Aktier för detta decenniet?

En person som jag följer på Twitter, Brian Feroldi (@BrianFeroldi) publicerade nedan bild från sin kollega Thomas Engle på The Mothley Fool (TMF). TMF är en amerikansk finansiell rådgivare och investeringsfirma som skriver om investeringar löpande på sin hemsida. Själv följer jag deras gratistjänst, eftersom de skriver en hel del om amerikanska techaktier.

Då Brian inte är en utdelningsinvesterare, innebär "Start to exit" och "Full exit" att han säljer av för att investera i andra framtida tillväxtbolag när en akties tillväxt saktar av rejält och bolaget främst blir en pålitlig utdelare . SPY avser amerikanska ETF:en SPDR SP 500, som består av de 500 största bolagen i USA, spritt över olika branscher.

Sedan jag likviderade i princip hela aktieportföljen nu i mars har jag screenat och funderat över vilka aktier som jag vill investera i framöver. Mycket tid har också lagts på att fundera över vilka branscher som troligen kommer att växa mest under det kommande decenniet. Det jag kommit fram till är branscher som Big Data, Cloud Computing, Ecommerce, Automation/RPA, Payment Solutions, CRM, Sociala Medier, Telemedicine.

Exempel på bolag som ofta nämns inom varje bransch är (Bolag i kursiv är kinesiska bolag, men förutom svenska och amerikanska bolag, finns det även några sydamerikanska bolag med):

Big Data - Splunk (SPLK), MongoDB (MDB), New Relic (NEWR), Alteryx (AYX), Elastic (ESTC), Cloudera (CLDR), Talend (TLND)
Cloud Computing - Microsoft (MSFT), Amazon (AMZN), Alibaba (BABA), Google (GOOGL)
Payment Solutions - Paypal (PYPL), Visa (V), Mastercard (MA), Adyen, Fiserv (FISV), Square (SQ), StoneCo (STNE), Global Payments (GPN)
Ecommerce - Amazon (AMZN), Alibaba (BABA), Shopify (SHOP), MercadoLibre (MELI), Sea Limited (SE), Pinduoduo (PDD)
CRM - Salesforce (CRM), Zendesk (ZEN), Hubspot (HUBS), Veeva Systems (VEEV)
Automation/RPA - ServiceNow (NOW), Blue Prism (BPRMF)
Telehealth - Teladoc Health
Collaboration software - Zoom Video (ZM), Ringcentral (RNG), Slack (WORK), Microsoft (MSFT), Atlassian (TEAM), Appian (APPN)
Sociala Medier - Facebook (FB) , Google (GOOGL), Tencent (TCEHY), Twitter TWTR), Snap (SNAP), Joyy (YY), Pinterrest (PINS)
Gaming/iGaming - Tencent (TCEHY), Activition Blizzard (ATVI), Electronic Arts (EA), Ubisoft, TakeTwo (TTWO), Evolution Gaming (EVO), Embracer, Stillfront, Nvidia (NVDA), Intel (INTC), Bilibili (BILI)
Digitala tjänster - Apple (APPL), Intuit (INTU), Adobe (ADBE), Twilio (TWLO), Docusign (DOCU), Coupa Software (COUP), Paycom (PAYC), Blackline (BL), Sinch, Storytel, Spotify, Fortnox, 24SevenOffice, Admicom, Talenom, Konsolidator
Streaming - Netflix (NFLX), Roku, Huya, Bilibili (BILI)
Edtech - GSX Techedu (GSX), Chegg (CHGG),  2U (TWOU), TAL
Cybersecurity - Fortinet (FTNT), Okta, Ping Identity (PING), Zscaler (ZS), Crowdstrike (CRDW)
Other - Tesla (TSLA), Dexcom (DEXC)

Nästa steg blir att försöka kategorisera ovan bolag in i bilden från Thomas Engle. Här är mitt förslag och som sagt, detta är inga köprekommendationer eller facit på hur mycket man borde investera i varje bolag.

