Finanskris 2.0 - den tickande globala pensionskrisen

En potentiell kris som det pratas lite mindre om jämfört med räntor på bolån, bankers kapitalkrav och att vi konsumerar för mycket, är underskottet i pensionssystemen globalt sett. Här i Sverige har vi haft vår pensionsreform och får cirka två år sedan lade pensionsgruppen fram ett förslag till riksdag om höjd pensionsålder.

Men hur ser det ut i övriga värden? Generella globala trender som att vi lever längre, födelsetalen går ned, att det är rekordlåga räntor och pensionssystemen i andra delar av världen är bristfälliga i jämförelse med vad vi i Sverige är vana vid. Om hänsyn inte tas till allt detta står världen inför en kommande pensionskris enligt en rapport, som kom nyligen från den oberoende gruppen Group of Thirty.

Trots det lite kryptiska namnet, består denna grupp av ledande akademiker, före detta centralbankschefer och senior ekonomer. Gruppens ordförande Lord Adair Turner säger enligt en artikel i helgens Dagens Industri:

"Länder runtom i världen står inför en växande utmaning. Om regler och beteenden kring pensioner inte förändras blir krisen mycket allvarlig, vilket antingen leder till ohållbart stora statsutgifter eller alldeles för låga pensioner"

Själva bakgrunden är främst demografiska. Kombinationen att vi lever längre och att födelsetalen går ned i flertalet länder i världen, gör att det blir färre människor i arbete. Lägg även på en hög arbetslöshet som vissa länder har och nu kanske en kommande lågkonjunktur, är det lätt att förstå att detta är en ekvation som inte går ihop i långa loppet. Anledningen är att ofta betalas pensionerna via avgifter från de som arbetar och är det färre i arbetslivet finns det heller inte lika stort avgiftsunderlag till de pensioner som ska betalas ut.

I vissa extrema fall som Japan, Spanien och Italien, förväntas andelen personer över 65 år vara 75-80% av den yrkesverksamma befolkningen om 30 år. Jämför man med Sverige är motsvarande siffra 46%, upp från dagens cirka 35%. Vad gäller Sverige kan också läggas till alla de yrkesverksamma som inte är i arbete utan går på någon form av bidrag. Dessa pengar ska också in från skatter, som till stor del kommer från yrkesverksamma. Det är inte svårt att inse att detta ganska snabbt kan bli en giftcocktail, som mycket möjligt kan vara det som löser ut nästa finanskris.

I den analys som Group och Thirty har gjort, har de tittat på 21 länder i världen som står för 90% av den globala ekonomi och för 60% av jordens befolkning. Slutsatsen är att gapet mellan vad man som pensionär behöver som ekonomisk trygghet och vad pensionssystemen förväntas ge med dagens kända fakta och ekonomiska situation, är ett gap på cirka 16 000 miljarder dollar år 2050. Jämför man mot vad världsekonomin förväntas uppgå till år 2050, är det ett gap på strax över en femtedel.

En dödsspiral uppstår

Detta låter kanske lite väl dramatiskt, men det är faktist vad det är. Framtida pensionsskulder räknas fram genom att man räknar ut vad den skulden motsvarar idag genom att diskontera framtida värden till ett dagens värde. Med andra ord, om vi hade behövt lösa pensionskulden idag, hur mycket skulle det kosta?

Det är här början på dödsspiralen uppstår. Det väldigt låga ränteläget som vi har globalt gör att den ränta som används för att diskontera fram värdet på den framtida pensionsskulden också är låg, vilket gör att skulden blir högre. En effekt av det är att pensionsbolagens solvens försämras. Det i sin tur leder till att pensionsbolagen behöver de dra ned risken. För att minska risken allokerar de om mellan räntepapper och aktier. Pensionsbolagen tvingas helt enkelt att köpa mer räntepapper och sälja aktier.

Även om risken minskar, leder denna omallokering till att avkastningen också minskar, vilket skapar press på framtida pensionsåtaganden. Utan avkastning är det svårt att skapa medel att klara de framtida utbetalningarna.

Ju mer räntan skulle sänkas desto mer ökar skulden och desto mer räntepapper behöver de investera i, vilket minskar avkastningen och ytterligare ökar pressen på pensionsåtagandena.

