Uppföljning: Hur kan vissa storägare ha fortsatt förtroende för Swedbanks högsta ledning

Igår skrev jag ett kritiskt inlägg i samband med att granskningsrapporten om Swedbanks misstänkta pennningtvätt offentliggjordes av Forensic Risk Alliance (FRA) sett från ett ägarperspektiv. 

Detta inlägg fick en hel del kommentarer på Twitter, bland annat från Folksams ägaransvarige. Syftet med detta inlägg är att ytterligare belysa hur märkligt agerande det är från några av Swedbank största ägare att ha ett intakt förtroende för bankens ledning och styrelse.

Rapporten från FRA var knapphändig och kraftigt maskerad. Bakgrund är, som FRA skriver i sin rapport, för att det är en första initial genomgång och för att de har haft begränsad tillgång till sökbar information. Det gick knappt att utläsa några egentliga slutsatser från den och som ägare i banken anser jag att detta inte är en rapport som duger för att kunna uttala sig om eventuell ansvarsfrihet. Särskilt inte när bolagsstämman är om mindre än en vecka.

Förstår Bonnesen allvaret i situationen?

Det känns som VD Birgitte Bonnesen inte har förstått allvaret i att en av Sveriges största banker står anklagade för misstänkt penningtvätt. Då gäller det att vara transparent gentemot ägare och marknaden, något som VD och även styrelseordförande har svart bälte i att inte vara.

Värre strutsmentalitet får man leta efter. På de flesta frågor underviker man att svara och hänvisar istället till banksektressen.

VD har till och med vilselett marknaden och ljugit när denne i oktober förra året kommunicerade att det inte fanns några transaktioner med Danske bank under åren 2007-2015 som kunde kopplas till kunder som slussat misstänkta pengar mellan Danske bank och Swedbank. Nu har det visat sig att det inte stämde i den granskning som Uppdrag granskning genomfört.

En jämförelse i kommunikation från de andra misstänkta nordiska bankerna

Om man jämför hur Danske bank och Nordea har hanterat den misstänkta penningtvättshärvan, får man lite perspektiv på hur det borde fungera i Swedbank och på så sätt återupprätta förtroendet som pengainsitut.

När det uppdagades att Danske bank slussat 2000 miljader kronor genom banken i misstänkta transaktioner, tillsattes en extern advokatbyrå för att uföra granskningen. Den granskningsrapporten offentligjordes av Bruun & Hjelje på en pressträff utan att banksektressen kom emellan.

I Finland gjorde Uppdrag Gransknings motsvarighet en granskning av Nordeas misstänkta penningtvätt. Direkt efter att programmet sänts, satt VD Casper von Koskull i en TV-studio med chefen för centralpolisens enhet för pengatvätt och avdelningschefen för finansinspektionen och svarade på frågor kring vad som framkommit.

Båda dessa fall visar på att bankernas styrelser tar det hela på fullaste allvar och vill vara, samt är transparenta gentemot ägare och marknad. När liknande situationer uppstår gäller det att lägga alla korten på bordet. Att återupprätta ägarna och marknadens förtroende för banken borde vara prio ett. 

Detta gör man genom att vara tillgänglig, att svara på frågor och att låta oberoende utredningar få tillgång till all information. Dock så har Bonnesen rätt i att det är sedan polisen och Finansinspektionens uppgift att utreda om banken gjort sig skyldig till pengatvätt eller ej.

Folksams och Sparbanksgruppens slutsatser

Mot bakgrund av ovan och det faktum att FRAs rapport inte gav någon direkt klarhet samt var kraftigt maskerat, trodde jag att samtliga storägare skulle uttrycka sitt missnöje och döma ut den. De flesta gjorde också det, till och med vår finansmarknadsminister.

Men Folksams ägaransvarige, som vanligtvis är en nagel i ögat på företag kring hållbarhetsfrågor, behövde inte ens 20 minuter för att göra tummen upp till rapporten.

