Visar inlägg med etikett aktiesparande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett aktiesparande. Visa alla inlägg

tisdag 2 juni 2020

Shopify, bolaget som alltid är för dyrt?




Shopify är ett kanadensikt bolag som enklast kan beskrivas en komplett ehandelsplattform. Plattformen är en cloudbaserad SaaS-lösning där man enkelt skapar sin onlineaffär, kan välja att sälja på olika sätt, som webb, mobilt, via sociala medier, på online marknadsplatser, i fysiska butiker och pop-up affärer. Till detta kopplar man de olika betal- och leveransalternativ som man vill erbjuda. Det fina med just Shopify är att deras plattform är så väldigt anpassningsbar och flexibel, vilket gör det lätt för en användare att komma igång. 

De som har testat säger att det är mer som plug-n-play. Nu under coronakrisen signade Shopify bland annat Heinz och Lindt choklad och det tog endast 1 vecka innan deras respektive ehandelsiter var lanserade med alla dess olika kopplingar. En TTM (time to market) på 1 vecka är väldigt snabbt och det visar hur effektiv Shopifys lösning verkligen är. 

Första gången som jag hörde talas om detta bolag var från min sambo som hade köp aktier i det för några år sedan. Hon hade fått nys om det genom att Shopify var först med att erbjuda Klarna som betallösning utanför Sverige och kände att Shopify verkade vara ett bolag som var på tårna och väldigt snabba med nya lösningar och produkter. 

Själv fokuserade jag då mer på det finansiella och att bolaget skulle göra vinster så att de kunde dela ut pengar. Att istället mer fokusera på produkt och innovation var inte min grej, vilket gjorde att jag då också inte investerade i bolaget. Undra om jag ångra mig? 

Sedan har Shopify, likt andra snabbväxare, som Amazon alltid ansetts vara för dyrt hur man än räknar. Men om man tittar på bolaget utveckling från notering är det bara att inse att det har varit en framgångssaga trots att det alltid är för dyrt.




Efter att ha sålt av större delen av utdelningsportföljen i mars har jag sedan april utnyttjat många av techbolagens kursfall och börjat köpa in mig i bland annat Shopify, som numera är mitt näst största innehav. Jag valde den kanadensiska noteringen för att få lite valutaspridning. Shopify finns även noterat på NYSE om man hellre vill köpa i USD. 



En tillväxtmaskin


Nedan är ett axplock från Shopifys senaste investerarpresentation, där jag lyft fram de data som gjort att jag valt att gå in i bolaget nu i april. (Givetvis beror det också en del på att kursen pressades i utförsäljningen i covid-19 krisen).

  • Eko-system med 4 100 appar och 26 400 designers/webbyråer
  • Växte GMV (gross merchandise value) med 46% i Q1 2020 och mellan 2015 - 2019 ökade GMV med en CAGR på 67,4% 
  • Växte omsättningen 47% i Q1 2020 och mellan 2015-2019 växte omsättningen med en CAGR  på 66,5%.
  • MRR (monthly recurring revenue) för Q1 2020 landade på 55,4 MUSD och MRR sedan Q1 2015 - Q1 2020 växte med en CAGR på 50%
  • Innehar 5,9% av den amerikanska ehandelsmarknaden. Nummer 2 efter Amazon med 37,3% av den marknaden. På plats nummer 3 kommer Ebay med 5,7% av den amerikanska ehandelsmarknaden (data för 2019).

Hur lyckas man med detta? Det enkla svaret är bolagets "flywheel", ett hjul som när det väl kommit i rullning rullar snabbare och snabbare samt växer i storlek. Ett sätt att tänka är att se det som när man ska bygga en snögubbe och man först gör en snöboll som sedan rullas för att bli större och större. 



Från Shopify Investor Deck Q1 2020


Detta är precis på samma sätt som bland annat Amazon jobbar och en anledning till att de blivit så stora och framgångsrika. Shopify's modell är rätt så enkel. Genom att addera fler handlare till sin plattform uppnår man ett högre försäljningsvärde (GMV) som man tar en avgift på. Men för att lyckas addera och attrahera fler människor som vill öppna e-handel via dem gäller det att vara lyhörd för vad handlare vill ha. Och det är det är där som den tredje viktiga delen kommer in; "More Channels, Partners & Capabilities". 

Shopify Reunite


Det är just detta steg som gör Shopify så framgångsrika tror jag. Man är nämligen otroligt lyhörd för vad sina kunder behöver och vill ha. Sedan ser man till att ordna detta så snart som möjligt. På årliga Shopify Unite, en partner- och utvecklingskonferens, fokuserar man på teknikutvecklingen för den framtida e-handeln. Efter som man tvingades hålla den virtuellt, döptes den om till Reunite. 

Det är årets stora händelse och ofta här som man presentera en massa produktnyheter. Årets konferens gav följande nyheter:

Shopify Local Delivery app: Få dina varor levererade till en lokal utlämningsplats istället för att åka till något central utlämningsställe.

Shop Pay: En app där kunder kan följa sin order, hitta sina bekräftelser på köp, göra returer, få en snabbare checkout, där redan adress, betaluppgifter och övriga kunduppgifter finns lagrade. Något som snabbar på utcheckningen och ökar konventeringen.

Shopify Email: Istället för att använda en tredjepartslösning för att skicka nyhetsbrev mm, så är detta nu integrerat i Shopify's plattform, där handlarens logga, färger mm är förinstallerade. 

Shopify Balance: En dashboard där man som handlare lätt ska kunna följa utvecklingen för sin affär med olika typer av rapporter för försäljning, lager, betalningar mm.

Det viktigaste av dessa produktnyheter är att de ökar Shopify's "stickiness" både för handlarna och kunderna. Genom att se till att dessa funktioner finns inom Shopify's ekosystem blir det jobbigare att byta till någon annan leverantör och det ökar då möjligheten att både handlare och kunder stannar kvar då kundupplevelsen ökar. Återigen så snurrar bolagets Flywheel snabbare. 

Shopify Fulfillment Network: Detta var ingen nyhet på bolagets Unite-dag, utan Shopify erbjuder sedan tidigare snabba leveranser för de handlare som skickar mellan 10-10 000 order/dag. Men det som är nytt är att man nu jobbar med att bygga avancerade robotdrivna lager som snabbar på leveranserna ytterligare. Man öppnar även upp för handlare som skickar mer än 10 000 order/dag att få tillgång till detta. Genom att investera och erbjuda ett fulfillment nätverk använder bolaget sig av samma tänk som Amazon, som också insett att snabba leveranser är a och o när det gäller ehandel. 

Nedan bild summerar rätt så bra hur Shopify ser på sig själva. De tillhandahåller en plattform och det spelar sedan ingen roll vilken kanal eller enhet som du som handlare eller kund vill jobba med. Det finns där och skulle just den lösningen inte finnas där, ser man till att sätta upp det. 



Från Shopify Investor Deck Q1 2020

Nya partnerskap


Tidigare i april och maj har man annonserat nya partnerskap inom Shopify Marketing, med Pinterest och Facebook. Samarbetet med Pinterest innebär att Shopify's handlare kan skapa så kallade "product pins" av sina varor och på så sätt använda Pinterest som en säljkanal, som har 350 miljoner MAUs (genomsnittligt antal användare per månad). 

I fallet med Facebook innebär det att Shopify's handlare lättare ska kunna öppna en affär på Facebook och även kunna sälja sina varor på Facebook och Instagram, medan allt vad gäller lager, produkter, etc sköts via Shopify's plattform. Nu tror jag inte att Facebook tar över, utan ser det mer som en ny intäktsström då de kommer att ta en procent från handlaren baserat på försäljningen som jag har förstått det. Men Shopify får dock se upp, så att Facebook nu inte tar över. Shopify har plattformen med alla kopplingar etc medan Facebook har användarna, 2,6 miljarder MAUs.

Man har också ingått partnerskap med CoinPayments, som är världens största betallösning för kryptovaluta. Allt för att kunna erbjuda alternativa betallösningar för de handlare som vill erbjuda sina kunder att kunna betala med kryptovaluta. Sedan tidigare i år är också Shopify med i Facebooks kryptonätverk Libra

Att regelbundet följa Shopify's sida för produktnyheter ger en entydlig bild av att detta bolag är hungrigt och hela tiden fokuserar på att förnya och förenkla för både handlare och kunder. Den dagen som det blir stiltje här, får fungera som en varningsflagg för mig som har Shopify i aktieportföljen. 

Varför finns Shopify i min aktieportfölj?


När jag själv investerar i techbolag och främst det som växer kraftigt är det just produktbiten som jag tycker är viktigast att försöka förstå. Hur innovativa är bolaget, är det kunden i fokus till 100%, är det lätt att komma igång med företagets plattform och har man en produkt som är "sticky", det vill säga att det är jobbigt att byta när man väl valt produkten. 

I Shopifys fall är det inte direkt intressant att kolla efter P/E-tal, då bolaget fortfarande går med förlust. Istället är det fokus på tillväxt och innovation. Bolaget gör med jämna mellanrum nyemission av aktier för att finansiera sin fortsatta tillväxt. Fördelen är att man inte har någon större mängd skulder men antalet aktier ökar vilket späder ut ens ägande. Men under en tillväxtsfas föredrar jag det framför att dra på sig en massa skulder. 

Ser man till siffrorna, omsatte bolaget i det senaste kvartalet 470 MUSD och visade på en förlust om -31,4 MUSD, vilket ger en årlig förlust på cirka 125 MUSD. Kassan uppgick till nästan 1 BUSD per 31/3-2020, så det finns att ta av. Än är bolaget bara värt 90 BUSD och själv tror jag detta bolag har alla möjligheter att dubblas fler gånger om. Det är iallafall min tes och anledning till varför jag investerat i bolaget.  

