Investmentbolaget Latour förvärvar 2 bolag i Storbritannien

Senast i oktober gjorde Latour genom dotterbolag ett förvärv när det köpte tyska S+S Regeltechnik. På decembers första handelsdag är det dags för ytterligare förvärv. Nu är det Latours dotterbolag Aritco Group, som förvärvar två bolag i Storbritannien, Invalifts Ltd och Ability Lifts Ltd.

De båda bolagen, Invalifts Ltd och Ability Lifts Ltd, är baserade i Birminghamn och distribuerar, installerar och utför service på plattformshissar i Storbritannien. Totalt ligger omsättningen på cirka 5 miljoner GBP och bolagen har 18 anställda. Genom detta förvärv förstärks Aritcos position ytterligare på den för bolaget viktiga brittiska marknad.

Aritco Groups VD Martin Idbran kommenterar förvärvet med

"Invalifts och Ability Lifts kommer tillsammans med vårt brittiska dotterbolag Gartec bli marknadsledare för distribution, installation och service av plattformshissar i Storbritannien."

Säljarna ser också positivt på att få in Aritco som nya ägare och kommenterar försäljningen med

"Det har varit väldigt viktigt för mig att hitta en ny ägare med starka värderingar och ett långsiktigt perspektiv som kan fortsätta utveckla företaget i en positiv riktning, vilket jag är övertygad om att vi har hittat i Aritco och Latour."

Som jag tidigare skrivit är Latour en aktie som jag fyller på med jämna mellanrum, helst när det handlas till substansrabatt, men upp till 5% premie kan jag sträcka mig. Anledningen är att detta bolaget är en aktie för byrålådan likt Investor.

Just nu är det rapporterade substansvärdet 133 kronor och det beräknade substansvärdet ligger på 135, 40 kronor att jämföra med 144 kronor som aktien handlas för idag. Det gör att det är en premie på 8,27% respektive 6,35%, vilket jag tycker är för högt. Därför väntar jag med att fylla på med fler aktier i Latours trots den positiva nyheten.

Tätare utdelningsfrekvens i Xact Högutdelande från 2020

Den första november i år meddelade Xact Kapitalförvaltning att de överlåter sin förvaltning av samtliga fonder till Handelsbanken Fonder. I realiteten blir det ingen förändring för oss investerare. Fonderna behåller sina namn och förvaltningen av fonderna påverkas inte av förändringen. Vidare kommer det inte ske någon förändring av fondsortimentet.

Xact Kapitalförvaltning ägs redan av Handelsbanken Fonder. Men tidigare har man valt att lägga indexbaserade och börshandlade Fonder (ETF:er) under Xact Kapitalförvaltning, men nu slår man alltså ihop allt under ett tak.

Styrelsen för de båda bolagen har fattat beslut om detta och nu väntar man på Finansinspektionens tillåtelse för att Xact Kapitalförvaltning ska få föra över sig förvaltning till Handelsbanken Fonder. Tidigast den 1 april 2020 tror man att ett sådant besked ges.



Hittills har denna fond, som speglar indexet Handelsbanken Nordic High Dividend Low Volatility Criteria Index, som består av 45 bolag med hög utdelning i kombination med låg volatilitet (risk) i aktien, lämnat utdelning en gång per år.

En fråga som många ställt sig är om fonden kommer att dela ut oftare, för att ge ett mer jämnt kassaflöde spritt över året. Hittills har så inte skett, men tack vare att bloggaren En Passiv Intänkt varit i kontakt med fondbolaget visar det sig att det ligger i korten med tätare utdelningar.

Beslutet för detta ligger hos Finansinspektionen och om det går som planerat kommer Xact Högutdelande dela ut enligt följande:

• 2020: Utdelningen betalas halvårsvis
• 2021: Utdelningen betalas kvartalsvis, vilket blir intervallet framöver

Fonden består som sagt av 45 högutdelande nordiska bolag med låg volatilitet och just nu är fondens topp 10 innehav, där bland annat mångas favoriter Holmen, Castellum och Axfood återfinns, följande:

Den avgift som fonden har är låga 0,30% och utdelningen motsvarar en direktavkastning på cirka 4%.  För 2018 betalade fonden ut 5,60 kronor per andel, vilket motsvarar till dagens kurs cirka 4,4% i direktavkastning.

