock får man nog räkna med att Industrivärden inte kommer att göra några glädjeskutt likt vissa techbolag gjorde under det senaste året.

 Men om ser på cirka 10 år sikt, så har Industrivärden C givit en årlig avkastning på 11,5 procent inklusive återinvesterad utdelning. Ser man på 5 års sikt är den årliga avkastning cirka 14 procent inklusive återinvesterad utdelning En helt okej avkastning till låg risk med innehav som ger en god spridning mellan olika branscher. 

Fortsätter substansrabatten att vara så här låg eller lägre kommer jag att fortsätta att öka upp mitt innehav i Industrivärden.

Hur tänker du kring Industrivärden? Är det en aktie i för din aktieportfölj? Kommentera gärna i bloggen

Industrivärden fortsätter att underprestera

 

Idag kan man säga att startskottet för rapportperioden för det tre kvartalet går. Först ut är Industrivärden som kom med sin rapport lagom till frukosten. Precis som förra kvartalet i år fortsätter man att underprestera jämfört med Stockholmsbörsen. Fokus har under de första nio månaderna legat på att hålla skuldsättningen på en fortsatt låg nivå och fortsätta att investera i portföljbolagen. 

Sammanfattningsvis kan man summera året som gått med:

• Förvärv av fler aktier i Sandvik (1,9 miljarder), Volvo (0,8 miljarder), Essity (0,5 miljarder) och  Handelsbanken (0,3 miljarder).
• Innehavet i SSAB har avyttrats i maj för 2,0 miljarder kronor
• Skuldsättningsgraden uppgår till 4%
• Substansvärdet per 30 september uppgick till 128,6 miljarder eller 295 kronor per aktie. Det kan jämföras med stängningskursen för Industrivärden C som var på 272 kronor. En substansrabatt på 7,79%, vilket är lite lägre än det genomsnittliga 3-års snittet. 
• Inklusive återinvesterad utdelning ökade substansvärdet med 8% under perioden att jämföra med OMXSGI som ökade med 23,82%.
• Förvaltningskostnaden uppgick 98 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,1% av aktieportföljens värde.

I VD-ordet fokuserar VD Helena Stjernholm främst på de ytterligare investeringar som har gjorts i portföljbolagen och deras arbete. Man lyfter fram det jobb som Sandvik har gjort med tilläggsförvärven stärka sina kärnverksamheter, Volvos fortsatta fokus på branschtransformationen mot el, SCAs arbete mot förnybart bränsle och Handelsbankens föreslagna utdelning av aktier i Industrivärden. Den stora frågan när ska allt detta ge avtryck i aktien? I år är C-aktien upp drygt 2% per sista september att jämföra med Investor (B-aktien) som är upp cirka 24%. 

Som investering har Industrivärden de senaste åren varit allt annat än en rolig resa avkastningsmässigt. Bolaget har underpresterat mot de andra större investmentbolagen. Man behöver zooma ut på längre perioder för att känna att bolaget har givit en årlig genomsnittlig avkastning som är acceptabel. 

Ser man på 7 års sikt eller mer har avkastningen i C-aktien inklusive återinvesterad utdelning varit ok jämfört med Stockholmsbörsen. 

Om man tittar närmare på de nio månader som har passerat är det främst Volvo och Handelsbanken som bidraget till avkastningen.

Då ska man ha i beaktande att Volvo B-aktie har ökat med 1,68% och Handelsbanken B-aktie ökat 16,7% under samma period. Trots Handelsbanken ökning får det inte någon större genomslag då resten av portföljbolagen inte haft någon vidare utveckling under de tre kvartalen som varit. 

I rapporten visar man också på den årliga utvecklingen över en treårsperiod och även här är jag inte alls för imponerad.

Frågan är vad ska man göra istället? Troligen kommer Industrivärden inte att komma att överprestera framöver med tanke på dess innehav. VDn har hittills inte åstadkommit något sedan hon fick posten vad gäller att ta in nya innehav som skulle kunna driva tillväxt och aktiekurs. Istället har man sålt av innehav som ICA och SSAB. 