Finns Shopify i din aktieportfölj?



onsdag 13 maj 2020

Storytel slår förväntningar och är på rätt väg mot målet 2023




Igår kom Storytel med en rökare till rapport. Även om mycket av utfallet för Q1 2020 redan var känt då bolaget tidigare gått ut med ökning i antal abonnenter, blev det ändå en spännande rapport att läsa. Särskilt om bolagets framtidsutsikter. Om man sammanfattar det första kvartalet för i år kan man konstatera att:

  • Streamingintäkterna ökade med 45% till 429 (296) MSEK
  • Antal abonnenter ökade med 38% till 1 154 000 (834 300) i snitt
  • Försäljningen ökade med 33% till 513 (385) MSEK
  • Förlust per aktie minskade till -0,64 (-1,60) SEK

Eftersom Storytel ännu inte tjänar några pengar kommer bolaget att behöva ta in nytt kapital, vilket man gjorde i februari. Tajmingmässigt var det i rättan tid då Coronakrisen slog till några veckor senare. Totalt tog man in 948 MSEK till en tekningskursen som fastställdes till 159 SEK. Med tanke på att man 2019 brände -312 MSEK för året, men man i år nog landar runt -120-150 MSEK (givet burn-raten för Q1), kommer ovan belopp att räcka fram till 2023 förhoppningsvis. Nu är 2020 ett litet mellanår där man inte går in i så många nya länder, medan man 2021-23 kommer att ha gått in i 20+ länder. Med det sagt kan det komma att krävas ytterligare en nyemission. 




Om man bryter ned intäkterna mellan streamingintäkter för Norden, streamingintäkter utanför Norden och Print publishing, ser man utvecklingen per kvartal i år och varje kvartal under 2019 i bilden nedan:



Innan jag kommenterar siffrorna närmare har bolaget valt att från och med Q1 2020 balansera sina kostnader för internt utvecklade immateriella rättigheter. Man har gått över till aktiveringsmodellen istället för kostnadsföringsmodellen, vilket innebär att man numera lägger dessa kostnader i balansräkningen och skriver av dessa först när rättigheterna tas i bruk. 

Det är för att mer likna vad andra streamingbolag gör och effekten blir så klart att täckningsgraden ökar kraftigt. I rapporten har Storytel valt att ta med kolumnen Q1 2020 Comparable Actual för att visa hur siffrorna skulle ha sett ut om de inte ändrat redovisningsmetod. 

Sett till den nordiska marknaden är den fortfarande en positiv bidragsgivare till täckningsresultatet och 
täckningsgraden har de senaste fem kvartalen ökat från 29,2% till 32,4%. Samtidigt har antalet abonnenter ökat från 645 500 till 785 000 stycken. Dock så har den genomsnittliga intäkten per abonnent (ARPU) inte fortsatt öka kvartal efter kvartal som under 2019, utan minskade lite till 148 SEK/månad. Förklaringen är att man har sett en ökning av familjeabonnemangen och att det har varit en svag utveckling på den norska kronan. 

Utvecklingen i Norden är kanske inte lika intressant längre då den marknaden är mer mättad och lönsam sedan länge. Däremot är det intressant att se hur det går på bolagets övriga marknader. Att Storytel ännu inte är lönsamt tycker jag varit lite negativt eftersom man har haft en sådan hög "burn rate" varje kvartal. Glädjande är att se att täckningsbidraget nu ökar kraftigt och inte längre är lika negativt. Numera är ger den ett negativt bidrag på -26,3% jämfört med för ett år sedan då det var -116,6%. Visserligen spelar den ändrade redovisningsprincipen in, men minskningen visar på att bolagets affärsmodell håller. På fler och fler marknader kommer man att lyckas att uppnå lönsamhet. 

Slutligen, Print Publishing visar också på en ökning av täckningsbidraget och i detta affärsområde hamnar försäljning av fysiska böcker och digitala böcker i andra försäljningskanaler än Storytel. 

Nästa kvartal


För nästa kvartal, och det som är klart intressantast i rapporten, guidar Storytel följande: 

  • Streamingintäkterna ökar med +43% till 458 MSEK
  • Antal abonnenter ökar med 41% till 1 250 000 i snitt

Man lyfter även fram i rapporten det som presenterades på kapitalmarknadsdagen den 14 januari 2020 och att man har som målsättning att kunna leverera en CAGR på 40% för antalet abonnenter och en CAGR på 35% för streamingintäkterna. Det skulle indikera att man 2023 kommer att ha mer än 4 miljoner abonnenter och nästan 5 miljarder SEK i streamingintäkter. 

Min slutsats


Själv använder jag bolagets tjänst och tycker den är perfekt när man är ute och motionerar eller åker kommunalt. Vad gäller rapporten, gillar jag som sagt den och tycker att detta kvartal visar på att bolaget verkar vara på rätt väg att nå en break-even nivå på täckningsbidraget från marknader utanför Norden snabbare än vad som gavs sken av i Q4-rapporten. 

Just att man sätter tillväxt framför lönsamhet har skapat en viss osäkerhet då man hela tiden är beroende av nyemissioner. Själv var jag lite rädd att Storytel skulle gå samma väg till mötes som Spotify, det vill säga aldrig lyckas tjäna pengar. Men detta kvartal och vad man flaggar för framåt visar att bolaget är på rätt väg mot det mål som de pratade om på kapitalmarknadsdagen i början av året. Själv äger jag också aktier i bolaget och det ska bli spännande att följa med på denna resa.

Finns Storytel i din aktieportfölj eller använder du dig av tjänsten? Kommentera gärna i inlägget. 


måndag 11 maj 2020

Ryktet om Sinch stämde




I samband med att Sinch kom med sin kvartalsrapport för första kvartalet 2020 började ett rykte florera om att Sinch skulle köpa SAPs enhet Digital Interconnect. Och så i förra veckan kom beskedet att Sinch köper SAP Digital Interconnect (SDI) för 225 miljoner EUR. Förvärvet av SDI är Sinch tredje förvärv i år, men det klart största förvärv som bolaget gjort hittills. Nu tror jag nog att man kommer att lugna sig ett bra tag då fokus kommer att behöva ligga på att integrera dessa tre förvärv in i verksamheten. 

SDI jobbar med och erbjuder sina kunder molnbaserade kommunikationstjänster, så denna division av SAP passar perfekt in i Sinchs befintliga verksamhet. Totalt har SDI cirka 1500 företagskunder över hela världen och man har några av de högst värderade företagen på kundlistan, bland annat ledande teknikföretag, banker, betaltjänstbolag, retailbolag och mobiloperatörer. 

Sinch VD Oscar Werner sammanfattar det hela med att nu:

”Sinch och SAP ser båda hur molntjänster skapar effektivare affärsprocesser och en mycket bättre kundupplevelse. När SDI nu blir en del av Sinch får vi ytterligare resurser att verkligen förändra hur företag kommunicerar med sina kunder, i hela världen”



SDI består utav tre segment. 1) Programmable Communications som riktar sig mot företagskunder och omfattar API-baserade erbjudanden för kundinteraktion genom SMS, pushnotiser, e-post, WhatsApp, WeChat och Viber. Personligen tycker jag att det blir intressant att Sinch nu kommer att jobba med nya tekniker som WeChat och Viber och vad det kan leda till på sikt. Segmentet Programmable Communications hanterade 2019 18 miljarder företagsmeddelanden, en ökning med 17% jämfört med året innan. Att jämföra med Sinch som innan förvärvet av SDI, hanterade cirka 40 miljarder meddelanden. Så sett till transaktionsvolym är SDI nästan hälften så stort som Sinch. 2) Carrier Messaging som omfattar en rad affärskritiska tjänster för mobiloperatörer, bland annat produkter för att kunna hantera meddelanden som skickas mellan individer (person-to-person messaging, P2P). Under 2019 hanterade SDI nästan 300 miljarder P2P-meddelanden åt sina operatörskunder. 3) Det sista segmentet, Enterprise Solutions innehåller produkter för kundtjänst, inklusive molnbaserade contact center-lösningar, samt tjänster för att hantera informationsgivning i krissituationer. 

Programmable Communications står för den största delen av omsättning, runt 67%, följt av Carrier Messaging som står för cirka 28% och Enterprise Solutions för cirka 5%. SDI har cirka 330 anställda i 20 länder med huvudkontor i San Ramon, Kalifornien, vilket gör att Sinchs närvaro i USA kommer att öka. 

Totalt omsatte SDI per den senaste 12-månaders perioden, som slutade 31 mars 2020, 340 miljoner EUR med ett bruttoresultat på 94 miljoner EUR och en justerad EBITDA på 15,4 miljoner EUR. Om man räknar med en EUR/SEK-kurs på 10, ger det 3 400, 940 respektive 154 miljoner kronor.  Motsvarande siffror för Sinch är 5 558, 1 551 och 645 miljoner kronor på rullande 12 månader. 

SDI har samma marginaler på bruttoresultatet som Sinch har, men när det gäller den justerade EBITDA-marginalen så är Sinchs klart högre. Det blir därför intressant att se vad som händer när väl SDI är integrerat i Sinchs plattform. Blir det något nedställ på den justerade EBITDA-marginalen? Jag hoppas inte det utan att istället tror jag att de transaktioner som SDI har och som kommer att gå igenom Sinchs plattform, kommer att göra det till en högre marginal. Det är hela syftet med att förvärva, att kunna förädla det man förvärvar, och hittills har Sinch lyckats väldigt bra.

Totalt räknas sammanslagningen leda till kostnadssynergier på cirka 11 miljoner EUR. Den årstakten väntas uppnås under 2022. Själva engångskostnaderna för carve-out och integration väntas uppgå till 6-8 miljoner EUR under samma period. 

Värdering


Det pris som Sinch betalar värderar SDI till en EV/EBITDA-multipel på 14,6x, eller 8,5x inklusive förväntade synergieffekter i full årstakt. Det är ett lite högre pris än vad Sinch betalade för Wavy.

Finansiering


I och med att Sinch nyligen gjorde en riktad nyemission på 1,5 miljarder kronor till kursen 300 SEK, finansieras köpet av SDI med befintlig kassa och tillgängliga lånefaciliteter. Med tanke på att det är tredje förvärvet på kort tid kommer Sinch att hamna något över sitt finansiella mål om att hålla nettoskuld/justerad EBITDA på max 2,5x. Nu hamnar den på 2,7x, men jag räknar med att den kommer att vara under målet innan året är slut så det är inte som jag oroar mig för. 