Sedan kan det nog vara som så att någon läsare har en helt annan uppfattning om i vilken kategori ett visst bolag ska vara i. Det inte är ingen exakt vetenskap och utgångspunkten för att klassificera bolagen har varit utifrån deras vinstutveckling. Om bolaget inte går med vinst ännu, så har jag tittat på deras marginaler, främst bruttomarginalerna.

Samtliga bolag har jag också lagt in i egna bevakningslistor och kommer att följa deras utveckling regelbundet. Förhoppningsvis kommer det att uppenbara sig fina ingångslägen under året för att köpa sig i några av dessa.

Igår, som jag skrev på Twitter, doppade jag tårna i marknaden och köpte på mig några aktier i ServiceNow, Alteryx och Shopify då de fallit mer än vad jag sålde av dem för nu i mars. Dock kommer jag inte gå in något stort ännu, förrän man ser vart trenden pekar mot. Istället blir det att passa på och småköpa lite då och då när tillfälle uppstår. Att sitta med cash ska inte underskattas även om FOMO påminner en varje dag när marknaden beter sig irrationellt.

Vilka branscher tror du kommer vara framtidsbranscher under decenniet? Har du tips på andra bolag som jag inte gett som exempel? Kommentera gärna i bloggen. 

Vad händer nu då?

Ända sedan jag skrev inlägget att aktieportföljen har i princip likviderats har jag fått en massa feedback, dels på bloggen och dels som direktmeddelanden. Först och främst vill jag tacka alla för att ni har tagit er tid att både läsa inlägget och komma med kommentarer/frågor. Med detta inlägg tänkte jag närmare diskutera om hur jag ser på aktier och sparande framöver. Eller med andra ord, så vad händer nu då?

För det första, jag mår bra och likvideringen är inte gjord utifrån att jag fått ångest och mår dåligt. Då jag inte längre har någon inkomst har jag helt enkelt inte råd med att förlora 40-70% av portföljens värde, eftersom jag inte har tillräckligt med tid att hämta igen ett sådant fall. Så att bevara värdet är en viktig parameter just för mig.

Syftet med det tidigare inlägget var dels för att belysa för mig själv vad jag gjort för fel. Det blir lättare om man får ned det på pränt tycker jag och så kan jag ha det som ett minne när nästa börskrasch inträffar. Men dels för att kunna vara till inspiration eller tanke till andra som kanske funderar i liknande banor.

Och yes, bloggen kommer att finnas kvar då aktier och sparande är fortsatt mitt största intresse. 


När jag började min investeringsresa på allvar för några år sedan var jag mycket inspirerad av personer som Buffett, Lynch, Aktiestinsen med flera. Där var det lätt att få uppfattningen att det är buy and hold som gäller i det långa loppet i alla väder. Det man då lätt missar att under resans gång måste man ibland byta färdmedel innan man är framme.

Det är lätt att bli sittandes med samma aktier och intala sig att man aldrig ska sälja för att man kan inte tajma marknaden och marknaden kommer alltid igen. Visst är det väl så, men återigen om man hade köpt aktier i början av år 2000 i exempelvis Ericsson och hållit kvar dessa aktier tills idag, är man ännu inte på plus minus noll. Trots att det har gått 20 år.

När exceptionella händelser inträffar, som börskrascher, anser jag att man inte bör sitta kvar om man har mindre än 10 år kvar till pension utan växla över till kassa. Det är lätt att glömma att i en aktieportfölj är kassa också ett tillgångsslag. Se bara på de svällande kassorna i Microsoft, Facebook, Berkshire Hathaway och Apple. Nu kan man alltid fråga sig hur man vet om det är en börskrasch eller bara en mindre korrigering. Är det det sistnämnda skulle jag sitta kvar och fylla på lite om jag har kassa till hands.

Men är det en börskrasch där vi kan åka ned 40-70%, gäller det att kliva av tidigt och lägga sig likvid. Ofta om man lyfter blicken inser man vad som är på gång. Att coronaviruset skulle sprida sig till att bli en pandemi var rätt tydligt när flera länder rapporterade om spridning av viruset. När man sedan började sätta städer/länder i karantän var en börskrasch oundviklig och det är då man bör agera. Vilket jag delvis dock gjorde försent, därav min irritation.