Ja ni förstår, hur detta lätt blir en dödsspiral och för att komma ur den finns det egentligen tre alternativ som jag ser det

• Höja räntan i världen. Det skulle göra att pensionsskulderna minskar då man diskonterar de framtida pensionsåtagandena med en högre ränta.
• Höjd pensionsålder. Detta är väl det "enklaste" även om länder som Frankrike och Spanien svarar med kravaller vid sådana diskussioner. I vissa yrkeskategorier är det inte ens realistiskt då kroppen redan sagt ifrån.
• Få människor att acceptera en lägre pension i framtiden. Denna känns inte direkt enkelt eller intressant. Det finns ett samhällskontrakt där vi betalar skatt och förväntar oss att få en dräglig pension när vi blir äldre.

Som sagt, inget av dessa alternativ är direkt enkla att genomföra även om vi i Sverige redan gjort alternativ 2, tror jag att det sista alternativet är något som fler och fler behöver ställa in sig på.

Hur kan jag redan idag förbereda mig?

I många länder har man som sagt en förväntan om en viss pensionsålder och hur mycket staten ska ge tillbaka efter alla år som man har betalt in skatt. Men en första åtgärd som forskarna och tänkarna nämner är att länder generellt behöver höja pensionsåldern i linje med att vi lever längre.

Men vad kan jag som enskild göra redan nu? Helt klart tror jag att man kommer få ställa in sig på kombinationen ett längre arbetsliv och en lägre pension. Allt annat får man se som en bonus om man är krass. Dock finns det något som du kan göra redan idag och låta detta bli den bästa julklappen till dig själv.

Det är att öppna ett nytt sparande, förslagsvis ett ISK-konto hos någon av nätbankerna, som Avanza eller Nordnet. Döp det till Min pension eller liknande, så att du inte blandar ihop det med eventuellt övrigt sparande och så att du vet att detta konto inte ska röras förrän den dagen som du går i pension.

Därefter är det dags att starta ett månadssparande och med tanke på att det är nytt år väldigt snart, föreslår jag att du börjar med att det dras till ditt sparande den dag som du får din lön. För de flesta är detta den 25:e i varje månad. Det innebär, att den 25:e januari 2020 kommer den första dragningen att ske till ditt nya ISK-konto.

Att det just är samma dag som du får lön finns det en anledning till och det är för att du alltid ska se till att "betala" dig själv först innan du använder lönen till något annat. Om du istället tar ditt sparande från det som blir kvar när månaden är slut, är risken väldigt stor att det inte blir något sparande.

Hur mycket som du ska spara är helt upp till din ekonomiska situation och där finns det inget rätt eller fel vad gäller beloppet. Det enda fel som finns är att du inte sparar, även om det skulle vara 100 kronor. Alla kan spara, glöm inte det!

Avanza har en bra och överskådlig sparkalkylator en bit ned på sin startsida, som visar vad man kan förvänta sig från ett sparande baserat på hur mycket man sparar. Där väljer man spartid och eftersom rapporten från Group of Thirty sträcker sig fram till 2050, vilket är 30 år, drar vi stapeln till det. Då detta är ett nytt sparande, sätter vi startbeloppet till 0 kronor. Sedan är det bara att laborera med hur stort månadssparande som man kan klara av och se vad det ger i framtiden.

Sparkalkylatorn visar det förväntade sparade beloppet efter 30 år givet en förväntad årsavkastning på 8,46%. Den årsavkastningen motsvarar den årliga snittutvecklingen för Stockholmsbörsen (SIXRX) för åren 1999-2018. Kom ihåg dock att historisk avkastning inte är någon garanti för framtida avkastning.

I bilden nedan har jag valt ett månadssparande på 2 500 kronor. Efter 30 år kommer detta belopp ha förväntats ha vuxit till 3 870 000 kronor, där 2 970 000 kronor är avkastning.

Källa: Avanzas sparkalkylator

Nedan tabell visar hur stort sparande man kan förvänta sig givet ett lägre respektive högre månadssparande än vad bilden ovan visar.