Med tanke på att i investmentbolaget Lundbergsföretagen får man en nästan 18%-ig exponering mot just Industrivärden skulle jag hellre fundera på den aktien. Sett över en 10-års period har Lundbergsföretagen verkligen slagit Industrivärden.

Men som jag skrivit om i inlägget om aktieportfölj för nybörjare är det främst Indutrade som bidragit till Lundbergsföretagens utveckling. Ett annat alternativ är att man istället investerar i en indexfond som följer Stockholmsbörsen. 

Vad tycker du om Industrivärden? Har den en given plats i en aktieportfölj? Kommentera gärna.

Kambis stora smocka i veckan

Kambi kom verkligen med en överraskning i torsdags eftermiddag. Allt var frid och fröjd fram till strax efter klockan 13, då aktien plötsligt börsstoppades. Spekulationerna gick vilda på twitter, alltifrån att Kambi var på fallrepet till att någon lagt ett bud på bolaget. Eftersom Kambi var ett av mina kärninnehav var det ju extra intressant om det skulle ha varit ett uppköp. 

Nog gick mina tankar om att ett sådant skulle kanske innebära ett bud på en bra bit över 500 kronor aktien. Analytikter har ju som bekant riktkurser på 600-700 kronor för aktien. Samtidigt skulle det också ta igen kursnedgången efter Q2-rapporten. Trots en bra rapport låg jag back cirka 16% mot mitt GAV. 

Visserligen har jag alltid haft en lite osäkerhet till investeringen i Kambi, men med tanke på att de tillhandahåller en sportbok till operatörer kändes det hyfsat tryggt. Just att investera i bolag som tillhandahåller hackor och spadar har ofta varit väldigt lönsamt, samt dessa bolag är ej beroende av vilken operatör/leverantör som lyckas bäst men sin verksamhet.

Att man skulle tappa Draftkings i slutet av september var ju känt sedan länge efter det att de köpte SBTech, som har en egen sportbok. Visst har det legat lite som en våt filt över aktien, men nu är ju Kambis sportbok ansedd av många som den bästa och det kändes mer som en möjlighet att Draftkings skulle komma att delvis fortsätta med Kambi ändå. Kanske inte så troligt, men ändå en möjlighet, då SBTechs sportbok anses inte hålla samma höga standard.

Börstoppet hann vara i cirka 20 minuter innan nyheten kom att Kambis största amerikanska kund Penn National Gaming förvärvar sportbokskonkurrenten Score Media and Gaming för 2 miljarder dollar. 

Vilken smocka! 

Nu har Score Media and Gaming ingen egen sportbok idagsläget, utan använder sig av mjukvara från Bet.Works. Men Penn National väljer ändå att skapa en ny vertikal och på så sätt öka sin marginal genom att inte behöva betala Kambi för att tillhandahålla en sportbok på sikt. 

Även om Kambi skrev avtal med Penn National under 2019 och deras långa avtal sträcker sig 5 år, kommer Penn National fortsatt vara kund hos Kambi fram till slutet av 2023. Enligt Kambis VD Kristian Nylén kommer Kambi inte att förlora några intäkter på Penn Nationals förvärv då man har ett avtal ett antal år till. 

Jag är dock inte så säker. Varför skulle Penn National fortsätta lägga ut samma mängd affärer på Kambi nu när man köpt en konkurrent? Jag tror istället att man sakta men säkert kommer att fasa ut Kambi och in förvärvet samtidigt som man bygger en ny sportbok inhouse. Så visst kommer detta nog få en påverkan på intäkterna. 

När väl handeln upptogs en timme senare, rasade aktien med cirka 30%, precis samma sak som hände när Draftkings i december 2019 annonserade att man gått samman med SBTech och på sätt får sin egen sportbok. 