Även om jag är en utdelningsinvesterare i botten har jag insett faran med att bara sitta kvar för att man får en viss utdelning eller för att den är hög. Exempel på aktier är banker och fastigheter. Om marknaden anser att risken i affärsmodellen är för hög, är en utdelningen en klen tröst när totalavkastningen krakelerar. Här har vi alla olika åsikter och det finns inget rätt eller fel, men man bör vara medveten om riskerna.

Fokus framöver

Framöver kommer jag helt klart fokusera mer på bolag som har digitala affärsmodeller. Gärna bolag som erbjuder ekosystem och när väl kunden köpt in lösningen har den en stickiness som gör det svårt och dyrt att byta.

Fokus kommer att ligga mycket på dessa parametrar: omsättningstillväxt, bruttomarginal, kassaflöde samt balansräkning. I längden måste de så klart gå med vinst längst ned, men gör det inte det är det viktigt att fundera på om deras affärsmodell är så attraktiv att de inom snart kommer att kunna gå med vinst. En enkel kontrollfråga som "Varför skulle jag vilja ha denna produkt?" ger mer än vad man kanske tror från första början.

Ta ett bolag som Mastercard eller Visa till exempel. Varför skulle man vilja äga dem? Jo, för om jag vill handla med ett kreditkort och ber min bank fixa med ett, är det med stor sannolikhet att ett sådant är knutet till Mastercard eller Visa. Det innebär att alla transaktioner som går mellan mitt kreditkort och min bank, går över Mastercards eller Visas plattform, där de tar en procent på varje transaktion som flödar fram och tillbaka. Med andra ord, så finns det inte mycket till alternativ och Mastercard och Visa kommer alltid tjäna pengar på mitt användande.

För att ta det vidare, bör nästa fråga bli, måste jag använda mig av deras plattform? Jag kanske vill betala med Apple Pay. Problemet är att du måste knyta ett kreditkort till ditt Apple Pay, och återigen så är det ett Mastercard eller Visa som du troligen anger. Alltså verkar det som att Mastercard och Visa är här för att stanna och även om det kommer nya lösningar som Square's Cash app är det inte troligt att det rycker undan fötterna för gamlingarna än på ett tag.

Sedan kan börja kolla på det finansiella och fundera på hur man tror att de kommer att kunna växa under de närmaste åren, för att komma fram till ett eventuellt investeringsbeslut. Om det betalar utdelning, kul (nu gör det ju det kan jag avslöja), men det är inte det som är det primära. Genom att fundera på detta sätt tror jag att jag kommer att uppnå en bättre kvalitet bland det bolag som jag väljer att investera i, för att inte tala om en högre totalavkastning.

Att alltid ha kassa

Redan innan denna krasch hade jag en reserv som räcker i 2,5 år och jag kommer se till att jag alltid har en 2 års rullande reserv samt ha en viss kassa i aktieportföljen. Den rullande 2-års reserven blir min säkerhetsmarginal, som jag kan leva på.

Om jag tittar på portföljvärdet idag motsvarar ett års levnadskostnader 5,4% av det portföljvärdet. Om jag räknar med en CAGR på 9,2%, vilket motsvarar den genomsnittlig årliga avkastningen på Stockholmsbörsen 1870-2019 innebär ett uttag från portföljen som motsvarar mina årliga levnadskostnader att den ändå kommer att öka sakta men säkert. Med den vetskapen behöver jakten på utdelningar inte vara det primära som förut.

Sedan kommer jag också att alltid hålla kassa i aktieportföljen, dels för att ha torrt krut att kunna handla för, men dels för att inte behöva sälja av aktier för att täcka mina levnadskostnader om börsen det året går ned, eftersom jag villl kunna fylla på min säkerhetsmarginal årligen.

Det är mycket FOMO känslor just nu

Med tanke på att börsen studsat upp sedan jag likviderade portföljen är det klart att FOMO (Fear of missing out) rycker i en varje dag och man undrar om man gjort fel. Jag ska villigt erkänna att jag har väldiga svårigheter att förstå varför börsen stiger. Visst kan man alltid hävda att diverse stödpaket gör att botten har satts, men ändå kan jag inte komma ifrån att det känns mest som konstgjord andning.