• 100 kronor -> 150 000 kronor, varav 114 000 är avkastning
• 500 kronor -> 770 000 kronor, varav 590 000 är avkastning
• 1 000 kronor -> 1 550 000 kronor, varav 1 190 000 är avkastning
• 2 000 kronor -> 3 090 000 kronor, varav 2 370 000 är avkastning
• 3 000 kronor -> 4 640 000 kronor, varav 3 560 000 är avkastning
• 5 000 kronor -> 7 730 000 kronor, varav 5 930 000 är avkastning

Som ni ser, blir det snabbt väldigt betydande belopp och själv tycker jag detta sporrar mig till att försöka spara så mycket jag kan. Jag tycker att man kan ha som mål att åtminstone spara 10% av sin nettolön och hellre skära ned på onödig konsumtion.

Men den största vinsten är ändå att jag inte gör mig beroende av att staten ska försörja mig när jag blir gammal.

Sparar du din pensionen?

Investmentbolaget Latour förvärvar 2 bolag i Storbritannien

Senast i oktober gjorde Latour genom dotterbolag ett förvärv när det köpte tyska S+S Regeltechnik. På decembers första handelsdag är det dags för ytterligare förvärv. Nu är det Latours dotterbolag Aritco Group, som förvärvar två bolag i Storbritannien, Invalifts Ltd och Ability Lifts Ltd.

De båda bolagen, Invalifts Ltd och Ability Lifts Ltd, är baserade i Birminghamn och distribuerar, installerar och utför service på plattformshissar i Storbritannien. Totalt ligger omsättningen på cirka 5 miljoner GBP och bolagen har 18 anställda. Genom detta förvärv förstärks Aritcos position ytterligare på den för bolaget viktiga brittiska marknad.

Aritco Groups VD Martin Idbran kommenterar förvärvet med

"Invalifts och Ability Lifts kommer tillsammans med vårt brittiska dotterbolag Gartec bli marknadsledare för distribution, installation och service av plattformshissar i Storbritannien."

Säljarna ser också positivt på att få in Aritco som nya ägare och kommenterar försäljningen med

"Det har varit väldigt viktigt för mig att hitta en ny ägare med starka värderingar och ett långsiktigt perspektiv som kan fortsätta utveckla företaget i en positiv riktning, vilket jag är övertygad om att vi har hittat i Aritco och Latour."

Som jag tidigare skrivit är Latour en aktie som jag fyller på med jämna mellanrum, helst när det handlas till substansrabatt, men upp till 5% premie kan jag sträcka mig. Anledningen är att detta bolaget är en aktie för byrålådan likt Investor.

Just nu är det rapporterade substansvärdet 133 kronor och det beräknade substansvärdet ligger på 135, 40 kronor att jämföra med 144 kronor som aktien handlas för idag. Det gör att det är en premie på 8,27% respektive 6,35%, vilket jag tycker är för högt. Därför väntar jag med att fylla på med fler aktier i Latours trots den positiva nyheten.

Tätare utdelningsfrekvens i Xact Högutdelande från 2020

Den första november i år meddelade Xact Kapitalförvaltning att de överlåter sin förvaltning av samtliga fonder till Handelsbanken Fonder. I realiteten blir det ingen förändring för oss investerare. Fonderna behåller sina namn och förvaltningen av fonderna påverkas inte av förändringen. Vidare kommer det inte ske någon förändring av fondsortimentet.

Xact Kapitalförvaltning ägs redan av Handelsbanken Fonder. Men tidigare har man valt att lägga indexbaserade och börshandlade Fonder (ETF:er) under Xact Kapitalförvaltning, men nu slår man alltså ihop allt under ett tak.

Styrelsen för de båda bolagen har fattat beslut om detta och nu väntar man på Finansinspektionens tillåtelse för att Xact Kapitalförvaltning ska få föra över sig förvaltning till Handelsbanken Fonder. Tidigast den 1 april 2020 tror man att ett sådant besked ges.



Hittills har denna fond, som speglar indexet Handelsbanken Nordic High Dividend Low Volatility Criteria Index, som består av 45 bolag med hög utdelning i kombination med låg volatilitet (risk) i aktien, lämnat utdelning en gång per år.

En fråga som många ställt sig är om fonden kommer att dela ut oftare, för att ge ett mer jämnt kassaflöde spritt över året. Hittills har så inte skett, men tack vare att bloggaren En Passiv Intänkt varit i kontakt med fondbolaget visar det sig att det ligger i korten med tätare utdelningar.