Nu är det den andra stora amerikanska kunden som gör samma sak mot Kambi och även om Kambis sportbok är den bästa, är den inte tillräckligt bra för att hindra kunderna att istället välja att investera i en egen sportbok. Kanske är det kunderna som driver på denna utvecklingen, där de konkurrerande sportböckerna inte är lika bra som Kambis, men fullt tillräckligt bra för att man som kund inte ska bry sig nämnvärt. Det kanske inte är som så att man avstår från att vara kund hos exempelvis Draftkings eller Penn National bara för att deras sportböcker inte tillhandahålls av Kambi. 

Om det är fallet, vilket Draftkings och Penns agerande verka påvisa plus det faktum att man hellre behåller marginalen inhouse, så har Kambi tappat sin vallgrav och försprång anser jag. Mycket av anledningen till att jag valde att investera i Kambi, var just att det var ett hackor och spadarbolag, men även för deras USA-satsning där man hade de stora operatörerna som kunder. Nu när det inte längre är fallet, så valde jag helt enkelt att sälja av hela mitt innehav i Kambi. 

Totalt blev den en förlust på 41% och även om innehavet var cirka 4,4% av portföljen (beräknat som investerat belopp i förhållande till totalt portföljvärde) var förlusten kännbar pengamässigt. Ända trösten är att jag inte hade mer än 5% av portföljen i detta innehav. 

Nedan är en bild från mina köp och nu sälj i Kambi från mars i år när jag gjorde mina första köp i aktien. Jag kom helt enkelt fel in i bolaget och hade felaktigt trott att Draftkings agerande var en engångsgrej. Men det visade sig att så var inte fallet. 

Ökad churn för Storytel enligt rapport från Mediavision

I början av juni kom Mediavision med en rapport över den nordiska SVOD (subscription video-on-demand) marknaden där man konstaterar att konkurrensen inom den marknaden ökar och Norden inte är något undantag. I Mediavisions senaste analys över den nordiska streamingmarknaden konstaterar man att cirka 900 000 nordiska hushåll funderar på att säga upp sitt abonnemang inom 12 månader, vilket kommer att driva upp churnen för de bolag som tillhandahåller dessa tjänster. 

Anledningen till att man väljer att säga upp sina abonnemang, särskilt om man har flera, är att det är svårt för leverantörerna att hålla en hög nivå i form av innehåll. Det är helt enkelt väldigt dyrt att producera bra material och då väljer många att hoppa av. 

Mediavision konstaterar dock att Netflix sticker ut, dels för det låga priset och dels för sitt innehåll. Sedan finns det risk för en generell covid 19-effekt, som kan komma att avta när väl vardagen återvänder. De leverantörer som erbjuder sport har normalt sett en lägre churn, men med tanke på att många evenemang har skjutits på framtiden, gör detta att anledningen till att vara kvar som kund minskar. 

Som en effekt av SVOD-rapporten har Mediavision också undersökt ljudboksmarknaden, och ser en del utmaningar där i den närmaste framtiden. Enligt rapporten planerar 25% av prenumeranterna (ålder 15-74 år) att säga upp sin prenumeration inom 12 månader. Ytterligare 20% är osäker på hur de kommer att göra. 

Anledningen till att man tecknar ett abonnemang på exempelvis Storytel är deras tillgång till en stor mängd titlar i olika kategorier. Detsamma gäller för Bookbeat och Nextory, som är de andra stora leverantörerna inom ljudboksmarknaden i Norden. Men i övrigt är det inte mycket som skiljer leverantörerna åt. Därför blir priset en viktig konkurrensfaktor. Slutsatsen från Mediavision är att leverantörerna behöver undvika ett priskrig och fundera på om de kan klumpa ihop fler tjänster till en.