Enligt henne fick Folksam svar på de frågor som de hade och rapporten visar på att Swedbank har agerat vid misstänkt penningtvätt. Även Sparbanksgruppen gjorde tummen upp.

Dessa två storägare har uttyckt att de har fortsatt förtroende för VD och styrelse och kommer att rösta för ansvarsfrihet nu på bolagsstämman i nästa vecka.

Källa: Swedbanks hemsida

Om man tittar på de tio största ägarna från 28 februari 2019 i Swedbank ser man att Sparbanksgruppen och Folksam kontrollerar nästan 18% av rösterna. Till det kan man med stor sannolikhet lägga till Swedbank Robur Fonders och Sparbanksstiftelsernas ägande. Då kommer man upp i nästan 26% av rösterna.

Eftersom det krävs en majoritet av rösterna på bolagsstäman för att rösta för ansvarsfrihet, ser det inte ut som övriga ägare kommer att kunna mobilisera tillräckligt med röster för att att utfallet ska bli något annat.

Kan förtroendet verkligen finnas där?

Hittills har Alecta och AMF inte gått ut med hur de ska rösta, men från deras tidigare uttalanden känns det som att de skulle luta mot att inte bevilja ansvarsfrihet för styrelse och VD.

Att alla banker kommer drabbas av försök till pengatvätt  från kriminella ligger i sakens natur, något annat vore naivt att tro. Det är därför viktigt att banken har system som fångar upp detta och anmäler till myndigheterna. Det tror jag alla kan skriva under på.

Men det storägarna nu måste fråga sig, är om man vill ha den typ av VD och styrelse, som uppenbart känt till problematiken tidigare, men försökt ducka sig igenom avslöjandet i hopp om att det ska blåsa förbi, att fortsätta styra banken framåt? Hur ska man kunna ha förtroende för den typ av ledning och personer? Vad mer för lik i garderoberna finns det som ännu inte har avslöjats?

AMF och Alecta är inne på rätt spår tycker jag, men Folksam och de övriga storägarna borde verkligen fundera på vad de skickar för signaler om de låter detta passera. Så passa på att ta er en ordentlig funderare nu i det fina helgvädret och verkligen fråga er om ni kan ha fortsatt förtroende eller inte.

Läs mera: Slutsatser kring FRAs rapport om den misstänkta penningtvätten i Swedbank

Slutsatser kring FRAs rapport om den misstänkta penningtvätten i Swedbank

Källa: Bild från TT/SVT

Imorse släppte Swedbank granskningsrapporten från den externa granskaren Forensic Risk Allicance, FRA. Vi ägare och övriga läsare som hade hoppats på att få klarhet i frågan om bankens inblandning i penningtvätten i Baltikum, blev tyvärr inte mycket klokare.

När man läser rapporten är det som att läsa en sekretessbelagd rapport eller lyssna på en person i amerikansk TV som svär mycket. Med andra ord, väldigt mycket är maskerat. Swedbank hävdar att maskeringarna är enligt tillämpad lagstiftning och informationssäkerhet.

Men man missar själva syftet med rapporten och det är att bringa klarhet i skuldfrågan kring vad banken och dess ledning visste samt gjorde för att förhindra penningtvätt.

Kanske ska man inte vara förvånad att rapporten inte säger mer, med tanke på att det är banken som valt utredare, uppdraget var begränsat till de 50 kunder som Uppdrag granskning nämnt samt att utredningen gjordes på väldigt kort tid.

Den var tvungen att vara klar innan bolagsstämman som är den 28:e mars. Återigen tycker jag att Swedbank missar i hur man bör kommunicera till marknaden när det gäller kriser.

Vad är det då för slutsatser som går att utläsa från FRAs granskning?