Slutsats


Förvärvet av SDI tycker jag som sagt är riktigt intressant och spännande. Sedan kommer det nog att möjliggöra att Sinch kan komma åt SAPs övriga nära 0,5 miljoner kunder som de har i sin kundstock. Om så är fallet, öppnar detta upp en massa nya möjligheter för bolaget. Men först hoppas jag att de nu fokuserar på att integrera samtliga tre förvärv och att verksamheten vare sig tappar tempo eller marginaler på sikt. Med tanke på Sinchs höga värdering vore det rätt så olyckligt om vi skulle se en multipelkontraktion på grund av de många förvärven. Nu tror jag inte det, eftersom bolag har spenderat så många år på att bygga upp sin plattform med operatörer att adderandet av nya förvärv borde mer vara en form av "add-ons" till befintlig plattform, då affärsmodellen är fullt skalbar. 

Finns Sinch i din aktieportfölj?


fredag 24 april 2020

Komplettera med fonder?



Det var ett tag sedan jag fick till ett inlägg tyvärr och nu kände jag suget efter att skriva igen. Mycket av tiden sedan det senast publicerade inlägget har gått åt att läsa och fundera på investeringar. Även om jag i botten är utdelningsinvesterare har jag börjat fundera på om det är den strategi som passar mig bäst.

Jag tror att det som passar mig bättre är att fokusera på totalavkastningen och om ett bolag delar ut, så är det mer en bonus och något trevligt. Sedan är det också ett kvalitetstecken då utdelning kommer från verkliga vinster. Däremot brukar bolag som har en högre utdelning, runt 4-5%, inte direkt vara kända för någon större tillväxt i omsättning eller vinst. Givetvis finns det säkert undantag, men det är lätt att låsa sig vid just utdelning.

Sedan gillar jag teknik och nya innovationer, vilket gör att mycket av läsandet och funderandet har varit om och kring amerikanska techbolag. Särskilt vilka bolag som kan tänkas stödja framtida trender. Eller med andra ord, i vilka branscher kommer vinnare finnas i under de kommande tio åren?

Bottenplattan i portföljen kommer att byggas kring FAAMG (Facebook, Apple, Amazon, Microsoft och Google). Samtliga av dessa bolags verksamheter tror jag kommer att fortsätta att växa under de kommande tio åren. Sedan är bolagen så stabila och kassastinna att de kan klara av nedgångar som den vi såg i mars. Tack vare sina kassor, kan de även passa på att köpa mindre techbolag med ny teknik, för att sedan kapitalisera på den och fortsätta att växa.

Övriga större bolag till bottenplattan är bolag inom e-Commerce, betallösningar och digitala tjänster. Exempel på dessa är Mastercard, Visa, Paypal, Shopify, Salesforce, ServiceNow, Adobe, Netflix, Alibaba och Tencent.

Som ett steg till att ändra lite på vilka bolag som jag kommer att fokusera på har jag döpt om min Stojko Invest US Techfond till Stojko Invest Growth fond. Anledningen är att jag inte bara kommer att satsa på amerikanska techbolag. Då är det lättare att ha en fond att följa de mindre investeringarna i istället för fler som jag hade tidigare.

Efter att jag sålt av i princip hela aktieportföljen i mars, som jag skrev om, har jag nu i april börjat att köpa in mig i småposter i techbolag. Totalt är jag inne i marknaden till cirka 25%. Jag passar helt enkelt på när de aktier som jag följer dippar 4-5% eller mer under dagen. Eftersom jag har 2,5 årsomkostnader undanstoppat sedan tidigare har jag inte bråttom in i marknaden igen utan det får ta den tid det tar.

Dock finns det så många spännande mindre techbolag man kan äga och antingen köper man småposter i en väldigt massa bolag eller så kompletterar man med en fond. Därför har jag gått igenom de techfonder som har gått bäst i år, 1 år, 3 år och 5 år, för att ta reda på vilka de 10 största innehaven är i respektive fond och vilken/vilka som jag bör komplettera min egen fond, Stojko Invest Growth fond, med.

Topp 10 techfonder i år




Den som har gått bäst hittills i år är förvaltarna till TIN Ny Tekniks gamla fond Swedbank Robur Ny Teknik och den som presterats sämst är Franklin Technology A.

Topp 10 techfonder 1 år


Topp 10 techfonder 3 år



Topp 10 techfonder 5 år



Slutsats


De fonder som presterat bra under samtliga fyra mätperioder är BGF World Technology A2 och JPM US Technology A. Om jag tittar på den första fonden äger jag redan alla bolagen som enskilda aktier, så att köpa till den ger inte så mycket. Samma sak är det med den andra fonden. Visserligen saknar jag Synopsis, AMD och Analog Devices. Men jag föredrar Nvidia framför AMD och de övriga två känns inte direkt intressanta, så den fonden är heller inte vad jag är ute efter.

Däremot är jag själv inte vidare duktig på att försöka analysera gamingbolag eller healthcare, men vill gärna ha dem i portföljen. Helt klart lockar Swedbank Robur Ny Teknik, TIN Ny Teknik och Lannebo Teknik. Fördelen med dessa är att jag även får exponering mot Norden.

När man läser på Twitter är det många som vurmar för TIN Ny Teknik, men Swedbank Robur Ny Teknik lockar faktiskt mer då jag gillar samtliga av deras topp 10 innehav. Lannebos fond kommer jag åt via min tjänstepension och med tanke på de få val Länsförsäkringar har vad gäller tech, så kommer jag ta in den där.

I övrigt gillar jag även Blackrocks nya fond BGF Next Generation A2, eftersom den har väldigt många spännande mindre techbolag och genom den får jag den exponering som jag saknar då jag inte vill äga över 100 småposter i diverse bolag. Det blir för jobbigt att hålla koll på. Vad gäller de andra fonderna kompletteringsköper jag av deras topp 10-bolag som jag inte redan har.

För att summera det hela kommer jag att komplettera min aktieportfölj genom att köpa andelar i Swedbank Robur Ny Teknik och BGF Next Generation A2, i vilka jag även kommer att månadsspara. Vill man också hitta intressanta fonder utifrån teman har Global X funds en hel del intressanta ETF:er (börshandlade fonder).

Tar du in fonder som komplement till din aktieportfölj eller sparar du i både fonder och aktier? Kommentera gärna. 



onsdag 25 mars 2020

Aktieportföljen likviderad



I måndags likviderade jag i princip hela min aktieportfölj. Det som man enligt teorin inte ska göra. Istället förespråkas det att man ska sitta still i båten och spara regelbundet. Att det går inte att tajma marknaden. Jag håller med om detta om det rör sig om en mindre korrektion likt den vi såg under Q4 2018, där främst amerikanska techaktier gick dåligt.

Trots att coronaviruset drabbade Kina redan i januari tuffade börsen vidare uppåt som om inget hade hänt. Det kändes som att detta endast var en lokal företeelse och som inte skulle drabba resten av världen. Prata om att en viss förnekelse såddes hos de flesta redan här. Personligen toppade aktieportföljen värdemässigt den 23 februari med en uppgång på 12,58% för 2020.



Sedan började karatänerna av städer komma och själv kändes det märkligt. Det här var något nytt och tankar om att det kanske kunde vara starten på en börskrasch formades hos mig. Men samtidigt vill man ju inte sälja av för att sedan inse att det inte var så farligt. Det var ju fortfarande bara Kina som drabbats.

Efter någon vecka började fall dyka upp i Italien och strax därefter i Iran. Nu kändes det som att detta är inte någon kort korrigering utan att detta kan utvecklas till en pandemi. Mot bakgrund av att börsen var högt värderad, drivet av obefintliga räntor, skulle detta kunna vara gnistan som triggar ett fall. Då hade OMX30 gått ned strax över 9% och stängde på 1704 den 4 mars. Men fortfarande låg jag plus för året och "dividends don't lie" utan de kommer ju. 2019 var ett kanonår!

Ej genomtänkt riskhantering


Men för att inte äventyra allt tog jag beslutet att lägga om i princip 96% av mina fonder i tjänstepensionen till räntefonder. De sista 4%-en ligger i SPP och Skandia och de brydde jag mig inte om att flytta. Lite risk vill man ju ta. Den fond som jag valde var Spiltan Högräntefond, eftersom dess tillväxt åtminstone skulle täcka inflationen medan man väntade på att det hela skulle blåsa över.

När det gällde aktieportföljen sålde jag samtidigt av 25% av mina investmentbolag och blev på så sätt av med belåningen. Sedan tog hem vinsten i mina case, Sinch och Evolution Gaming. Dessa åtgärder fick räcka och nu kunde man sitta lugnt i båten. Sett till sin helhet, dvs pension och aktieportfölj låg jag nu nästan 50% i marknaden och 50% i ränta av det som jag själv kan placera. Ganska konservativt i mitt eget tycke.

Några dagar senare, den 8 mars sattes hela Lombardiet i karantän och nu var det inte snack om någon liten korrektion. Min åtgärd var att jag dagen efter bytte från Spiltan Högräntefond till Länsförsäkringar Korträntefond då jag inte ville ha exponering mot företagsobligationer. Risken kändes för hög. Att man nästan två veckor senare insett att även korträntefonder innehåller en stor del företagsobligationer är en annan sak och det skriver jag om i inlägget Fondbolagens räntefonder innebar en dold likviditetsrisk.

Tiden efter 9 mars är som man säger historia och hela länder sätts i karantän, gränser stängs, centralbanker och regeringar trycker pengar, utdelningar ställs in, människor slutar vara ute i städer, småföretagare börjar gå i konkurs, osv.  Under denna tid har jag passat på att småköpa aktier i Sinch, Evolution Gaming och amerikanska techbolag. Lite här och där, i tack med att kursen fått stryk. Samtidigt har det funnits en gnagande känsla i mig att vi nog inte kommer att vända runt 20-25% ned. Varför skulle denna kris vara mildare än 1987, 2000 och 2008? Snarare kändes den ännu värre.