Själv tycker jag att detta är en bra basfond att ha i sitt sparande då fonden är bred och har låg volatilitet. Sedan är det en fördel att du kan köpa och sälja fonden som en aktie och inte behöver vänta 3 likviddagar som för övriga fonder.

För tillfället har jag inga fonder själv i min portfölj, men har tidigare ägt fonden och kan tänka mig att äga den igen. Som en liten bonusgrej om man är kund i Nordnet är kan man månadsspara i fonden och slipper då courtaget. Tjänsten heter Månadsspara i ETF.

Succe för K-Fastigheters börsdebut - tydlig Selin-effekt

Idag klockan 09:00 noterades K-Fastigheter på Stockholmsbörsens Mid Cap-lista. Teckningskursen var satt till 105 kronor per aktie. Men redan i förhandeln kunde man notera kurser upp mot 150 kronor per aktie. Helt klart en fantastisk börssuccé för Erik Selins nya fastighetsbolag och en härlig börsdebut för VD Jacob Karlsson. 

När väl börsen öppnade var första avslut på 140 kronor, upp 33% från teckningskursen. Att säga att intresset varit stort är kanske lite i underkant. De flesta tidningar hade rekommendation att teckna aktien, även om vissa tyckte att man skulle sälja direkt.


Sedan i september när Erik Selin nämnde i EFN Börslunch att han skulle sätta ett nytt fastighetsbolag på börsen i november har många väntat på prospektet. Det var först i förra veckan som det kom och allmänheten hade cirka en vecka på sig att bestämma sig. I ett inlägg från förra veckan går jag mer på djupet om bolaget och finns att läsa här.

     Erik Selins samägda fastighetsbolag, K-Fastigheter noteras nästa vecka

Totalt erbjöds inklusive övertilldelningensoptionen 8 625 000 nya aktier, vilket tillförde bolaget cirka 900 miljoner kronor. 4 miljoner av dessa aktier tecknades dock av nio ankarinvesterare. Totalt har bolaget nu fått 6 500 nya aktieägare och både Erik och Jacob har kvar sina aktier, vilket gör att de äger 37% var av bolaget med en lock-up på 36 månader.

I en intervju med Niklas "Investerarn" Andersson från Avanza berättar Jacob att lock-upen inte är så viktig då han avser att aldrig sälja några aktier.

Totalt värderas nu bolaget till cirka 3 miljarder kronor och VD tror att om tio år borde de kunna vara 8-10 gånger större. Richard Bråse summerar i Dagens Industri att:

"om bolaget kan skala upp produktionen men hålla nere kostnaderna på 72% av marknadsvärdet sitter man på en veritabel guldgruva""

Jag är benägen att hålla med och kan mycket väl tänka mig att K-Fastigheter kan bli som ett nytt Balder i det långa loppet. Själv hade jag tecknat mig för 1 000 aktier, men fick dessvärre ingen tilldelning alls. Nu när aktien handlas upp mot 150 kronor är jag inte lika sugen att köpa in mig.

På dessa nivåer är det lite svårt att räkna hem den tycker jag, även om marknaden bara fokusera på aktiekurs i relation till substansvärde och inte värderar bygg- och projektrörelsen. Även om man gör det och drar en parallell till JMs värdering, känns ändå K-Fastigheter högt värderade. Själv hoppas jag att kunna komma in runt 120-125 kronor.

Tecknade du i emissionen och fick du några aktier? Hur tänker du kring bolaget, är det en keeper?

PAN Capital - från 50 miljoner till 4 miljarder kronor

Det hela började med att jag hörde en intervju med Per Sandå i Penserpodden. I den kom det fram att han hade grundat bolaget PAN Capital en gång i tiden. Själv tyckte jag att namnet PAN Capital lät bekant, eftersom jag gillar svensk finanshistoria. Det visade sig att Jacob Bursell skrivit en bok som heter "Risk" som handlar om just PAN Capitals resa. Nu finns den i en nyutgåva i pocketversion under namnet "Tradingkungarna - svenskarna som erövrade Wall Street". Men detta inlägg kommer att fokusera på originalboken som kom ut 2016.