Av den kraftigt maskerade rapporten kan man dra följande slutsatser:

• Samtliga misstänkta huvudkonton har avslutats under 2017-2018, men det är oklart om kundrelationerna också har avslutats
• Genom namnmatchning av de misstänkta företagen från Uppdrag Granskning mot bankens kundregister återfanns de flesta i  antingen Estland eller Lettland, men det går även att finna namnmatchningar i Sverige. 
• Granskningen har begränsats till de 50 namn som Uppdrag Granskning fått fram, vilket gör den är kraftigt begränsad.
• Kopplingar till andra konton och liknande kommer att göras i den andra granskningsfasen, vilken ännu ej offentliggjorts.
• FRA har inte haft frihet att själva söka i Swedbanks system, utan det är banken som har utfört sökningarna åt FRA, något som gör det svårt att verifiera datan.

Mina slutsatser

Jag hade förväntat mig mer av FRAs granskning än vad som nu framkommit. Men när man förstår de begränsningar som FRA har tvingats jobba under, är det inte oväntat att det blir en väldigt ointetsägande rapport. Den ger inte några direkta slutsatser om vad ledningen kände till och hur de borde ha agerat.

Nu på morgonen har också styrelens ordförande Lars Idermark gått ut med att styrelsen har fortsatt förtroende för Birgitte Bonnesen. Även Swedbanks största ägare, Sparbanksgruppen och Folksam står bakom styrelsens beslut.

Men man ska här ha i bakhuvudet att Folksam främst placerar pengar i Robur fonder och Sparbanksgruppen sitter i valberedningen som dess ordförande. Så de två största ägarna är nära knutna till Swedbank på ett sätt som gör att det inte är direkt otippat att de backar dess ledning.

Fast med tanke på att man på bolagsstämman 2016 inte gav förra VDn Michael Wolf ansvarfrihet på grund av egna fastighetsaffärer, tycker jag det är märkligt att man inte verkar ha problem med nuvarande VDs inblandning i den misstänkta penningtvätten.

Jag äger själv aktier i Swedbank och hoppas att storägarna byter fot i frågan och inte beviljar varken styrelse eller VD ansvarsfrihet på bolagsstämman nästa vecka. Likt ett träd måste man skära bort de grenar som riskerar att förstöra resten av trädets utveckling.

Swedbank behöver en ny styrelse och VD som inte lockas till att blunda för liknande frågor bara för att tjäna pengar.

Att nu Bonnesen har tillsatt en ny specialiserad enhet mot finansiell brottslighet, Financial Crime Intellegence är skrattretande. Enheten ska "säkerställa att banken har rätt fokus eftersom finansiell brottslighet utvecklas över tid. För Swedbank är etik och moral viktigt".

Då kan man undra varför Viveka Strangert, chef för regelefterlevnad, tvingades bort från banken 2016 efter att hon tagit upp med styrelsen i en rapport att arbetet med att förebygga penningtvätt i den baltiska verksamheten inte höll måttet. Bonnesens agerande känns mer som ett spel för gallerierna.

Nu kommer vi småsparare troligen aldrig få riktig klarhet i vem som visste vad och vem som borde ha gjort vad. Men det viktigaste för en bank är dess förtroende och jag anser att det är förbrukat för VD och sittande styrelse.

Min uppmaning till samtliga storägare är att nu göra ert jobb på stämman och rösta nej till ansvarsfrihet.

Läs Swedbanks presentation: Bakgrundsinformation till FRA rapporten
Läs mera: Hela FRAs rapport

Två nya IT-konsulter in i aktieportföljen efter försäljningen av Acando

För några veckor sedan kom CGI Nordic med, i mina ögon, ett generöst kontantbud på Acando. Med en premie på 44% kände jag att det var läge att sälja direkt. Sedan dess har jag känt att jag har saknat att ha ett IT-konsultbolag i aktieportföljen.

Fördelen med Acando var att de hade en bra spridning bland både branscher och typ av konsulter. Sedan hade jag ett anskaffningsvärde som gav en direktavkastning på över 5%, vilket inte gjorde saken sämre.