Likvidering startad


I fredags sålde jag av hela innehavet i Resurs Holding efter att storbanker börjat skjuta på sin årsstämma och funderar på att slopa utdelningar. Sedan kändes det konstigt att inte den nye CFO:n och den nya, ännu ej tillträdda, CEO:n inte passat på att köpa aktier när kursen rasat. Nu om någon gång borde de visa conviction.

I måndags bestämde jag mig för att kliv ut i princip helt och hållet. Det enda som jag har kvar är enskilda aktier i investmentbolag och amerikanska stora techbolag samt innehavet i Europris som är intakt. Att jag behåller Europris är för att, trots att de har gått ned, flaggat för att de säljer som aldrig förr och jag räknar med att de studsar upp när Q1:an släppps.

När börsen stängde i måndags låg jag minus 13,8% sedan årsskiften, men sett från 23 februari är fallet 23,5%. I tisdags steg börsen över 7% och USA hade sin största stigning sedan 1933. Sedan i måndags ser aktieportföljen ut enligt följande

Aktieportföljen per 2020-03-23

Jämfört från årskiftet är OMXSPI -26,28% (i tisdags), Dow Jones 34,85% (i måndags) och Nasdaq -23,54% (i måndags). Genom att göra omallokeringarna sedan fjärde mars och fram tills nu har jag "räddat" minst 10 procentenheter av aktieportföljen.

Mina misstag


Egentligen borde jag vara nöjd, men jag är innerst inne väldigt irriterad på mig själv och mitt irrationella beteende, som ledde till en massa onödiga misstag. Nedan listar jag de misstag som jag tycker att jag gjort under denna månad. Nu kan man alltid säga att det är lätt att säga vad som gick fel med facit i hand. Visst är det så, men i detta fall var tecknen tydligen och knappast svårtolkade.

1) Bevara kapitalet

Det största misstaget var att jag inte behandlade aktieportföljen på samma sätt som tjänstepensionen. Istället såg jag dessa som en helhet och genom att lägga ena delen i räntefonder tyckte jag att jag varit konservativ. Det jag missat är att tjänstepensionen är låst minst 7 år till. Alltså är det lika viktigt att se till att aktieportföljens värde också är bevarat. Ännu mer eftersom jag valt att äga min tid och uppnått FIRE. Mina förutsättningar är inte de samma som för någon som har 30-40 år kvar till pensionen och jobbar. Viktigt att investera baserat på vart i livet man befinner sig.

2) Att hålla fast vid en strategi

De innehav som jag förlorat mest på har varit mina preffar/D-aktier i fastighetsbolag och Resurs Holding. Anledningen till att jag satt kvar i dem så länge var för att de var de som betalade den utdelningen som jag behöver till omkostnaderna. Här blev det en tankevurpa i och med att jag intalade mig själv att det spelar ingen roll vad värdet är, jag ska ju alltid ha kvar dessa och det är utdelningen som jag vill åt. Det kostade mig mellan 5-6 års utdelningar.

3) När förutsättningarna ändras, måste man som investerare också ändra.

Det saknades inte tecken på att denna gång är det inte någon korrektion som vi bevittnar utan det är en börskrasch på gång. Att man stänger gränser och sätter länder i karantän har jag aldrig varit med om och det är väl något som görs när det är krig. Att sitta still i båten och fylla på lite grann är en klen tröst om man tappar 40-50% av värdet. Exempelvis hade jag hellre sålt av i IT-kraschen 2000 efter 15% ned än att suttit med hela vägen ned. Därför måste man lyfta blicken och använda sig av lite makro.

4) Asset allocation

Att inte jobba med asset allocation är ingen bra strategi visade det sig. Det är något som man hela tiden måste ta i beaktande. Buy 'n' hold och utdelningsinvestering kräver fortfarande att man jobbar med asset allocation, eftersom bolagens förutsättningar ändras över tid.

5) Att inte ha formulerat en exit plan.

När det börjar svaja och blir större kursfall kommer investmentbolag drabbas hårdare. Dels går värdet på innehaven ned och dels så ökar substansrabatten. Trots att jag visste det sålde jag inte av hela investmentbolagsportföljen. Jag tyckte att det vara fina bolag som jag vill äga för alltid. Wallenbergarna och Lundberg har jag inte sålt, så varför skulle jag? Det gäller att inte glömma att de äger bolagen av andra skäl än vad jag som småsparare äger dem för. Att jag heller inte sålt av Latour eller Bure när de handlades till en premie på över 20% var också misstag. Blir bolag för dyra, måste man komma ihåg att sälja och investera i bolag som har blivit undervärderade.

6) För mycket fokus på utdelning

Även om jag skalat bort high-yield bolagen under 2018/2019 så var siktet på att få en viss nivå på utdelningen för stor. Det har gjort att jag inte fokuserat på totalavkastningen, eftersom jag inte velat sälja av och årligen ta ut den utdelning som jag behöver för att leva på. Jag gillar fortfarande utdelningsbolag, men utdelning i sig får inte väga tyngre än totalavkastningen.

Slutsats


Visserligen är det bra att lära sig av sina misstag tidigt och på så sätt får jag väl skatta mig lycklig. Sedan är det klart tufft att ha sålt av i princip hela aktieportföljen dagen innan den bästa börsdagen sedan 2012 i Sverige och 1933 i USA.

Men hade jag suttit kvar och inte gjort något alls sedan årskiftet hade jag nog legat på minus över 20%. OMXSPI stängde på -24,54% i tisdags. Att den stängde på -26,28% i måndags är knappast någon tröst. Genom att agera och till slut få ändan ur är jag som sagt bara ned -13,8% sedan årsskiftet.

Men det intressanta är nu hur psyket påverkas. Jag kan villigt erkänna att känslor vill ta över det rationella. I sak har inget förändrats i världen. EU och USA har inte nått toppen på pandemi, samtidigt som enorma räddningspaket trycks ut och mängder av människor förlorar jobben. Att tro att de är över och att vi sett botten är det inte mycket som talar för. Nu senast sitter hela Indien i karantän i tre veckor till.

Visst, jag kommer säkert missa botten, men bolagens Q2:or kommer knappast bli någon rolig läsning och varför stressa in i denna marknad? Hellre då stå vid sidlinjen och vänta tills dammet lagt sig och sedan kliva in. Jag är helt övertygad om att det kommer att uppstå fina köptillfällen. Som Warren Buffett säger:

"The trick in investing is just to sit there and watch pitch after pitch go by and wait for the one right in your sweet spot."

onsdag 18 mars 2020

Alla ratar nu fastigheter


Just nu verkar det som att de flesta investerare ratar fastigheter. Det är en massiv utförsäljning av fastighetsbolagens aktier. Om jag ska raljera lite är det som att många hellre verkar föredra en koja i skogen.

En snabb titt på hur fastighetsvärdet i relation till det senast rapporterade substansvärdet för fastighetsbolagen, visar att det numera har svängt från premier på runt 25% till rabatter på cirka 30-40%. Nedan data är hämtad från www.fbindex.se, som är en väldigt bra sida om man vill följa utvecklingen av fastighetsbolagen.


Fortfarande handlas Sagax och K-Fastigheter till premie även om den har mer än halverats som i Sagax fall.

Historiskt sett har fastighetsaktier ökat i takt med att fastighetsvärdet (substansen) ökat. Och då räntan har varit högre än vad den är idag, har fastigheterna handlas med en substansrabatt beroende på vilket avkastningskrav man haft på de olika fastigheterna.

Det är nog långsiktigt mer hållbart att fastigheter värderas utifrån hur deras bestånd och hyror växer och att man fokuserar på kassaflödet som de genererar. När jag själv investerar i fastighetsaktier fokuserar jag bara på tillväxten i driftnetto och förvaltningsresultat, hyresgäster/hyresavtal och hur skuldsidan ser ut. Med det sistnämnda syftar jag på belåningsgrad, genomsnittlig ränta och lånens längd, för att se när de ska läggas om.


Som ni ser, fokuserar jag inte direkt på uppvärderingar på tillgångssidan i form av fastighetsvärdet och dess förändring. Jag har aldrig varit direkt någon vän av posten värdeförändring i fastigheter som är en del av resultat. Det svänger för mycket och är en orealiserad post. Egentligen endast aktuell om man ska sälja eller köpa en fastighet. Nu vet jag att bolag använder den för att kunna visa på ett högt fastighetsvärde, för att på så sätt kunna låna mer pengar och köpa nya fastigheter. Så visst har den en betydelse.

En del i min FIRE-strategi är det regelbundna kassaflödet från fastighetsbolagens preferens- och D-aktier. Därför är det självklart intressant att fundera på om detta kassaflöde nu är i farozonen. De aktier som jag har är Klövern pref., Corem Property Group pref., SBB D och Sagax D. Sedan har jag även Sdiptech pref. Totalt utgör utdelningen från dessa bolag cirka 30% av det kassaflöde som jag behöver.

Mina kassaflödesgenererande bolag


Klövern

Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp, kontraktsvärde och fastighetsvärde enligt bilden nedan:



Bolaget hade 2019 ett driftnetto på 2,4 miljarder kronor och ett förvaltningsresultat på 1,5 miljarder kronor. I förvaltningsresultat ligger finansiella kostnaderna om 0,8 miljarder kronor. Inga större lån ska omförhandlas under 2020 och belåningsgraden är på 50%. Den stora risken här är att företag inom kontor kommer att vilja omförhandla sina hyresavtal alternativt går i konkurs. Men bolagets största kunder är bland annat Ericsson, WSP Sverige, Dagab, CGI, Arbetsförmedlingen och Tele2. Bolaget har 16,4 miljoner preferensaktier som ska erhålla 20 kronor i utdelning per år, totalt 328 miljoner är jag inte särskilt oroad över att man kommer att ställa in utdelningen för preferensaktien.