Beslutet för detta ligger hos Finansinspektionen och om det går som planerat kommer Xact Högutdelande dela ut enligt följande:

• 2020: Utdelningen betalas halvårsvis
• 2021: Utdelningen betalas kvartalsvis, vilket blir intervallet framöver

Fonden består som sagt av 45 högutdelande nordiska bolag med låg volatilitet och just nu är fondens topp 10 innehav, där bland annat mångas favoriter Holmen, Castellum och Axfood återfinns, följande:

Den avgift som fonden har är låga 0,30% och utdelningen motsvarar en direktavkastning på cirka 4%.  För 2018 betalade fonden ut 5,60 kronor per andel, vilket motsvarar till dagens kurs cirka 4,4% i direktavkastning.

Själv tycker jag att detta är en bra basfond att ha i sitt sparande då fonden är bred och har låg volatilitet. Sedan är det en fördel att du kan köpa och sälja fonden som en aktie och inte behöver vänta 3 likviddagar som för övriga fonder.

För tillfället har jag inga fonder själv i min portfölj, men har tidigare ägt fonden och kan tänka mig att äga den igen. Som en liten bonusgrej om man är kund i Nordnet är kan man månadsspara i fonden och slipper då courtaget. Tjänsten heter Månadsspara i ETF.

Succe för K-Fastigheters börsdebut - tydlig Selin-effekt

Idag klockan 09:00 noterades K-Fastigheter på Stockholmsbörsens Mid Cap-lista. Teckningskursen var satt till 105 kronor per aktie. Men redan i förhandeln kunde man notera kurser upp mot 150 kronor per aktie. Helt klart en fantastisk börssuccé för Erik Selins nya fastighetsbolag och en härlig börsdebut för VD Jacob Karlsson. 

När väl börsen öppnade var första avslut på 140 kronor, upp 33% från teckningskursen. Att säga att intresset varit stort är kanske lite i underkant. De flesta tidningar hade rekommendation att teckna aktien, även om vissa tyckte att man skulle sälja direkt.


Sedan i september när Erik Selin nämnde i EFN Börslunch att han skulle sätta ett nytt fastighetsbolag på börsen i november har många väntat på prospektet. Det var först i förra veckan som det kom och allmänheten hade cirka en vecka på sig att bestämma sig. I ett inlägg från förra veckan går jag mer på djupet om bolaget och finns att läsa här.

     Erik Selins samägda fastighetsbolag, K-Fastigheter noteras nästa vecka

Totalt erbjöds inklusive övertilldelningensoptionen 8 625 000 nya aktier, vilket tillförde bolaget cirka 900 miljoner kronor. 4 miljoner av dessa aktier tecknades dock av nio ankarinvesterare. Totalt har bolaget nu fått 6 500 nya aktieägare och både Erik och Jacob har kvar sina aktier, vilket gör att de äger 37% var av bolaget med en lock-up på 36 månader.

I en intervju med Niklas "Investerarn" Andersson från Avanza berättar Jacob att lock-upen inte är så viktig då han avser att aldrig sälja några aktier.

Totalt värderas nu bolaget till cirka 3 miljarder kronor och VD tror att om tio år borde de kunna vara 8-10 gånger större. Richard Bråse summerar i Dagens Industri att:

"om bolaget kan skala upp produktionen men hålla nere kostnaderna på 72% av marknadsvärdet sitter man på en veritabel guldgruva""

Jag är benägen att hålla med och kan mycket väl tänka mig att K-Fastigheter kan bli som ett nytt Balder i det långa loppet. Själv hade jag tecknat mig för 1 000 aktier, men fick dessvärre ingen tilldelning alls. Nu när aktien handlas upp mot 150 kronor är jag inte lika sugen att köpa in mig.

På dessa nivåer är det lite svårt att räkna hem den tycker jag, även om marknaden bara fokusera på aktiekurs i relation till substansvärde och inte värderar bygg- och projektrörelsen. Även om man gör det och drar en parallell till JMs värdering, känns ändå K-Fastigheter högt värderade. Själv hoppas jag att kunna komma in runt 120-125 kronor.

Tecknade du i emissionen och fick du några aktier? Hur tänker du kring bolaget, är det en keeper?