Med tanke på att bolaget höjt sin utdelning de senaste fyra åren och med en utdelningsandel på strax över 70%, fanns det utrymme för fortsatta årliga höjningar. Något som jag som utdelningsinvesterare strävar och letar efter när jag investerar i ett bolag.

Källa: Factset, DI och grafik Lotta Ekström

Den stora risken med IT-konsulter, som många påpekar är att den största tillgången, personalen, går hem klockan fem varje dag.

Något strukturkapital byggs inte heller upp och löneökningar kommer att äta upp vinsterna i en högkonjunktur. Det låter ju inte så lockande kan man tycka.

Men om man tittar på grafen till vänster, har IT-konsulterna varit en bra placering de senaste fem åren, särskilt Knowit, Acando och Softronic. De tre bolagen har totalavkastat över 200% i jämförelse med SIXRX som avkastat strax över 60% under samma period.

Även om man jämför över en tio års period, har IT-konsulterna presterat bättre än börsen som helhet.

En annan fördel med IT-konsulterna är att i princip nästan hela kassaflödet kan användas till att delas ut, då man inte har behov att investera i anläggningstillgångar för att verksamheten ska fungera.

Det är oftast därför man ser att utdelningsandelen kan ligga nära eller ibland lite över 100% av årsvinsten.

HiQ är ett sådant bolag, där man delar ut strax över 100%. Men självklart i långa loppet är detta inte något som jag eftersträvar.

Jag tror att man behöver investerar en del av vinsten för att fortsätta att växa, dels genom att utveckla personalen, men även för att kunna växa genom förvärv.

Nu när jag inte längre har Acando är jag sugen på att ta in en ny IT-konsult, och då främst någon av de andra fyra bolagen i bilden ovan. Numera kan man se IT-konsulter som värdebolag med balanserad tillväxt, starka kassaflöden och höga utdelningar, vilket passar min aktieportfölj bra.

Jag gjorde en jämförelse av de fem bolagen i Börsdata baserat på nedan nyckeltal

Vid den jämförelsen känns Softronic och Knowit som det bolag som är mest intressanta. Sett över över fem år har de haft både en årlig vinsttillväxt och utdelningstillväxt som är klart godkänd.

Sedan skulle jag kanske önska mig att omsättningstillväxten var högre, likt Acandos. Vad gäller värderingen, tycker jag att P/E 17 är ok givet vinsttillväxten.

Jämfört med HiQ som jag också tittat på känns den mycket högre värderingen i kombination med lägre tillväxttal inte något som väger upp den högre direktavkastningen.

Här skulle det krävas att HiQs P/E-tal kom ned mot 16-17 för att jag skulle kunna tänka mig ett köp. Idag har jag därför tagit en position i både Softronic och Knowit, med avsikt att fylla på den över tid.

Vilken IT-konsult tycker du är köpvärd och varför? Kommentera gärna i bloggen.

Vad är på gång i Latour

Latour är ett av mina kärninnehav. Ett bolag som jag lyckades bygga en position i under 2018 när aktien handlades med rabatt, något som sällan händer. Totalt uppgår innehavet till nästan 2% av min aktieportfölj.

Som investmentbolag har Latour givet en fantastik avkastning och brukar snitta på en genomsnittlig årlig totalavkastning på närmare 20%. Själv brukar jag ha för vana att följa vad investmentbolagen gör, dels för att de är professionella investare och dels för att få ideer till egna investeringar.

Normalt sett tycker jag inte att man läser så mycket kring händelser i Latour, utan bolaget tuffar på enligt plan. Men så i veckan som var, gick Jan Svensson ut i en intervju i Aktiespararna och pratade om att en eventuell börsnedgång kan stå för dörren och att man som investerare måste ta höjd för det.

Hela intervjun: Latours VD räknar med börsnedgång

Läs hela inlägget: Kan en börsnedgång nu stå för dörren?