Corem Property Group

Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp, kontraktsvärde och fastighetsvärde enligt bilden nedan:


Bolaget hade 2019 ett driftnetto på 0,7 miljarder kronor och ett förvaltningsresultat på 0,4 miljarder kronor. I förvaltningsresultat ligger finansiella kostnaderna om 0,3 miljarder kronor. Inga större lån ska omförhandlas under 2020 och belåningsgraden är på 22%. Den stora risken här är att företag inom logistik kommer att vilja omförhandla sina hyresavtal alternativt går i konkurs. Men bolaget har 674 unika hyresgäster och de tre största står för 11% av hyresintäkterna. Här är väl risken högre med tanke på att bolaget inte har några riktigt stora bolag som hyresgäster. Bolaget har 3,6 miljoner preferensaktier som ska erhålla 20 kronor i utdelning per år, totalt 72 miljoner är jag inte särskilt oroad över att man kommer att ställa in utdelningen för preferensaktien.

Sagax

Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp, kontraktsvärde och fastighetsvärde enligt bilden nedan:





Bolaget hade 2019 ett driftnetto på 2,1 miljarder kronor och ett förvaltningsresultat på 2,0 miljarder kronor. I förvaltningsresultat ligger finansiella kostnaderna om 0,4 miljarder kronor. Inga större lån ska omförhandlas under 2020 och belåningsgraden är på 44%. Den stora risken här är att företag kommer att vilja omförhandla sina hyresavtal alternativt går i konkurs. Bolagets hyresavtal har en förfallostruktur på över 10% årligen för de kommande 3 åren, men i övrigt jobbar man medvetet med långa hyresavtal. Mer än 50% av avtalen förfaller efter 2024 och man har stora hyresgäster som Baxterkoncernen, BE Group, Kesko, Nokia Sanomala. Bolaget har 107,8 miljoner D-aktier som ska erhålla 2 kronor i utdelning per år, totalt 215,6 miljoner är jag inte särskilt oroad över att man kommer att ställa in utdelningen för D-aktien.

SBB

Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp och fastighetsvärde enligt bilden nedan:





Bolaget hade 2019 ett driftnetto på 1,2 miljarder kronor och ett förvaltningsresultat på 0,6 miljarder kronor. I förvaltningsresultat ligger finansiella kostnaderna om 0,5 miljarder kronor. Belåningsgraden är på 41%. Den stora risken här är att bolaget har vuxit enormt fort genom en stor andel lån. Under förra året förvärvade man hela Hemfosa till exempel. Cirka 5,4 miljarder i lån förfaller under 2020, men med det kassaflöde som bolaget har borde det inte vara några problem att lägga om dessa lån. I måndags gick bolaget ut med en pressrelease om att man återköp 3,6 miljarder av lånen som skulle förfalla inom 12 månader.

Sedan riktar man in sig på samhällsfastigheter och de största hyresgästerna är stat och kommun och med en genomsnittlig kontraktstid på 7 år. Klarar man bara att betala de finansiella kostnaderna tror jag risken är mycket liten för att hyresgästerna inte kommer att betala sin hyra. Redan innan coronaviruset hade man börjat jobba på att minska lånestocken, sälja ut ej önskade fastigheter och sikta mot en investment grade rating från ratinginstituten.

Bolaget har 104,4 miljoner D-aktier som ska erhålla 2 kronor i utdelning per år, totalt 208,8 miljoner är jag inte särskilt oroad över att man kommer att ställa in utdelningen för D-aktien. Men det klart, det föreligger en förhöjd risk då bolaget vuxit så snabbt och har en kort historik.

Sdiptech

Detta bolag är inte ett fastighetsbolag utan är ett förvärvande bolag med fokus på investeringar i infrastruktur. Bolagets tre affärsområden är Water/Energy, Special infrastructure solutions och Property technical solutions. Fördelningen mellan dem är  35/26/39 omsättningsmässigt och 42/36/22 EBITA-mässigt.

Bolagets omsättning var 1,8 miljarder kronor och med en vinst på 0,16 miljarder kronor. Kassaflödet från den löpande verksamheten uppgick till 0,3 miljarder och fritt kassaflöde var dock negativt på grund av de fyra förvärv som man gjorde under 2019. Om man inte växer något under 2020, jobbar bolaget inom en bransch där det finns ett underliggande behov på grund av eftersatt infrastruktur och samhällets förbrukning av energi, vatten och transporter.

Så även om det sker ett visst uppehåll under några månader är jag inte direkt orolig för bolaget. Med tanke på att bolaget har 1,75 miljoner preferensaktier som ska erhålla 8 kronor i utdelning per år, totalt 14 miljoner är jag inte särskilt oroad över att man kommer att ställa in utdelningen för preferensaktien.

Ägarstrukturen för mina 5 kassaflödesgenererande innehav



Det som är gemensamt för samtliga 5 bolag är att de alla har starka ägare av kött och blod i botten. Det i sig tycker jag är en trygghet, då jag som investerare också vet att de i toppen har satsat egna pengar och har därför ett intresse av att bolaget ska fortsätta att gå bra. Skräcken är som Swedbanks förre styreleseordförande Lars Idermark, som ägde hela 77 aktier i banken!

Rutger Arnhult är storägare i främst Klövern och Corem Property Group. Där äger han 15,1% respektive 41,8% av kapitalet. Sedan äger han indirekt mer i Klövern genom att Corem äger ytterligare 14,8% av kapitalet. I dessa bolag har även Gårdarike, som är närstående till Rutger Arnhult, ett ägande om 14,8% i Klövern och 14,6% i Corem. Rutger gillar fastigheter och äger även 10,1% av kapitalet i Sagax och 6% i Castellum.

David Mindus är storägare i Sagax med en ägarandel om 19,7% av kapitalet.

Ilija Batljan är den förre detta S-politikern och kommunalrådet från Nynäshamns kommun som på cirka 4 år byggt upp ett fastighetsimperium, SBB, på nästan 80 miljarder kronor innan coronaviruset slog till. Med hjälpa av starka kassaflöden och historiskt låga räntor har detta kunna ske genom fördelaktiga lånevillkor.

Han lyckades till och med att köpa hela Hemfosa med ett fastighetsvärde på närmare 40 miljarder under förra året. Med tanke på att allt gått så fort är det många som är skeptiska till hela detta bygge och jag kan villigt erkänna att visst känner man en viss tveksamhet. Tankarna går igen till fastighetskrisen i början av 1990-talet, där liknade projekt kollapsade.

Men med tanke på att andra kända fastighetsinvestare som Sven-Olof Johansson (5,6% av kapitalet), Arvid Svensson (7,2% av kapitalet) och Erik Paulsson (4,9% av kapitalet) gått in i bolaget och att insiders, främst Ilija själv, fortsatt köpa under hela coronakrisen känner jag att risk/rewarden är tillräckligt intressant för att själv vara investerad i bolaget. Förutom D-aktier, har jag även börjat köpa in B-aktien och har fler köp inlagda om kursen för B-aktien skulle fortsätta ned. Jag har svårt att se hur inte samhällsfastigheter skulle vara en bra investering på lång sikt.

Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh är två grabbar från Iran som byggt upp en företagsgrupp inom infrastruktur, en bransch med en långsiktig efterfrågan. De äger 20,1% respektive 15,3% av kapitalet vardera i Sdiptech och även om förvärvstaken får pausas under 2020, kommer detta förvärvsdrivna bolag troligen fortsatta att växa under flera år.

Tidigare fastighetsälsklingar


Börsens tidigare fastighetsälsklingar har varit Balder och Castellum. Dessa aktier har på cirka en månad tappat 54% respektive 48% av sitt värde på börsen. Om man tittar närmare på bolagen och vad de äger kanske man kan få en bättre förståelse.

Balder

Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp och fastighetsvärde enligt bilden nedan:


Som synes är man fokuserad till storstadsregionerna och nästan 60% av fastigheterna är bostäder, vilket är en trygghet. Det ska gå långt om man inte betalar sin hyra. Hyra och mat är de saker som man i sista hand dra ned på. Men det jag tror att placerarna är rädda för är att Balder har ett fokus på hotell och att de sedan 2014 är Sveriges största hotellfastighetsägare. Vilket inte är så lyckat i dessa tider.

Nu har bolaget gått ut med en pressrelease att endast 8% av intäkterna och fastighetsvärdet kommer från just hotellverksamheten. Detta borde mildra fallet i aktiekursen, men bolaget faller ändå vidare. Det som jag tror är den stora risken är att man har lån på nästan 12 miljarder som har en förfallostruktur inom ett år. Samtidigt har man cirka 35 miljarder kronor (44% av lånestocken) vars räntebindning ska omförhandlas inom ett år. Där är räntan nu i genomsnitt 0,9%. Med andra ord tror jag att det är skuldsidan som spökar mest för placerarna.

Ser man till bolagets bestånd och att Erik Selin äger 36,4% av kapitalet känns det som att det snart börjar bli ett fint läge att köpa in denna aktie. Risk/reward känns klart lockande. Även här finner man Arvid Svensson med ett ägande om 9,1% av kapitalet. Vidare äger Erik Selin aktier i en del finansiella bolag som Collector, Resurs Holding, TF Bank och Hoist. Inga av dessa rosar marknaden just nu.

Men på fastighetssidan hittar man honom i NP3 (2,8% av kapitalet) och Sagax (1,7% av kapitalet), men även i Pandox, Nyfosa, Wihlborgs, Fabege, K2A och Wallenstam. Om man själv känner att ens aktieportfölj dykt för mycket den senaste månaden kan man alltid ställa det i relation till att Erik Selins aktier i Balder har tappat 17,9 miljarder kronor de senaste 27 dagarna. Eller uttryckt per dag, 664 miljoner kronor. Då får man lite perspektiv och ändå har han inte sålt några aktier i Balder. Undrar dock när han börjar att köpa?

Castellum

Castellum är bolaget som höjt sin utdelning i över 20 år och är något av utdelningsinvesterarnas älskling. Om vi tittar i Q4-rapporten för 2019 är fördelningen av fastighetstyp och fastighetsvärde enligt bilden nedan:


Bolaget hade 2019 ett driftnetto på 4,1 miljarder kronor och ett förvaltningsresultat på 3,1 miljarder kronor. I förvaltningsresultat ligger finansiella kostnaderna om 0,8 miljarder kronor. Inga större lån ska omförhandlas under 2020 och belåningsgraden är på 43%. Den stora risken här är att företag inom kontor kommer att vilja omförhandla sina hyresavtal alternativt går i konkurs. Även om det inte är någon större volym av hyresavtal som ska förhandlas i närtid.