Om man enkom tittar på den nordiska marknaden är det fyra spelare som dominerar, Storytel, Bookbeat, Nextory och Bokus. Klart störst är Storytel följt av Bookbeat. Storytel är det enda bolag som är noterat och även finns i min aktieportfölj. I Q1 2020 rapporterade man 785 800 betalande användare i Norden och guidar för 826 000 betalande användare i Q2-rapporten som kommer 11 augusti. 

Om Mediavision får rätt skulle de innebär att Storytel kommer att tappa cirka 200 000 betalande användare inom 12 månader i Norden, vilket jag inte håller för troligt. Hittills har man varje kvartalet ökat sin betalande användarbas och jag ser ingen anledningen till att man inte fortsätter den trenden. Själv tror jag att under 2020 kan vi snarare se en onormal ökning på grund av covid 19, som under andra halvåret återgår till den mer långsiktiga uppåtgående trenden.

Vad tror du, kommer 25% av användarna säga upp sitt Storytelabonnemang inom 12 månader? Kommentera gärna inlägget.

Vad händer nu då?

Ända sedan jag skrev inlägget att aktieportföljen har i princip likviderats har jag fått en massa feedback, dels på bloggen och dels som direktmeddelanden. Först och främst vill jag tacka alla för att ni har tagit er tid att både läsa inlägget och komma med kommentarer/frågor. Med detta inlägg tänkte jag närmare diskutera om hur jag ser på aktier och sparande framöver. Eller med andra ord, så vad händer nu då?

För det första, jag mår bra och likvideringen är inte gjord utifrån att jag fått ångest och mår dåligt. Då jag inte längre har någon inkomst har jag helt enkelt inte råd med att förlora 40-70% av portföljens värde, eftersom jag inte har tillräckligt med tid att hämta igen ett sådant fall. Så att bevara värdet är en viktig parameter just för mig.

Syftet med det tidigare inlägget var dels för att belysa för mig själv vad jag gjort för fel. Det blir lättare om man får ned det på pränt tycker jag och så kan jag ha det som ett minne när nästa börskrasch inträffar. Men dels för att kunna vara till inspiration eller tanke till andra som kanske funderar i liknande banor.

Och yes, bloggen kommer att finnas kvar då aktier och sparande är fortsatt mitt största intresse. 


När jag började min investeringsresa på allvar för några år sedan var jag mycket inspirerad av personer som Buffett, Lynch, Aktiestinsen med flera. Där var det lätt att få uppfattningen att det är buy and hold som gäller i det långa loppet i alla väder. Det man då lätt missar att under resans gång måste man ibland byta färdmedel innan man är framme.

Det är lätt att bli sittandes med samma aktier och intala sig att man aldrig ska sälja för att man kan inte tajma marknaden och marknaden kommer alltid igen. Visst är det väl så, men återigen om man hade köpt aktier i början av år 2000 i exempelvis Ericsson och hållit kvar dessa aktier tills idag, är man ännu inte på plus minus noll. Trots att det har gått 20 år.

När exceptionella händelser inträffar, som börskrascher, anser jag att man inte bör sitta kvar om man har mindre än 10 år kvar till pension utan växla över till kassa. Det är lätt att glömma att i en aktieportfölj är kassa också ett tillgångsslag. Se bara på de svällande kassorna i Microsoft, Facebook, Berkshire Hathaway och Apple. Nu kan man alltid fråga sig hur man vet om det är en börskrasch eller bara en mindre korrigering. Är det det sistnämnda skulle jag sitta kvar och fylla på lite om jag har kassa till hands.

Men är det en börskrasch där vi kan åka ned 40-70%, gäller det att kliva av tidigt och lägga sig likvid. Ofta om man lyfter blicken inser man vad som är på gång. Att coronaviruset skulle sprida sig till att bli en pandemi var rätt tydligt när flera länder rapporterade om spridning av viruset. När man sedan började sätta städer/länder i karantän var en börskrasch oundviklig och det är då man bör agera. Vilket jag delvis dock gjorde försent, därav min irritation.