Sett till fundamenta står världen stilla och att aktier då stiger är för mig ologiskt. Visserligen säger många att börsen redan har tagit höjd för allt detta. Men jag tror att det kommer blir ett uppvaknande när Q1:orna trillar in nu i april och ganska smärtsamt när väl Q2:orna kommer i juli. Ser man också till handelsvolymerna på aktiemarknaden är det inte några stora volymer vi ser, vilket in min värld tyder på att vi inte sett botten än. Själv ägnar jag därför tiden åt att fundera på vilka områden som kommer att vara vinnare under detta decennium och på att hitta aktier att investera i på lång sikt.

Sitter ni vid sidlinjen eller handlar ni för fullt? Kommentera gärna i bloggen.

Nytt stort förvärv av Sinch

För drygt en vecka sedan annonserade Sinch att de gjort ett mindre förvärv i Belgien när de köpte belgiska Chatlayer. Igår kväll kom så nyheten att de gjort ytterligare ett förvärv. Denna gång är det ett betydligt större förvärv som bolaget har gjort. Återigen har man vänt sig mot den brasilianska marknaden och förvärvar Wavy med de två bolagen Movile Internet Móvel S.A. och Wavy Global Holdings BV.

Totalt har gruppen cirka 260 anställda och med verksamhet i 6 länder. Man är den näst största leverantören i Brasilien och har även verksamhet i Mexico, Colombia, Peru, Chile, Argentina och Paraguay. Det gör att Sinch nu kommer att öka sin närvaro och exponering ytterligare mot Latin- och sydamerika.

Wavy är en del av Movilegruppen, ett holdingbolag som bäst kan beskrivas som ett ekosystem av olika techbolag uppdelat i fyra områden: Food and Groceries, Tickets, Content and Services och Payments and Financial Services.


Själva Wavy finns inom området Content and Services och är specialiserat på användarupplevelse (CX). Genom mobila kanaler som SMS, Whatsapp, RCS, Voice med flera jobbar man nästa generations meddelandetjänster genom tvåvägskommunikation och interaktion. Som en liten passus, är Naspers via sitt bolag Prosus majoritetsägare i Movilegruppen.

Det stora värdet i Sinch, förutom dess skalbarhet, är alla bolagets kommersiella avtal med mobiloperatörer som utgör dess plattform. I och med förvärvet av Wavy adderar man ytterligare mer än 50 kommersiella avtal med mobiloperatörer i Latinamerika, vilket innebär över 1 miljard fler meddelande i månaden. Om man jämför med vad Sinch hanterar i månaden enligt senaste rapporten, kommer detta förvärv att alltså öka antalet transaktioner med cirka 50% räknat per månad.

Wavy kommer under de 12 månader som slutar 31 mars 2020 nå en förväntat försäljning på 464 MBRL (929 MSEK), ett bruttoresultat på 130 MBRL (261 MSEK) och justerad EBITDA på 48 MBRL (95 MSEK). Under 2020 förväntas också bolagets bruttoresultat växa med cirka 15% i lokala valuta givet rådande marknadsläge.

Om man ser till Sinch som helhet, stängde de 2019 med en försäljning om 5 035,6 MSEK, ett bruttoresultat på 1394,1 MSEK och en justerad EBITDA på 573,5 MSEK. Så genom köpet av Wavy, adderar man cirka 20% till ovan siffror före synergier. De beräknade synergierna väntas uppgå till 30-40 MSEK under de kommande 24 månaderna.

Det pris som Sinch betalar för förvärvet baseras på en värdering av SMS-verksamheten till 8,8x EV/EBITDA och interaktiva meddelandetjänster till 3,4x EV/Sales. Sammantaget värderas Wavy till 12,5x EV/EBITDA eller 9,1x EV/EBITDA. Som jämförelse, värderas Sinch enligt Börsdata i dagsläget till en EV/EBITDA på 31,3.