Tittar man på kundstrukturen är den också väl spridd med tyngdpunkt på stat och kommun.


Tittar man istället på lånebiten förfaller även här en stor del inom 1 år, totalt cirka 10 miljarder kronor. Det i kombination med att kontor och lager/logistik är en stor del av hyrestagarna, gör nog att aktien straffas hårt. Till det finns det inte någon direkt huvudägare annat än att Rutger Arnhult äger 10,1% av kapitalet i bolaget. I övrigt är det fonder som är på topp 10 listan av ägare.

Slutsats


Förra året hade fastighetsbolagen en fantastisk utveckling och många handlades till höga premier, varav en av anledningarna är att investerare nu tar hem sina vinster. Kännetecken för det marknadsklimat som råder nu är att det blir tuffare att låna pengar och fastighetsbolagen behöver ha tillgång till regelbundna krediter för att kunna finansiera sina fastigheter. Det är ju knappast någon som köper dess med kontanta medel. Det ligger i bolagens affärsmodell att med en större del lånat kapital finansiera fastighetsköp och sedan få behålla netto från fastigheterna själv. Något som gör att nettot i relation till din egen investering blir en hög avkastning. Stryps flödet av kredit, faller denna modell lätt.

Själv tycker jag dock att det finns en hel del fina klenoder bland fastighetsbolagen och om man tittar i insiderslistorna är det många storägare som passar på att köpa mer aktier i sina bolag. Själv har jag jobbat med en lista på bolag som jag vill äga och sitter nu och bevakar aktiekurserna, för att köpa in mig i dessa över tid.

Hur resonerar du kring att investera i fastighetsaktier nu? Är det något som du tar in i din aktieportfölj eller skyr du dem som pesten? Kommentera gärna då din åsikt är viktig och intressant. 


måndag 16 mars 2020

Svolders Q2 rapport 2019/2020






Mot slutet av förra veckan kom Svolder med sin Q2-rapport för det brutna räkenskapsåret 2019/2020. Lite otacksamt att rapportera mitt i en pågående börskrasch och inte oväntat har Svolders innehav tagit en hel del stryk sedan delårsperiodens slut. Delårsperioden avslutades 29 februari 2020 och då var substansvärdet ned 3,3% till 127 kronor och aktiekursen (för B-aktien) upp 3,9% till 124 kronor under Q2.

Men med tanke på att det fallit en hel del sedan dess och mest troligt kommer att fortsätta att falla, är det mer intressant att se hur substansvärdet respektive aktiekursen står för tillfället. I fredags rapporterade bolaget ett substansvärde om 98 kronor. Men med hjälp av sidan ibindex.se, som redovisar investmentbolagens substansvärden, är Svolders beräknade substansvärde 88,50 kronor och bolaget handlas till kursen 84 kronor (för B-aktien). Det ger en substansrabatt på cirka 5,5%, vilket är i klass med det medelsnittet för upp till 5 år.


Så på 16 dagar sedan Q2-perioden stängde har bolagets substansvärde minskat med cirka 30% och aktiekursen har minskat cirka 32%. Samtidigt har OMX30 fallit med cirka 23,7% under samma period. Nackdelen med investmentbolag vid kraftiga börsfall är att de drabbas hårdare på grund av att de ofta har en substansrabatt också. Sedan riktar Svolder i sig på småbolag, vilka i sin tur faller mer i dessa tider än stora bolag.

Men, läser man VD Ulf Hedlundhs ord i början av rapporten summerar han fördelen med att äga investmentbolag.

"Det kan i sammanhanget också tyckas omänskligt att prata om finansiell strategi i den uppkomna situationen, men väl fungerande bolag och ekonomier ska kunna motstå stora påfrestningar. Svolder som investmentbolag arbetar kontinuerligt med förvaltningen av sitt egna kapital och påverkas inte direkt av eventuella in- och utflöden, såsom exempelvis olika publika fonder. En högre volatilitet i vår aktie ska inte uteslutas, men Svolders investeringar kvarstår och vi tvingas inte sälja av våra innehav på en fallande marknad. Vår aktieportfölj har starkt fokus på bolag med etablerade affärsmodeller och uthållighet, såväl finansiellt som operationellt. Då bör den långsiktiga utvecklingen åter visa på värdet av investmentbolag som långsiktig placeringsform, inte minst för privatpersoner."

I fredags kom bolaget ut med en pressrelease om att de ökat sitt ägande i Beijer Electronics till drygt 15% av dess kapital och röster. Jag känner mig säker på att Svolder kommer att utnyttja situationen som uppstått för att fylla på med fler aktier i sina innehav, men kanske även ta in ett nytt innehav, vilket vore spännande. Själv har jag inte fyllt på med fler aktier ännu, utan jag avvaktar lite till och hoppas att kursen letar sig ner mot 75 kronor.

Finns Svolder B i din aktieportfölj?


tisdag 10 mars 2020

Följ din egen strategi i börskrisen 2020




Det är inte ofta som man ser denna förstasida på Dagens Industri. Sist jag kommer ihåg var väl i början av finanskrisen 2008. I mitt senaste inlägg skrev jag om hur jag tänkte och agerade i börsfallet. Tesen var att jag trodde att det var upplagt för en så kallad bull trap.

Bull trap är kanske mer en term som används vid teknisk analys, men det går ut på att vid ett kraftigt fall på börsen, får man dagarna efter en uppstuds vilket gör att man luras tro att raset är över. Risken finns att man sålde av mot botten av raset och nu rusar in i marknaden igen. Det är då nästa ras eller våg kommer med en ännu lägre botten och man riskerar att förlora ännu mer pengar. Uppstudsen var alltså en falsk köpsignal.


Den första bilden visar hur det såg ut mars 2008 - juli 2009.


Den andra bilden visar hur det såg ut förra veckan och igår.


Jämför vi dessa bilder skulle man kunna tänka sig att vi idag befinner oss omkring hur börsen betedde sig i september/oktober 2008, innan ett jätteras skedde. Själv tror jag att det finns en stor risk för en tredje våg ned likt början av hösten 2008. Nu är detta bara spekulationer och självklart är det ingen som vet. Men det gäller att att ha en strategi klar för sig hur man ska agera.

Det vi vet är att vi har ett virus som löper lite amok, att hela Italien är satt i karantän! (har personligen aldrig hört talas om liknande), ett uppblossat priskrig om oljan har skett och den amerikanska 10 årsräntan är på rekordlåga nivåer. Just kreditbiten är jag mest nervös över. Skulle tioåringen sjunka ytterligare, skickar det verkligen en långsiktig signal om recession till marknaden.

I skiftet februari/mars i år, skalade jag av lite på mina innehav i min investmentbolagsfond för att bli kvitt all belåning samt klev ur det mesta i Sinch och Evolution Gaming. De två sistnämnda aktierna har så hög värdering och i en marknad där alla bolag dras över en och samma kam och alla springer mot utgången, tycker jag det är bättre att omallokera högt värderade bolag till kassa kortsiktigt och sedan kliva in igen.

Det viktiga är som sagt att ha sin egen strategi och sedan konsekvent följa den. I mitt fall innebär det att sälja av vissa innehav, som nämnts ovan, så att jag har en aktieportfölj med kvalitetsbolag som jag känner mig komfortabel med givet risken och tillräckligt med kassa (ca 20%) för att kunna fylla på när tillfällen uppstår. Sedan har jag under året också jobbat fram en bevakningslista och det är främst från den som jag nu fyller på med fler aktier.

Så i veckan som varit har jag bara suttit still och följt med i svängningarna. Jag fyllde på med några fler aktier i enstaka amerikanska techbolag i fredags som rasade runt 10%, bland annat Zoom Video och Alteryx. Igår passade jag på att ytterligare fylla på med amerikanska techbolag som Google, Shopify, MercadoLibre, Alteryx och Appian då dessa visade på tvåsiffriga nedgångar. Över tid tror jag att det är främst techbolag som kommer att driva utvecklingen och därför köper jag mer till min US Techfond. Däremot har Sinch eller Evolution Gaming inte kommit ned till nivåer som jag i dagsläget vill köpa tillbaka dem till.

En annan strategi som jag också använder mig av, är att köpa när insiders köper, och då främst personer som Lundbergs, Wallenberg, Forsell, Bennet med flera. Man brukar säga att det finns många anledningar till att sälja men bara en för att köpa.

Igår blev det 100 Industrivärden C och 50 Investor A. När det gällde Industrivärden har Lundberg köpt de senaste dagarna och Investor var nere på under 455 kronor, vilket motsvarade en substansrabatt på över 20%. I morse visade det sig även att Investors VD, Johan Forsell, köpt igår. Kul med tajmingen även om hans inköp var betydligt större. Han köpte totalt 10 000 aktier!

Kommande veckor blir spännande för att se vart börsen tar oss, även om jag tror att det kommer vara väldigt volatilt framöver och ser inte riktigt vad i närtid som skulle kunna få den att stiga. Min syn är att det kommer att vara en slagig handel till slutet av sommaren och sedan får man se. Dock kommer det att uppstå många fina tillfällen att köpa på sig kvalitetsbolag till rimliga ingångsvärden om man håller sig lite kall.

Hur agerar du under börsfrossan?



söndag 1 mars 2020

Så hanterar jag börsfallet 2020




Wow, vilken vecka det har varit. Det var länge sedan som man såg börsen falla med mer än 3 procent flera dagar i rad. I fredags den 23:e februari tänkte jag faktiskt att det gått lite för bra och snabbt sedan årsskiftet. Särskilt när mitt största case, Sinch, kom med rapport dagen innan och aktien stängde över 15% upp och med ett P/E-tal på över 90. Nu är jag långsiktig i mitt investerande och har allokerat om aktieportföljen utifrån de bolag och case jag vill satsa på. Det gör att behovet av att hålla på att köpa och sälja avtagit. I alla fall i teorin. Historiskt sett har det visat sig att det lönar sig bäst att sitta still i båten eftersom det är så svårt att tajma upp- och nedgångar.