Även om jag är en utdelningsinvesterare i botten har jag insett faran med att bara sitta kvar för att man får en viss utdelning eller för att den är hög. Exempel på aktier är banker och fastigheter. Om marknaden anser att risken i affärsmodellen är för hög, är en utdelningen en klen tröst när totalavkastningen krakelerar. Här har vi alla olika åsikter och det finns inget rätt eller fel, men man bör vara medveten om riskerna.

Fokus framöver

Framöver kommer jag helt klart fokusera mer på bolag som har digitala affärsmodeller. Gärna bolag som erbjuder ekosystem och när väl kunden köpt in lösningen har den en stickiness som gör det svårt och dyrt att byta.

Fokus kommer att ligga mycket på dessa parametrar: omsättningstillväxt, bruttomarginal, kassaflöde samt balansräkning. I längden måste de så klart gå med vinst längst ned, men gör det inte det är det viktigt att fundera på om deras affärsmodell är så attraktiv att de inom snart kommer att kunna gå med vinst. En enkel kontrollfråga som "Varför skulle jag vilja ha denna produkt?" ger mer än vad man kanske tror från första början.

Ta ett bolag som Mastercard eller Visa till exempel. Varför skulle man vilja äga dem? Jo, för om jag vill handla med ett kreditkort och ber min bank fixa med ett, är det med stor sannolikhet att ett sådant är knutet till Mastercard eller Visa. Det innebär att alla transaktioner som går mellan mitt kreditkort och min bank, går över Mastercards eller Visas plattform, där de tar en procent på varje transaktion som flödar fram och tillbaka. Med andra ord, så finns det inte mycket till alternativ och Mastercard och Visa kommer alltid tjäna pengar på mitt användande.

För att ta det vidare, bör nästa fråga bli, måste jag använda mig av deras plattform? Jag kanske vill betala med Apple Pay. Problemet är att du måste knyta ett kreditkort till ditt Apple Pay, och återigen så är det ett Mastercard eller Visa som du troligen anger. Alltså verkar det som att Mastercard och Visa är här för att stanna och även om det kommer nya lösningar som Square's Cash app är det inte troligt att det rycker undan fötterna för gamlingarna än på ett tag.

Sedan kan börja kolla på det finansiella och fundera på hur man tror att de kommer att kunna växa under de närmaste åren, för att komma fram till ett eventuellt investeringsbeslut. Om det betalar utdelning, kul (nu gör det ju det kan jag avslöja), men det är inte det som är det primära. Genom att fundera på detta sätt tror jag att jag kommer att uppnå en bättre kvalitet bland det bolag som jag väljer att investera i, för att inte tala om en högre totalavkastning.

Att alltid ha kassa

Redan innan denna krasch hade jag en reserv som räcker i 2,5 år och jag kommer se till att jag alltid har en 2 års rullande reserv samt ha en viss kassa i aktieportföljen. Den rullande 2-års reserven blir min säkerhetsmarginal, som jag kan leva på.

Om jag tittar på portföljvärdet idag motsvarar ett års levnadskostnader 5,4% av det portföljvärdet. Om jag räknar med en CAGR på 9,2%, vilket motsvarar den genomsnittlig årliga avkastningen på Stockholmsbörsen 1870-2019 innebär ett uttag från portföljen som motsvarar mina årliga levnadskostnader att den ändå kommer att öka sakta men säkert. Med den vetskapen behöver jakten på utdelningar inte vara det primära som förut.

Sedan kommer jag också att alltid hålla kassa i aktieportföljen, dels för att ha torrt krut att kunna handla för, men dels för att inte behöva sälja av aktier för att täcka mina levnadskostnader om börsen det året går ned, eftersom jag villl kunna fylla på min säkerhetsmarginal årligen.