När det gäller köpeskillingen består den av dels en kontant del och dels av aktier i Sinch, 355 MBRL (ca 710 MSEK) i kontanter och 1 523 582 aktier i Sinch. Aktierna omfattas av en lock-up period och Movilegruppen kan sälja hälften om 12 månader och resten efter 24 månader om de skulle önska.

För att finansiera detta och samtidigt inte riskera att stiga över sitt mål om max 2,5x nettoskuld/justerad EBITDA har man igår också gjort en riktad nyemission på 5 miljoner aktier till ett pris om 300 kronor. Totalt tillförs Sinch cirka 1,5 miljarder SEK och själva nyemissionen ökar antalet aktier med strax över 9%.

Marknaden reagerade klart positivt på affären och skickade upp aktien med över 10% på en börs som är ned över 3% idag. Själv har jag inte köpt på mig några fler aktier i Sinch, eftersom jag tror att vi ska ner mer i denna börskris. Däremot är Sinch ett bolag som jag kommer att återkomma i då jag tycker att de har en fantastik affärsmodell och framtid.

Finns Sinch i din aktieportfölj?

Aktieportföljen likviderad

I måndags likviderade jag i princip hela min aktieportfölj. Det som man enligt teorin inte ska göra. Istället förespråkas det att man ska sitta still i båten och spara regelbundet. Att det går inte att tajma marknaden. Jag håller med om detta om det rör sig om en mindre korrektion likt den vi såg under Q4 2018, där främst amerikanska techaktier gick dåligt.

Trots att coronaviruset drabbade Kina redan i januari tuffade börsen vidare uppåt som om inget hade hänt. Det kändes som att detta endast var en lokal företeelse och som inte skulle drabba resten av världen. Prata om att en viss förnekelse såddes hos de flesta redan här. Personligen toppade aktieportföljen värdemässigt den 23 februari med en uppgång på 12,58% för 2020.



Sedan började karatänerna av städer komma och själv kändes det märkligt. Det här var något nytt och tankar om att det kanske kunde vara starten på en börskrasch formades hos mig. Men samtidigt vill man ju inte sälja av för att sedan inse att det inte var så farligt. Det var ju fortfarande bara Kina som drabbats.

Efter någon vecka började fall dyka upp i Italien och strax därefter i Iran. Nu kändes det som att detta är inte någon kort korrigering utan att detta kan utvecklas till en pandemi. Mot bakgrund av att börsen var högt värderad, drivet av obefintliga räntor, skulle detta kunna vara gnistan som triggar ett fall. Då hade OMX30 gått ned strax över 9% och stängde på 1704 den 4 mars. Men fortfarande låg jag plus för året och "dividends don't lie" utan de kommer ju. 2019 var ett kanonår!

Ej genomtänkt riskhantering

Men för att inte äventyra allt tog jag beslutet att lägga om i princip 96% av mina fonder i tjänstepensionen till räntefonder. De sista 4%-en ligger i SPP och Skandia och de brydde jag mig inte om att flytta. Lite risk vill man ju ta. Den fond som jag valde var Spiltan Högräntefond, eftersom dess tillväxt åtminstone skulle täcka inflationen medan man väntade på att det hela skulle blåsa över.

När det gällde aktieportföljen sålde jag samtidigt av 25% av mina investmentbolag och blev på så sätt av med belåningen. Sedan tog hem vinsten i mina case, Sinch och Evolution Gaming. Dessa åtgärder fick räcka och nu kunde man sitta lugnt i båten. Sett till sin helhet, dvs pension och aktieportfölj låg jag nu nästan 50% i marknaden och 50% i ränta av det som jag själv kan placera. Ganska konservativt i mitt eget tycke.

Några dagar senare, den 8 mars sattes hela Lombardiet i karantän och nu var det inte snack om någon liten korrektion. Min åtgärd var att jag dagen efter bytte från Spiltan Högräntefond till Länsförsäkringar Korträntefond då jag inte ville ha exponering mot företagsobligationer. Risken kändes för hög. Att man nästan två veckor senare insett att även korträntefonder innehåller en stor del företagsobligationer är en annan sak och det skriver jag om i inlägget Fondbolagens räntefonder innebar en dold likviditetsrisk.