Men i och med att jag inte längre jobbar, är det viktigt att jobba med att även försöka eliminera nedsidan i aktieportföljen. Det gäller även för de fonder som jag själv kan placera i tjänstepensionen och  i PPM.



Hur har jag agerat i veckan som varit?


I måndags minskade jag ned lite i min "fond" Stojko Invest Investmentbolag, så att belåningen blev nollad. Just vid tillfällen när marknaden sjunker kraftigt vill jag sitta med torrt krut och en outnyttjad kreditlina då det kommer att komma fina köplägen. Sedan var substansrabatterna inte direkt låga, både Latour, Bure och Lundbergs handlades till premier.

Samtliga investmentbolag som jag äger har innehav i bolag som kommer att drabbas av deras Kinaexponering. Något som kommer att visa sig i Q1-rapporterna men troligen även i Q2-rapporterna. Med andra ord tror jag att man kommer att kunna handla investmentbolagen till lägre kurser framöver och därför valde jag att plocka hem lite vinster.

Allt sedan man upptäckte det första Coronafallet i Kina har jag tyckt att det varit märkligt att börsen inte gått ned utan istället tuffat på uppåt. Någon gång borde det komma ett nedställ. Nu kan man säga att med tanke på att räntan är så låg finns det inte några direkta alternativ till aktier. Men med de höga värderingarna behövs det inte mycket för att pendeln ska svänga över åt andra hållet, så jag har suttit och bevakat utvecklingen dagligen under februari.

Men i tisdags valde jag ändå att agera och kraftigt minska ned mina positioner i Sinch och Evolution Gaming. Med tanke på att innehaven gått upp närmare 80%, kändes det bättre att växla över till cash med tanke på osäkerheten på marknaden. Det som fick mig att ta beslutet är för att städer och företag kan sättas i karantän när Coronaviruset har bekräftas hos människor. Just karatänförfarandet på den nivån är något nytt.

Det är en sak när det avsåg staden Wuhan i Kina och någon lyxkryssare samt enstaka hotell. Men om detta blir metoden som kommer att användas generellt i fler länder globalt sett vill jag inte sitta med högt värderade tillväxtaktier.

Även en vanlig säsongsinfluensa dödar runt 300 000 människor årligen globalt, så har det hittills dött runt 3 000 personer av Coronaviruset. Men jag tror inte att vi nått kulmen för virusutbrottet ännu på långa vägar. Det är först i helgen som jag läst om ett dödsfall i USA av en man smittad av Coronaviruset. Hittills känns det som att marknaden har tolkat utbrottet som en sak som främst drabbat Kina och några länder till med enstaka fall i övriga världen.

Börsen är ned runt 11% den senaste veckan och nästan 6% i år, så det har inte varit någon större korrigering eller effekt än. Men om detta exploderar och städer börjar sättas i karantän med följd av att människor får panik då varor inte levereras, kommer man se ett utflöde från aktier som bara den. Med tanke på dagens robothandel kommer detta gå blixtsnabbt, särskilt när fonder måste sälja av för att dess sparare vill byta till räntefonder eller cash. Detta har vi inte sätt ännu, men själv vill jag inte chansa.

Därför har jag också växlat över till räntefonder i min PPM och tjänstepension och kommer att ligga i dessa tills man ser täcken på vändning. Visst, jag kommer att missa en snabb uppgång när det väl vänder, men jag har säkrat kapitalet till en viss nivå och tagit hem vinsterna. Det hade varit skillnad om jag haft 40 år kvar till pensionen och skulle jobba hela tiden. Då hade nya pengar kommit in och det kapital som jag byggt upp i pensionen hade varit rätt så litet att en börskrasch inte fått så stor påverkan. Men då jag blir 48 år om en månad och teoretiskt kan börja plocka pension om 7 år, gäller det att minimera risken för ett större nedställ.

Hur går tankarna kring att köpa in sig i marknaden igen?


När det gäller min privata aktieportfölj har jag spenderat helgen med att identifiera bolag som jag gärna vill äga långsiktigt och skapat en bevakningslista med ingångsvärden för när jag kommer att börja köpa in mig i bolagen igen. Utgångspunkten är att börsen nog kan gå ned ytterligare 10-20% innan vi ser en vändning. För varje bolag som jag identifierat tittar jag på 5-årsgrafen och ser hur aktiekursen har rört sig och där efter lägger köporders med 30 dagars giltighet. Primärt är det Sinch och Evolution Gaming som jag vill köpa tillbaka då dessa är mina långsiktiga case och jag vill ha tillbaka dem in i aktieportföljen igen.

Viktigt att tänka på är att ett börsfall, på 20-50% ofta sker stegvis. Man brukar prata om "bulltraps" på vägen ned. Ett typiskt exempel är att om börsen nu går upp på måndag och tisdag tror många att korrigeringen är över och skyndar in i marknaden igen. Men sedan kommer ett nytt stort ras och då får man panik och säljer av till ännu lägre nivåer än man köpte tillbaks till. Nedan bild visar hur det såg ut under Lehmankraschen




Det troliga är att man legat still fram till början av juli 2008 för att då sälja av. När det sedan steg lite under juli/augusti 2008 skulle man in igen, för att drabbas av fallet september/oktober 2008. Stigningen i juli/augusti 2008 var en så kallad "bull trap". Det hade inte vänt då.

Egentligen är det först i april 2009 som vändningen kom. Från oktober 2008 till april 2009 var det fler falska uppgångar och lätt att köpa dyrt och sälja billigt, för att på så sätt förlora en massa pengar. Har man som jag väl sålt av gäller det att bestämma sig för när man ska köpa in sig igen, till vilka nivåer och hur mycket man köper per gång. Sedan måste man följa den strategin.

I mitt fall kommer jag att börja handla Sinch vid 350 kronor och Evolution Gaming vid 300 kronor. Sedan kanske dessa aktiekurser fortsätter att falla, men jag är nöjd om jag kan köpa på dessa nivåer och lägre, då dessa kurser är bra ingångsvärden för mig i mitt investerande.

Förutom ovan nämnda bolag har jag även skalat av hälften av innehavet i Cibus Nordic Real Estate. Bolaget kom med rapport i torsdags och som förväntat växer inte bolagets NAV i någon större takt. Däremot är det en ok tillväxt i driftsnetto och förvaltningsresultat. Anledning till att jag investerat i detta fastighetsbolag är för att de hyr ut till matvarubutiker och det känns som en stabil verksamhet. Sedan är det också ett utdelningsbolag, kännetecknat av hög utdelningen, som höjs med 5% årligen.

Det normala är att styrelsen i bokslutskommunikén anger förslag om årets utdelning till årsstämman. Men i detta fall skriver man lite kryptiskt att man inte har något förslag ännu, men ämnar att följa utdelningspolicyn, vilket skulle innebära en utdelning på 0,89 Euro.

För mig är det ofattbart att man är så här otydlig. Styrelsen vet årets resultat och vilken policy man har att följa, att då inte kunna ange förslaget nu utan ska vänta tills kallelsen till årsstämman är för mig otroligt. Det väcker mer frågor än förtroende och därför känns det bättre att ha minskat ned exponeringen i bolaget.

Hur har du agerat i veckan och hur kommer du agera den närmaste tiden med din aktieportfölj och pension/PPM?


fredag 14 februari 2020

Latour levererar ytterligare ett stabilt kvartal





Idag kom Latour med sin kvartalsrapport för det fjärde kvartalet 2019. Bolaget är ett av mina sex innehav i min fond Stojko Invest Investmentbolag och numera det bolag som har gått bäst i år för mig utav de sex investmentbolagen.

Latour består av dels en börsportfölj, men också en onoterad del med industriföretag. Själva industrirörelsen i det fjärde kvartalet kan sammanfattas med:

  • Industriföretagens orderingång ökade med 17% till 3 632 (3 116) miljoner kronor
  • När det gäller jämförbara enheter landade orderingångens ökning på 4% justerat för valutaeffekter
  • Industriföretagens nettoomsättning ökade med 12% till 3 591 (3 216) miljoner kronor
  • När det gäller jämförbara enheter landade nettoomsättningens ökning på 0% justerat för valutaeffekter
  • Rörelseresultat ökade med 8% till 434 (401) miljoner kronor, vilket motsvarar en minskning av rörelsemarginalen till 12,1% från 12,5% året innan.
  • Under kvartalet gjordes tre förvärv, Caljan som blir ett nytt affärsområde, Bemsiq och Aritco med hissinstallatörerna Invalift och Ability Lifts

Noterbart under det fjärde kvartalet är att industrirörelsen har märkt av en försvagning av konjunkturen. Det yttrar sig i att orderingången är lägre än tidigare även om den är positiv. Fakturering är för jämförbara enheter oförändrad, men vissa verksamheter har en negativ organisk tillväxt medan andra har en positiv organisk tillväxt. Det är främst verksamheter mot den europeiska fordonsindustrin som har störst utmaningar. Dock så är en stor del av innehaven exponerade mot byggkonjunkturen och där är nedgången inte lika stor. 



Om man istället ser till helåret, kan 2019 sammanfattas som fantastiskt bra. I korthet:

  • Industriföretagens orderingång ökade med 16% till 13 663 (11 817) miljoner kronor
  • För jämförbara enheter landade orderingångens ökning på 5% justerat för valutaeffekter
  • Industriföretagens nettoomsättning ökade med 17% till 13 519 (11 586) miljoner kronor
  • För jämförbara enheter landade nettoomsättningens ökning på 6% justerat för valutaeffekter
  • Rörelseresultat ökade med 23% till 1 817 (1 476) miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning av rörelsemarginalen till 13,4% från 12,7% året innan.
  • Under kvartalet gjordes sju förvärv
  • Börsportföljens värde ökade med 40% justerat för utdelningar och nettoinvestering mot SIXRX som ökade med 35%
  • Samtliga aktier i Loomis avyttrades under första kvartalet
  • Under andra kvartalet ökade investeringen i Fagerhult med 995 miljoner kronor, vilket följdes upp i det fjärde kvartalet med ytterligare 221 miljoner kronor i den företrädesemission som bolaget gjorde. Totalt uppgår ägande i Fagerhult till 46,6%
  • Nettoskuldsättningen har i och med förvärven och IFRS 16 ökat från 9,2% till 11,3% under 2019
  • Substansvärdet per 31 december 2019 ökade till 136 kronor från 100 kronor året innan.
  • Substansvärdet per 13 februari uppgår till 137 kronor och substanspremien är nu cirka 20%
  • Utdelningen höjs med 10% till 2,75 kronor från 2,50 kronor
  • I september efterträdde Johan Hjertonsson, från Fagerhult, som ny VD efter den avgående Jan Svensson

Under 2020 har Latour inte legat på latsidan, utan man gjort ytterligare två förvärv till industrirörelsen. Dessa är Hultafors Groups förvärv av Emma Safety Footwear och Latour Industries förvärv av MS Group Batec Mobility. Sedan har man också fullföljt det i november annonserade förvärvet av S+S Regeltechnik via sitt dotterbolag Bemsiq, som ingår i Latour Industries.