Historien börjar med att en lång och blond skånepåg hamnar i finansbranschen i Stockholm långt innan dagens snabba robothandel ens var påtänkt. Han landar ett jobb på Swedbanks tradingavdelning, där han är ett avvikande inslag mot hur de flesta såg ut. En dag, 1991, ställde cheferna en ny dator på hans skrivbord och det var egentligen nu som hela resan börjar.

Själva datorn innehöll en uppkoppling till den svenska optionsbörsen. Det gjorde att man nu kunde knappa in ordern och så gick den till optionsbörsen direkt istället för att man skulle behöva ringa ordern. Med hjälp av datorn och Nils Nilssons egenutvecklade programvara började Sandås team att verkligen sätta igång. De var så framgångsrika att Swedbank ett år utnämndes till att ha den bästa tradingavdelningen i Sverige. När han stod på höjden av sin karriär och Swedbank hade funnit sig guldkalv, sa han helt enkelt upp sig. Nu hade han ju knäckt koden.


Istället gick han och teamet till Öresund för att få möjlighet att förvalta en portfölj på 200 miljoner kronor. Problemet var bara att här fanns ingen dator att lägga in ordrarna i utan dessa skulle ringas in som förut. Med tanke på att detta kändes främmande nu när de var vana vid en mer effektiv metod funderade Sandå på om han verkligen gjort rätt som slutade på Swedbank. I den veva får Erik Penser nys om detta och bjuder in till ett möte på sitt kontor. I boken beskrivs mötet med Erik Penser och Per Sandå på detta sätt:

När de sedan slutade på banken, och inte hade några kollegor att förhålla sig till, hade de helt struntat i industrins normer. "När man tänker på det så är det vansinnigt att det ska sitta en massa människor på ett kontor, klädda i kostym. Det är lite pretentiöst till och med" säger Sandå. "Så jag sa till Erik, 'bara så att du vet, ibland har vi jeans på jobbet och snusar lite." Finansmannen uppenbarligen medveten om sin läggning, svarade: "Jag gillar kritstrecksrandig kostym, hoppas att ni inte tar illa upp". 

Med det hade Erik Penser lånat ut 50 miljoner till gänget och sedan får man som läsare följa med på en fantastisk resa. Detta var början till den högfrekvenshandel som vi känner den idag. Femton år senare var det Per Sandå och hans vänner som låg i täten för aktiemarknadernas globalisering. Med kontor på tre kontinenter och servar utställda invid världens största börser gjorde teamet på cirka 30 personer runt en halv miljon affärer per dygn i fyrtio olika länder. Det gick så långt att de blev en av Goldman Sachs största kunder.

Jag gillade verkligen boken och läste ut den på två dagar. Den är skriven på ett intressant och spännande sätt där man som läsare får en förståelse för hur utvecklingen av handeln med finansiella instrument ändrats från början av 1990-talet till idag. För oss är det självklart att vi i en app kan lägga köp och säljorders på värdepapper och få avslut direkt.

Går man tillbaka 30 år i tiden såg det verkligen inte ut så. Då kunde det ta ett par dagar att få igenom ett köp eller en försäljning och man behövde besöka ett bankkontor för att göra det. I boken får man också inblick i hur världen såg ut från ett gäng hängivna traders och hur datorernas intåg förändrade finansmarknaderna. Man får också, med inlevelse, känna på hur det var under finanskrisen och fastighetskrisen i USA och vilka möjligheter dessa gav för de som vågade handla. Klart läsvärd!

Om man vill läsa mer om högfrekvenshandel, kan jag också rekommendera boken Flash Boys av Michael Lewis.

FI:s nya krav på riskvikter kan sänka storbankernas utdelningsandel nästa år

Igår presenterade Finansinspektionen (FI) sitt förslag på nya riskvikter för företagsexponeringar med säkerhet i kommersiella fastigheter och kommersiella bostadsfastigheter. Det var sedan tidigare känt att detta förslag skulle presenteras igår, men man hade tidigare räknat med att de föreslagna riskvikterna inte skulle bli så höga.