Tiden efter 9 mars är som man säger historia och hela länder sätts i karantän, gränser stängs, centralbanker och regeringar trycker pengar, utdelningar ställs in, människor slutar vara ute i städer, småföretagare börjar gå i konkurs, osv.  Under denna tid har jag passat på att småköpa aktier i Sinch, Evolution Gaming och amerikanska techbolag. Lite här och där, i tack med att kursen fått stryk. Samtidigt har det funnits en gnagande känsla i mig att vi nog inte kommer att vända runt 20-25% ned. Varför skulle denna kris vara mildare än 1987, 2000 och 2008? Snarare kändes den ännu värre.

Likvidering startad

I fredags sålde jag av hela innehavet i Resurs Holding efter att storbanker börjat skjuta på sin årsstämma och funderar på att slopa utdelningar. Sedan kändes det konstigt att inte den nye CFO:n och den nya, ännu ej tillträdda, CEO:n inte passat på att köpa aktier när kursen rasat. Nu om någon gång borde de visa conviction.

I måndags bestämde jag mig för att kliv ut i princip helt och hållet. Det enda som jag har kvar är enskilda aktier i investmentbolag och amerikanska stora techbolag samt innehavet i Europris som är intakt. Att jag behåller Europris är för att, trots att de har gått ned, flaggat för att de säljer som aldrig förr och jag räknar med att de studsar upp när Q1:an släppps.

När börsen stängde i måndags låg jag minus 13,8% sedan årsskiften, men sett från 23 februari är fallet 23,5%. I tisdags steg börsen över 7% och USA hade sin största stigning sedan 1933. Sedan i måndags ser aktieportföljen ut enligt följande

Aktieportföljen per 2020-03-23

Jämfört från årskiftet är OMXSPI -26,28% (i tisdags), Dow Jones 34,85% (i måndags) och Nasdaq -23,54% (i måndags). Genom att göra omallokeringarna sedan fjärde mars och fram tills nu har jag "räddat" minst 10 procentenheter av aktieportföljen.

Mina misstag

Egentligen borde jag vara nöjd, men jag är innerst inne väldigt irriterad på mig själv och mitt irrationella beteende, som ledde till en massa onödiga misstag. Nedan listar jag de misstag som jag tycker att jag gjort under denna månad. Nu kan man alltid säga att det är lätt att säga vad som gick fel med facit i hand. Visst är det så, men i detta fall var tecknen tydligen och knappast svårtolkade.

1) Bevara kapitalet

Det största misstaget var att jag inte behandlade aktieportföljen på samma sätt som tjänstepensionen. Istället såg jag dessa som en helhet och genom att lägga ena delen i räntefonder tyckte jag att jag varit konservativ. Det jag missat är att tjänstepensionen är låst minst 7 år till. Alltså är det lika viktigt att se till att aktieportföljens värde också är bevarat. Ännu mer eftersom jag valt att äga min tid och uppnått FIRE. Mina förutsättningar är inte de samma som för någon som har 30-40 år kvar till pensionen och jobbar. Viktigt att investera baserat på vart i livet man befinner sig.

2) Att hålla fast vid en strategi

De innehav som jag förlorat mest på har varit mina preffar/D-aktier i fastighetsbolag och Resurs Holding. Anledningen till att jag satt kvar i dem så länge var för att de var de som betalade den utdelningen som jag behöver till omkostnaderna. Här blev det en tankevurpa i och med att jag intalade mig själv att det spelar ingen roll vad värdet är, jag ska ju alltid ha kvar dessa och det är utdelningen som jag vill åt. Det kostade mig mellan 5-6 års utdelningar.

3) När förutsättningarna ändras, måste man som investerare också ändra.

Det saknades inte tecken på att denna gång är det inte någon korrektion som vi bevittnar utan det är en börskrasch på gång. Att man stänger gränser och sätter länder i karantän har jag aldrig varit med om och det är väl något som görs när det är krig. Att sitta still i båten och fylla på lite grann är en klen tröst om man tappar 40-50% av värdet. Exempelvis hade jag hellre sålt av i IT-kraschen 2000 efter 15% ned än att suttit med hela vägen ned. Därför måste man lyfta blicken och använda sig av lite makro.