Mina tankar kring Latour


Latour är i mitt tycke ett fantastiskt bolag och sett över de senaste 20 åren har bolaget gett en årlig genomsnittlig totalavkastning på 17% mot SIXRXs 5,8%. Den ordinarie utdelningen har ökat från 0,23 öre till 2,75 kronor, med hänsyn tagen till split, under samma period. Man har också haft tre tillfällen med extra utdelning, vilket är som grädde på moset.

Bilden nedan visar på hur den ordinarie utdelningen har utvecklats sedan 1984 till 2018. För 2019 kan man alltså lägga till 2,75 kronor, vilket ger en genomsnittlig årlig tillväxt på den ordinarie utdelningen om 17,4% per år! Det innebär en dubblering av utdelningen på 4,3 år.


Vidare gillar jag att Latour kontinuerligt jobbar med att förvärva och bygga upp industrirörelsen. Just den biten tycker jag gör Latour intressant som investering, eftersom vi som mindre investerare ofta har svårt att själva kunna investera i liknande onoterade innehav.

Däremot, tycker jag att nettoskuldsättningen har nått en nivå där bolaget borde jobba med att få ned den ytterligare. Sedan 2016 har den gått från 3,0% till 11,3%. Dock beror 0,65% på införandet av IFRS 16. Men trots den ökade nettoskuldsättningen visar bolaget på ett positivt kassaflöde för 2019.

Jag kommer att låta Latour vara kvar i min aktieportfölj och utgöra ett av sex ben i min investmentbolagsfond. Med tanke på att substanspremien är så hög kommer inga nya inköp göras. Vanligen handlas detta bolag till en premie, men max 5% är jag beredd att betala. Normalt sett vill jag inte handla investmentbolag till en premie, men i Latours fall, har de en onoterad industrirörelse som kan vara värd att betala lite extra för.

Finns Latour i din aktieportfölj? 


tisdag 4 februari 2020

Resurs Holding fortsätter sin stabila bana





I morse kom Resurs Holding med sin rapport för det fjärde kvartalet 2019. Bolaget är mitt näst största innehav och det andra av mina fyra case. Totalt utgör Resurs Holding 13,4% av aktieportföljen, men sett till investerat belopp är det mitt största innehav.

Med tanke på att Collector kom med en minst sagt sur smällkaramell i form av en ökad reserv för kreditförluster på cirka 800 miljoner kronor var man lite nervös inför Resurs rapport idag. Visserligen trodde jag inte att det skulle bli någon större överraskning, men med tanke på att aktiekursen gått ned en hel del i kölvattnet av Collectors rapport, så kunde man inte vara helt säker.

Det som jag gillar med Resurs är att man har funnits sedan 1970-talet och varit med om en hel del upp och nedgångar, samt kriser men ändå tuffat på och levererat fina resultat år efter år. Affärsmodellen fungerar med andra ord över tid, vilket bolaget visar med dagens rapport.

Det fjärde kvartalet kan kort summeras med följande:


  • Utlåningen ökade med 12% till 31 345 MSEK
  • Rörelsens intäkter ökade med 7% till 945 MSEK
  • Rörelseresultatet minskade med -3% till 364 MSEK pga en extra kreditreservering om 35 MSEK i Norge. Utan denna extra reserv hade rörelseresultatet istället ökat med 7% till 399 MSEK
  • Resultat per aktie ökade med 1% till 1,43 SEK
  • K/I-talet före kreditförluster, exkl Insurance, minskade till 39,5% från 40,7%
  • Kreditförlustnivån ökade till 2,7%, upp från 2,0% varav den extra reserven in Norge motsvarade 0,5%


Om man istället ser till helåret 2019 kan det kort summeras med följande:


  • Utlåningen ökade med 12% till 31 345 MSEK
  • Rörelsens intäkter ökade med 7% till 3 679 MSEK
  • Rörelseresultatet ökade bara med 5% till 1 563 MSEK pga en extra kreditreservering om 35 MSEK i Norge. Utan denna extra reserv hade rörelseresultatet istället ökat med 7% till 1 598 MSEK
  • Resultat per aktie ökade med 6% till 6,07 SEK
  • K/I-talet före kreditförluster, exkl Insurance, minskade till 39,1% från 40,5%
  • Kreditförlustnivån ökade till 2,3%, upp från 2,1% varav den extra reserven in Norge motsvarade 0,2%
  • Styrelsen förslår en ökning av utdelningen till 2,10 kronor från 1,95 kronor. När det gäller utdelning så kom utdelningen för H1 2019 i oktober 2019 och landade på 1,80 kronor. Den utdelning om 2,10 kronor avser H2 2019 och kommer i maj 2020. Totalt för 2019 ökar utdelningen till 3,90 kronor från 3,75 kronor, upp 8%. 



Mina tankar kring rapporten och framåt


Det som jag verkligen uppskattade var att man till den webbsända presentationen hade tagit med sig kreditchefen som höll ett eget anfarande om hur kreditsidan utvecklats inom Resurs. Det var särskilt tacksamt med tanke på att Norge fortsätter att var ett litet sorgebarn för Resurs för tillfället.

För de läsare som inte hängt med om av som har hänt på den norska marknaden, har man numera infört ett Gjeldregister, ungefär som vårt UC. Det har gjort att möjligheten att ta lån från flera olika låntagare utan att det uppmärksammas, har stängts, varpå dessa personer nekas lån. Vilket i längden så klart är sunt. Dock, kortsiktigt kommer detta påverka marginalen, vilket vi också sett under 2019 och kommer att se under 2020.

Just den extra kreditreserveringen uppehölls sig analytikerna kring en hel del och det var också den som fångade mitt främsta intresse när jag läste rapporten. Historiskt sett har Resurs alltid haft en konservativ hållning till risk och tack vare de nya Gjeldregistret i Norge har bolaget nu blivit varse om att det kan finnas ytterligare kreditrisker i den norska lånestocken. Det är därför som ledningen har, utöver vad bolagets kreditmodeller gett, valt att reservera ytterligare 35 MSEK.

Värt att kommentera kring kreditrisker är införandet av IFRS 9 och dess effekt på verksamheten. Lite kort handlar regelverket om hur mycket bolag ska reservera beroende på typ av lån och risken för att dessa fallerar.

Man delar upp lånen i 3 olika steg, där steg 1 avser lån som presterar som de är tänkt, dvs betalas i tid, och där uppskattar man risken för att något händer inom 12 månader och reserveras det beloppet. I steg 2 finns de lån som underpresterar, dvs man kan vara sen med någon betalning eller liknande. Skillnaden mot steg 1 är att man nu måste räkna på risken för att det fallerar sett till hela lånet kvarvarande löptid. Slutligen i steg 3 finns de lån som fallerat och är nedskrivna.

I och med att Resurs ökar sin utlåning löpande mot både större belopp och längre löptider jämfört med tidigare kommer IFRS 9 by default ledade till högre kreditreserveringar givet samma riskbedömning i och med att de lån som hamnar i steg 2 kommer löpa på längre tid. Något som gör att det belopp som måste reserveras blir högre.

Det gör att möjligheten att nå målet om en riskjusterad marginal på mellan 10-12% känns svårt framöver. Bolagets VD flaggade också för att man kan komma att se över målen under 2020 men att man vill vänta tills den nya CFOn kommit in. Själv tror jag att man kommer att minska ned NBI-målet till cirka 9%.

I övrigt tycker jag att Resurs kom med en stabil rapport, något som känns som deras signum numera, även detta kvartal. Ser man till de finansiella målen överträffar bolaget samtliga utom nämnda NBI-marginal.


Som vanligt reagerade marknaden negativt och skickade ned aktien nästan 5%, men nu är den ned strax 0,5%. Uppenbarligen är nischbanker en ratad sektor, men själv gillar jag sektorn och bolaget.

Sedan 2014 har vinsten per aktie vuxit med cirka 20% per år i snitt och räknat från 2016, året då bolaget börsnoterades, har vinst per aktie vuxit med cirka 10% per år i snitt. Numera växer man långsammare i och med sin storlek. Men de senaste två åren har man vuxit med cirka 6% per år, vilket jag tror att man kommer att kunna hålla framöver.

Själv har jag som mål att kursen borde kunna komma upp mot 120 kronor om fem år inklusive erhållen utdelningen under dessa år. Idag handlas aktien till P/E 8,83, vilket jag tycker är alldeles för lågt.

Givet en vinsttillväxt på 6% per år och en utdelningstillväxt på 7% per år ger det en framtida kurs om 71,50 kronor och erhållen utdelning på 22,40 kronor vid samma P/E-tal. Men själv tror jag att ett P/E upp mot 11-12 är rimligare och med samma antaganden ger det istället en teoretisk framtida kurs om 89-97 kronor om 5 år.

Nu är det inte säkert att det blir så och med tanke på att Resurs kurs främst rört sig sidledes sedan 2016, känns det kanske inte så troligt just nu. Men själv tror jag att nischbanker inte kommer att vara en "hatad" bransch resterande fem åren utan att man kommer att börja fundera på värdebolag och då borde Resurs stå inför in uppvärdering.

Finns Resurs Holding i din aktieportfölj? Vad tycker du om bolaget?