Det är mycket FOMO känslor just nu

Med tanke på att börsen studsat upp sedan jag likviderade portföljen är det klart att FOMO (Fear of missing out) rycker i en varje dag och man undrar om man gjort fel. Jag ska villigt erkänna att jag har väldiga svårigheter att förstå varför börsen stiger. Visst kan man alltid hävda att diverse stödpaket gör att botten har satts, men ändå kan jag inte komma ifrån att det känns mest som konstgjord andning.

Sett till fundamenta står världen stilla och att aktier då stiger är för mig ologiskt. Visserligen säger många att börsen redan har tagit höjd för allt detta. Men jag tror att det kommer blir ett uppvaknande när Q1:orna trillar in nu i april och ganska smärtsamt när väl Q2:orna kommer i juli. Ser man också till handelsvolymerna på aktiemarknaden är det inte några stora volymer vi ser, vilket in min värld tyder på att vi inte sett botten än. Själv ägnar jag därför tiden åt att fundera på vilka områden som kommer att vara vinnare under detta decennium och på att hitta aktier att investera i på lång sikt.

Sitter ni vid sidlinjen eller handlar ni för fullt? Kommentera gärna i bloggen.

Sinch krossade förväntningar med sin Q4-rapport 2019

I torsdags kom så mitt sista case med sin kvartalsrapport för det fjärde kvartalet 2019. Bolaget i fråga är Sinch och uppgår till strax under 22% av aktieportföljen. Rapporten verkligen krossade förväntningarna och var en riktig rökare som skickade upp aktien lite över 15%. 

Personligen glädjer det mig, men samtidigt kan jag tycka att det på sistone gått lite väl snabbt. Det hade varit bättre tror jag att värdering ökat i en mer sansad takt. Det kan vara så att fler börjar förstå det värde som Sinch sitter på och kan tillföra kunderna, varpå vi nu ser en kraftig multipelexpansion.

Själva kvartalsrapporten kan sammanfattas med:

• Nettoomsättningen ökade 34% till 1 540,7 MSEK (1 151,3). Förväntat var 1 492 MSEK. Den organiska tillväxten i lokal valuta var 17%.
• Bruttoresultat ökade med 42% till 439,9 MSEK (309,9) och den organiska tillväxten var 23%.
• Justerad EBITDA ökade med 82% till 199,5 MSEK (109,4). Förväntat var 160,1 MSEK.
• EBIT uppgick till 142,9 MSEK (107,7), en ökning med 32,7%. Egentligen är ökningen ännu högre då man föregående år hade en intäkt för justerad tilläggsköpeskilling på 42 MSEK.
• Resultat efter skatt minskade 8,5% till 94,7 MSEK (103,5). I föregående års siffra ligger en skatteintäkt på 19,9 MSEK från tidigare år. 
• EPS uppgick till 1,73 SEK (1,93). Här låg förväntan på 1,79 SEK.

Överlag kan man säga att det återigen var ett väldigt starkt kvartal från Sinch. Inte bara överträffade man förväntningarna utan man växer otroligt mycket, både organiskt och i jämförelse mot fjärde kvartalet 2018. Nedan bild från deras presentation, summerar det rätt så bra:

Under det sista kvartal, har Sinch också gjort två förvärv. I början av oktober förvärvade man franska myElephant, som utvecklat en molnbaserad mjukvaruplattform för mobil kundinteraktion. Just myElephant var lite av en pionjär i användandet av mobila landningssidor och har tidigare tagit till sig nya meddelandetekniker som RCS, Facebook Messenger och Whatsapp. Initialt betalar Sinch 18,8 MEUR med en tilläggsköpeskilling om max 3 MEUR givet viss tillväxt i bruttoresultatet uppnås.

Några veckor senare i oktober var det dags igen. Då förvärvades brasilianska TWW. Bolaget är den tredje största leverantören av meddelandetjänster för företag i Brasilien och man har över 3 000 kunder inom bland annat bank, finans, handel och utbildning. Sinch betalar 180,8 MBRL (422,4 MSEK).