PAN Capital - från 50 miljoner till 4 miljarder kronor

Det hela började med att jag hörde en intervju med Per Sandå i Penserpodden. I den kom det fram att han hade grundat bolaget PAN Capital en gång i tiden. Själv tyckte jag att namnet PAN Capital lät bekant, eftersom jag gillar svensk finanshistoria. Det visade sig att Jacob Bursell skrivit en bok som heter "Risk" som handlar om just PAN Capitals resa. Nu finns den i en nyutgåva i pocketversion under namnet "Tradingkungarna - svenskarna som erövrade Wall Street". Men detta inlägg kommer att fokusera på originalboken som kom ut 2016.

Historien börjar med att en lång och blond skånepåg hamnar i finansbranschen i Stockholm långt innan dagens snabba robothandel ens var påtänkt. Han landar ett jobb på Swedbanks tradingavdelning, där han är ett avvikande inslag mot hur de flesta såg ut. En dag, 1991, ställde cheferna en ny dator på hans skrivbord och det var egentligen nu som hela resan börjar.

Själva datorn innehöll en uppkoppling till den svenska optionsbörsen. Det gjorde att man nu kunde knappa in ordern och så gick den till optionsbörsen direkt istället för att man skulle behöva ringa ordern. Med hjälp av datorn och Nils Nilssons egenutvecklade programvara började Sandås team att verkligen sätta igång. De var så framgångsrika att Swedbank ett år utnämndes till att ha den bästa tradingavdelningen i Sverige. När han stod på höjden av sin karriär och Swedbank hade funnit sig guldkalv, sa han helt enkelt upp sig. Nu hade han ju knäckt koden.


Istället gick han och teamet till Öresund för att få möjlighet att förvalta en portfölj på 200 miljoner kronor. Problemet var bara att här fanns ingen dator att lägga in ordrarna i utan dessa skulle ringas in som förut. Med tanke på att detta kändes främmande nu när de var vana vid en mer effektiv metod funderade Sandå på om han verkligen gjort rätt som slutade på Swedbank. I den veva får Erik Penser nys om detta och bjuder in till ett möte på sitt kontor. I boken beskrivs mötet med Erik Penser och Per Sandå på detta sätt:

När de sedan slutade på banken, och inte hade några kollegor att förhålla sig till, hade de helt struntat i industrins normer. "När man tänker på det så är det vansinnigt att det ska sitta en massa människor på ett kontor, klädda i kostym. Det är lite pretentiöst till och med" säger Sandå. "Så jag sa till Erik, 'bara så att du vet, ibland har vi jeans på jobbet och snusar lite." Finansmannen uppenbarligen medveten om sin läggning, svarade: "Jag gillar kritstrecksrandig kostym, hoppas att ni inte tar illa upp". 

Med det hade Erik Penser lånat ut 50 miljoner till gänget och sedan får man som läsare följa med på en fantastisk resa. Detta var början till den högfrekvenshandel som vi känner den idag. Femton år senare var det Per Sandå och hans vänner som låg i täten för aktiemarknadernas globalisering. Med kontor på tre kontinenter och servar utställda invid världens största börser gjorde teamet på cirka 30 personer runt en halv miljon affärer per dygn i fyrtio olika länder. Det gick så långt att de blev en av Goldman Sachs största kunder.

Jag gillade verkligen boken och läste ut den på två dagar. Den är skriven på ett intressant och spännande sätt där man som läsare får en förståelse för hur utvecklingen av handeln med finansiella instrument ändrats från början av 1990-talet till idag. För oss är det självklart att vi i en app kan lägga köp och säljorders på värdepapper och få avslut direkt.

Går man tillbaka 30 år i tiden såg det verkligen inte ut så. Då kunde det ta ett par dagar att få igenom ett köp eller en försäljning och man behövde besöka ett bankkontor för att göra det. I boken får man också inblick i hur världen såg ut från ett gäng hängivna traders och hur datorernas intåg förändrade finansmarknaderna. Man får också, med inlevelse, känna på hur det var under finanskrisen och fastighetskrisen i USA och vilka möjligheter dessa gav för de som vågade handla. Klart läsvärd!

Om man vill läsa mer om högfrekvenshandel, kan jag också rekommendera boken Flash Boys av Michael Lewis.