4) Asset allocation

Att inte jobba med asset allocation är ingen bra strategi visade det sig. Det är något som man hela tiden måste ta i beaktande. Buy 'n' hold och utdelningsinvestering kräver fortfarande att man jobbar med asset allocation, eftersom bolagens förutsättningar ändras över tid.

5) Att inte ha formulerat en exit plan.

När det börjar svaja och blir större kursfall kommer investmentbolag drabbas hårdare. Dels går värdet på innehaven ned och dels så ökar substansrabatten. Trots att jag visste det sålde jag inte av hela investmentbolagsportföljen. Jag tyckte att det vara fina bolag som jag vill äga för alltid. Wallenbergarna och Lundberg har jag inte sålt, så varför skulle jag? Det gäller att inte glömma att de äger bolagen av andra skäl än vad jag som småsparare äger dem för. Att jag heller inte sålt av Latour eller Bure när de handlades till en premie på över 20% var också misstag. Blir bolag för dyra, måste man komma ihåg att sälja och investera i bolag som har blivit undervärderade.

6) För mycket fokus på utdelning

Även om jag skalat bort high-yield bolagen under 2018/2019 så var siktet på att få en viss nivå på utdelningen för stor. Det har gjort att jag inte fokuserat på totalavkastningen, eftersom jag inte velat sälja av och årligen ta ut den utdelning som jag behöver för att leva på. Jag gillar fortfarande utdelningsbolag, men utdelning i sig får inte väga tyngre än totalavkastningen.

Slutsats

Visserligen är det bra att lära sig av sina misstag tidigt och på så sätt får jag väl skatta mig lycklig. Sedan är det klart tufft att ha sålt av i princip hela aktieportföljen dagen innan den bästa börsdagen sedan 2012 i Sverige och 1933 i USA.

Men hade jag suttit kvar och inte gjort något alls sedan årskiftet hade jag nog legat på minus över 20%. OMXSPI stängde på -24,54% i tisdags. Att den stängde på -26,28% i måndags är knappast någon tröst. Genom att agera och till slut få ändan ur är jag som sagt bara ned -13,8% sedan årsskiftet.

Men det intressanta är nu hur psyket påverkas. Jag kan villigt erkänna att känslor vill ta över det rationella. I sak har inget förändrats i världen. EU och USA har inte nått toppen på pandemi, samtidigt som enorma räddningspaket trycks ut och mängder av människor förlorar jobben. Att tro att de är över och att vi sett botten är det inte mycket som talar för. Nu senast sitter hela Indien i karantän i tre veckor till.

Visst, jag kommer säkert missa botten, men bolagens Q2:or kommer knappast bli någon rolig läsning och varför stressa in i denna marknad? Hellre då stå vid sidlinjen och vänta tills dammet lagt sig och sedan kliva in. Jag är helt övertygad om att det kommer att uppstå fina köptillfällen. Som Warren Buffett säger:

"The trick in investing is just to sit there and watch pitch after pitch go by and wait for the one right in your sweet spot."

Fondbolagens räntefonder innebär en dold likviditetsrisk

Nu i veckan har vi fått lära oss alla att räntefonder är inte säkra placeringar när det skakar rejält på de finansiella marknaderna. Väldigt många inte nog heller inte varit medvetna om är att vanliga korträntefonder placerar i företagsobligationer, för att på så sätt boosta sin avkastning. Problemet blir när det uppstår ett börsfall som nu. Då vill plötsligt ingen köpa företagsobligationer, vilket leder till att fonderna inte kan sätta några rimliga kurser.

Effekten blir att likviditeten försvinner och det inte går att handla instrumentet. Vissa fonder som inte har hållit någon kassa, tvingas nu stänga fonderna för insättning och uttag. En vanlig fond är Spiltan Räntefond, som nu är stängd och om man har pengar placerad i den vet man inte när man kommer att kunna få tillgång till dem eller vad effekten blir när väl fonden öppnar för handel igen.