Båda förvärven finansieras av Sinch befintliga kreditfaciliteter och i november emitterade man ett nytt seniort icke-säkerställt obligationslån på 750 MSEK. Lånet löper på 5 år till en rörlig 3 månadersränta på STIBOR plus 250 bps. I samband med lånet förhandlades Sinch befintliga banklån om och moderbolagets aktier i dotterbolagen är inte längre pantsatta.

Båda förvärven är klart intressanta. myElephant kommer att skapa ytterligare värde i nya meddelandetekniker som på sikt kommer att driva omsättning och marginaler högre. Att man sedan kommit in i den femte största marknaden Brasilien är också riktigt spännande och jag ser fram emot hur det kommer att kunna driva tillväxten ytterligare.

Ser man historiskt, brukar Sinch göra minst ett förvärv per år och nedan bild visar hur det har sett ut sedan bolaget startades 2008:

Så man undrar om det kommer något nytt förvärv under 2020 eller om bolaget kommer ta detta år för att integrera de två senaste förvärven man gjort i resten av verksamheten.

Varför är RCS viktigt

RCS står för Rich Communication Services. Många ser Sinch bara som ett bolag som låter företag skicka SMS via sin plattform där 250+ operatörer är uppkopplade och har svårt att förstå värdet i bolaget. I kombination med att Sinch inte direkt kommunicerar till marknaden i någon större utsträckning utan mer flyger under radarn än så länge kommer här ett exempel som belyser det intressanta med RCS-tekniken.

Som exempel kommer jag utgå ifrån hur ett flygbolag kommunicerar till kund att flyget är inställt.

Med SMS-lösningen skickas endast ett meddelande till kunden att flyget är inställt, vänligen kontakta kundtjänst för ombokning.

Med RCS-lösningen skickas ett meddelande om att flyget är instället och här är dina tre val:

1. här är dina tre alternativ på flyg, tryck på en knapp för att boka om.
2. här är dina tre alternativ på hotell i närheten, tryck på en knapp för att boka
3. här är en voucher att utnyttja på följande restaurang, tryck på en knapp för att utnyttja

RCS ger helt klart ett mervärde för både kunden och för företaget. Företaget får en gladare konsument och de slipper ett samtal till kundtjänst som kostar en hel del samt att man får en automatiserad process med RCS. Det är det som menas med att den största begränsningen tas bort i och med att SMS-lösningen inte kan leverera detta mervärde. Förutom att kunden får val direkt i meddelande, så påminner själva meddelande mer om hur en app ser ut, vilket gör det användarvänligt också.

Marknaden kommer att fortsätta att växa i och med RCS-tekniken. Den främsta anledningen är att SMS har en begränsning på vad man kan skicka. Genom att skicka mer ett app-liknande meddelande där användare kan interagera, som i en app, skapar man en bredare marknad och ett bredare användningsområde. För att inte tala om att kundnyttan ökar markant. Detta i kombination kommer alltså att driva tillväxten.

Framtiden 

Jag lyssnade både på presentationen till rapporten och till intervjun av VD Oscar Werner efter att rapporten släppts. Sinch ger inga prognoser, men vad man vet är att 8 av de 10 största amerikanska techbolagen är kunder hos Sinch och att man har startat upp med 6 av dem hittills. Så det finns klart en hel del potential kvar. Sedan kommer de senaste förvärven att bidra under 2020 och enligt VD är bolaget strategi att växa både organiskt och genom förvärv.

Det är alltså en positiv bild som bolaget målar upp och fokus framöver är:

• Ta sig in på nya marknader genom förvärv
• Skapa en bredare produktportfölj, med nya meddelandetekniker för att komma högre upp i värdekedjan. Främst fokus på Voice och Video
• Mer fokus på marknadsföring, vilket man redan nu ser på Twitter, Linkedin och bolagets blogg. Det är mycket matnyttigt som bolaget delar med sig av där.
• Jobba vidare med den starka pipeline av USA-baserade techbolag som går över från mail till andra typer av meddelandetjänster

Nedan är själva videon från när VD Oscar Werner gästar EFN studion och talar om senaste rapporten samt förklarar på ett enkelt sätt bolagets teknik.