Bakgrunden till förslaget är att FI:s bedömning är att bankerna har förhöjda risker i sin utlåning till kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter. På grund av den historiskt sett unika lågräntemiljön som varit i Sverige de senaste åren och troligen kommer bestå ett antal år framöver anser FI att bankernas sårbarhet har ökat. Med andra ord det finns en risk att banker lånar ut för mycket pengar och om räntan ökar har bankerna inte tillräckligt med kapital för att möta eventuella kreditförluster.

Själva påslaget i sig avser bara den utlåning med säkerhet som gjorts i svenska kommersiella fastigheter i exponeringsklassen företag. Vidare gäller det för banker som har tillstånd från FI att använda internmetoden vid beräkning av kapitalkravet. Internmetoden innebär att man i korthet bedömer varje typ av finansiell verksamhet individuellt. Ju högre risk, desto högre riskvikt och i slutändan ett högre kapitalkrav. Jämfört med basmetoden som säger att kapitalkravet är lika med 15% av rörelseresultatet.


Det banker i Sverige som har fått tillstånd att använda sig av internmetoden är Handelsbanken, Landshypotek, Länsförsäkringar Bank, SBAB, SEB, Swedbank och ett antal sparbanker. Totalt ser ger internmetoden klart lägre riskvikter och därmed ett lägre kapitalkrav än om de använts sig av basmetoden.

Innan gårdagens remiss hade man i branschen räknat med att riskvikterna skulle röra sig från cirka 23% till 30% för kommersiella fastigheter. I förslag som nu är ute på remiss föreslår FI att riskvikterna sätts till 35% för företagsexponeringar med säkerhet i kommersiella fastigheter och 25% för företagsexponeringar med säkerhet i kommersiella bostadsfastigheter. Totalt blir effekten de 30% som det tidigare pratades om, men det är differentierat för att ta hänsyn till att de olika fastighetskategorierna skiljer sig åt ur risksynpunkt.

FI bedömer att detta främst kommer att påverka de svenska storbankerna Handelsbanken, SEB och Swedbank. I genomsnitt kommer deras totala kapitalkrav att öka med 0,7 procentenheter.

Källa: Remiss från FI

Det motsvarar i cirka 3,6% av deras nuvarande totala kapitalkrav. Vad gäller bankernas kärnkapitalkrav ökar det med 0,5 procentenheter. För SEB rör det sig om cirka 5 miljarder kronor, drygt 4,6 miljarder kronor för Handelsbanken och omkring 4,8 miljarder kronor för Swedbank.

Hur påverkar detta storbankernas utdelningsmöjligheter 2020

I tabellen nedan har jag sammanställt utdelningen för de tre storbankerna för i år och vad den förväntade utdelning för nästa år ligger på. Nu ska man komma ihåg att förslag från FI har ännu inte gått igenom och troligen tas beslut nästa år, vilket gör att detta kommer att påverka utdelningen för verksamhetsåret 2020 och som betalas ut 2021.

Extrautdelningen i SEB har jag tagit med i tabellen ovan, eftersom det är intressant att se hur mycket pengar som banken har betalat totalt i utdelning. Om man applicerar beloppen för de ökade kapitalkraven och ställer det i relation till förväntad betald utdelning 2020 får man att de motsvarar i:

• Handelsbanken: 41%
• SEB: 35 %
• Swedbank: 48 %

Med andra ord motsvarar det ökade kapitalkravet 35-50% av vad varje storbank förväntas betala ut i utdelning under nästa år. Om inte bankerna börjar få upp vinsterna eller minskar kostnaderna, får man nog räkna med att de behöver sänka sin utdelningsandel 2020.

Andreas Håkansson, analytiker på Danske Bank, konstaterar:

"Tittar vi på vad det gör på kapitalkravet och hur bankerna ligger så ser jag att detta leder till en klar risk att SEB och kanske Handelsbanken behöver sänka sin utdelningsandel 2020"

Det är värt att ha i beaktande om man investerar enkom i storbankerna för utdelningens skull. Nu kan mycket hända innan dess, men helt klart är det en risk att ha hänsyn till i sina bankinvesteringar.

Om du investerar i storbankerna, vad är anledningen?