Just räntefonder är något som också är vanligt bland kollektivavtalade pensionsplaner. Ofta är man fast vid att kunna välja ett begränsat antal fonder hos ett begränsat antal förvaltare. Detta inlägg kommer att fokusera på just detta och jag kommer att utgå ifrån mig själv.

Jag har större delen av min tjänstepension hos Länsförsäkringar, just för att att jag tycker avgifterna är förhållandevis ok och att deras indexfonder presterar bra och att de övriga fonder som jag kommer åt är hyfsat bra fonder.

Innan börsfallet tog fart, hann jag lägga över nästan all min tjänstepension till räntefonder och i detta fall Länsförsäkringar Kort räntefond. När jag loggar in på deras hemsida och in på min tjänstepension, för att kolla närmare på fonden ser jag att de har en hyfsat stor kassa.

Det känns betryggande och borde rimligen minska risken för att fonden stängs. När jag kollar vidare på hemsidan ser jag också att de fem största innehaven inte verkar vara några företagsobligationer.

Skönt, då borde denna fond vara ganska säker, eller?

Nja, för att vara säker på vad den innehåller måste man kontrollera fondbolagets rapporter. I dessa står det vilka samtliga innehav varje fond har. Det finns en länk som öppnar upp den senaste årsrapporten. Nu är den från 2018 och knappast aktuell längre. Men jag letar upp rapporten över Länsförsäkringar Kort Räntefond. Där listar de samtliga värdepapper som fonden har placerat i.

Per 2018-12-31 består Länsförsäkringar Kort Räntefond av följande värdepapper:

• Kommun 1,5%
• Kreditinstitut 7,5%
• Säkerställda obligationer 49,5%
• Noterade ränterelaterade papper Företag 26,9%
• Övriga noterade penningmarknadsinstrument Företag 12,3%

Nästan 40% av alla placeringar är mot företag, där större delen är företagsobligationer och resten bostadsobligationer. Det är ju knappast denna bild man förväntade sig!

Nu är information över ett år, så det kanske ser annorlunda ut nu. Genom att googla efter "Länsförsäkringar fonder årsredovisning 2019" hittar jag en länk till Länsförsäkringar där jag finner samtliga rapporter från fondbolaget. Den senaste är per 2019-06-30 eftersom fonden bara avger halvårsvisa redovisningar. Varför är länken som man finner när man vill veta mer om fonden inte uppdaterad?

Om man tittar på innehavet i fonden vid halvårsskiftet består den av följande värdepapper:

• Kommun 1,7%
• Kreditinstitut 8,1%
• Säkerställda obligationer 53,8%
• Noterade ränterelaterade papper Företag 27,1%
• Övriga noterade penningmarknadsinstrument Företag 8,1%

Fortfarande över 35% av placeringarna är mot företag, där företagsobligationer är den största delen.

Hur det ser ut per idag vet jag inte då Länsförsäkringar inte tillhandahåller sådan information vad jag hittar. Så min "säkra och likvida" räntefond kanske inte är så säker. Dock verkar den inte vara handelsstoppad, men av de andra 21 räntefonder som jag kan komma åt är det inte någon som placerar enkom i statspapper.

Närmast är Öhman realräntefond A. Men den verkar köra med belåning, då de har en negativ kassa på -4% samt gått ned strax över 4% sedan årsskiftet. Så det är knappast intressant. Tyvärr verkar det som att den jag har är den som är vettigast.

Att man som pensionssparare via ett kollektivavtal tvingas att välja det som är minst dåligt är egentligen helt sjukt. Frida Bratt har gjort ett hästjobb med att ligga på om ändring i flytträtten och vad det får maximalt får kosta. Nästa steg är att regeringen nu lägger fram ett förslag där man som pensionssparare alltid ska ha kunna välja att ha pengarna på ett bankkonto.

Man behöver alltså utöka räntealternativet med ytterligare ett alternativ - sparkonto! Om inte det går, borde det bli tvingande att varje fondbolag har två räntefonder, en kort och en lång, som placerar enbart i statspapper i länder som har AAA rating. Dessa borde ju knappast bli illikvida.

Har du koll på vad dina räntefonder placerar i?