Mina tankar

Sinch är som sagt numera mitt största innehav. I början av året när jag beskrev min aktieportfölj inför 2020, har jag som mål att Sinch inom fem år kommer att vara värt minst 50 miljarder kronor. Med tanke på att kursen rusat över 60% sedan årskiftet, kan jag tycka att det gått lite väl fort och förväntar mig att det kommer att komma ett nedställ. Särskilt nu när oron för Coronaviruset kan få riskaptiten att försvinna i ett nafs bland investerarna.

Verksamhetsåret 2019 har visat på att Sinch fortsätter att utvecklas enligt plan. Bolaget har 8 av de 10 största amerikanska techbolagen som sina kunder, där 6 stycken har aktiverats efter vad som hittills har kommunicerats av bolaget. Det som är lite trist är att bolaget inte ger några prognoser eller avslöjar vilka dessa techbolag är. De hänvisar till konkurrensen och en så länge verkar bolaget hellre vilja flyga lite under radarn. Det är ofta därför som man inte hör eller läser särskilt mycket om bolaget.

Det finns några förvaltare, som Fredrik Skoglund från Länsförsäkringar, som följer bolaget mer regelbundet och som i mitt tyckte har vettiga analyser om det. Men med tanke på att de är relativt knapphändiga med information annat än vid sina kvartalsrapporter, är det inte ovanligt med dessa stora svängningar som vi såg nu när Q4:an släpptes. Sedan ska man inte glömma att det finns en viss säsongsvariation i bolaget och i Q4 har vi Black Friday och Cyber Monday, samt julhandeln som driver högre volymer inom meddelandetjänsterna.

När det gäller värdering, blir det genast lite krångligare då bolaget idag värderas till P/E 91,6. Men den modell som bolaget har är otroligt skalbar. Något som gör att för varje bruttovinst kronor räknar bolaget att cirka 45-50% ramlar ned på sista raden enligt VD. När jag själv räknar på vad bolaget kan tänkas vara värt om 5 år, har jag förutsatt en fortsatt vinst tillväxt på 30%.

Idag ligger den på 35,8% sett över de senaste 5 åren enligt Börsdata och på 3 år på över 55%. Självklart kommer man inte att kunna växa så mycket under de kommande fem åren, men med en organisk tillväxt på cirka 18-20% och resten från förvärv, borde 30% vinsttillväxt ändå vara rimlig de kommande fem åren och till ett P/E 40.

Men med tanke på att Sinch egentligen borde ses som ett amerikanskt techbolag, där man mer bryr sig om tillväxt i försäljningen än lönsamhet, värderas Sinch till ett EV/S om 5, vilket är väldigt lågt för den här typen av bolag och tillväxt. Många jämför Sinch med amerikanska Twilio, där Twilio värderas till 15,8 miljarder USD, vilket är 6 gånger mer.

Nu ska man inte jämföra ett bolags värderingar rakt upp och ned och på så sätt finna argument för att ett av dem är undervärderade. Men i detta fall är det mer för att belysa att om synen på Sinch skulle ändras och likna mer ett amerikanskt bolag skulle värdering vara helt annorlunda. Eller om Sinch skulle sekundärnotera sig på Nasdaq i och med att det är mer som ett amerikanskt bolag.

Med tanke på all den potential som finns i bolaget och att det växer enligt mina förväntningar kommer jag att behålla mina aktier. Om ett eventuellt nedställ på runt 10-15% kommer, vilket jag tror då bolaget historiskt varit hyfsat volatilt, kommer jag att utnyttja det för att fylla på med ytterligare aktier. Men skulle det bli en större sättning likt 2001 eller 2008 får jag nog omvärdera det hela.

Finns Sinch i din aktieportfölj?