Fördelen med att vara utdelningsinvestare är att även om aktiekurserna kan svänga en hel del, så är utdelningarna i alla fall konstanta över året, något som känns skönt när portföljen lyser rött. Men samtidigt vill man ju inte riskera att portföljen tappar halva värdet.

Istället önskar man att man hunnit allokerat om en del av portföljen till cash, som sedan kan användas till att köpa aktier när börsen gått ned. Det är den svåra avvägningen mellan hur mycket torrt krut du ska ha och hur vet du när det är dags att fylla på med mera torrt krut?

Om man tittar på Latour, så förutom VD Jan Svenssons uttalande, har bolaget nu i det första kvartalet gjort och kommunicerat följande:

• Det grundprospekt för MTN- (medium term note) programmet som beslutades om för ett år sedan och som gällde i 12 månader har förnyats i ytterligare 12 månader. MTN-programmet är ett obligationsprogram där Latour kan ge ut obligationer på upp till 4 miljarder kronor om de skulle behöva finansiering.
• I november förra året meddelade Latour att man skulle avyttra innehavet i Diamorph, vilket nu är gjort. Totalt fick man 0,29 miljarder för investeringen på 0,16 miljarder
• I år har man avyttrat resterande innehav i Loomis, vilket gav 0,8 miljarder kronor 

Helt klart har Latour nu frigjort en hel del kapital och frågan är om det är för att man vill renodla gruppen eller för att  man vill frigöra en hel del kapital för en eventuell börsnedgång. Kan det vara som så att Latour har en större investering på gång? Som investerare i bolaget är det i alla fall spännande att följa!

Kommentera gärna i bloggen vad du tror då din åsikt är värdefull.

Sex av aktierna i Placeringsguidens utdelningsportfölj 2019 finns även i min aktieportfölj

Snart börjar den roligaste delen av året för en utdelningsinvesterare, nämligen utdelningssäsongen. I Sverige är det fortfarande vanligast att bolagen delar ut endast en gång per år, oftast i april och maj.

Om jag jämför med min egen aktieportfölj, kommer helt klart de flesta utdelningarna i april och maj. Totalt har jag fått cirka 65% av mina förväntande utdelningar för 2019 efter de första fem månader, där mars, april och maj tillsammans motsvarar 60% av totala förväntande utdelningar.

I onsdags kom det nya numret av Placeringsguiden, en tidning som jag prenumerar på genom att utnyttja mina gamla poäng på mitt Coop-kort. Tidigare hade Coop bra cash-back på sitt kort, men inte nu längre, så jag använder upp poängen genom att plocka ut tidningsprenumerationer.

Hur som helst, varje år skapar Placeringsguiden en utdelningsportfölj och jag brukar jämföra min egna aktieportfölj mot de aktier som Placeringsguiden valt.

Anledningen är att de har ett bra trackrekord historiskt sett. Som en parantes kan det nämnas att jag gör detsamma med Börsplus utdelningsportfölj.

Från 2003 har Placeringguidens utdelningsportföljer gett en årlig avkastning om 16,7% och med en genomsnittlig direktavkastning på 6,1%.  I dagsläget ger min utdelningsportfölj en förväntad direktavkastning på 5,6%. Dock är min siffra utan eventuella extraudelningar och efter avdragen källskatt.

Nu är ju tanken att man ska återfå all källskatt som dragits på utländska aktier om man spar i ISK eller KF, men efter den senaste debatten på Twitter är det uppenbart att så inte är fallet . Bland annat har Avanza som mål att återbetala allt efter att de har krävt tillbaka den från utlandet, men det är alltså inte säkert.

Vilka aktier ingår i Placeringsguidens utdelningsportfölj för 2019?

De aktier som finns i årets utdelningsporfölj hos Placeringsguiden är:

Det är kul att se att vi verkar ha en liknande syn på val av aktier och till viss del är det ett kvitto på att jag själv valt bra bolag till en utdelningsportfölj. Följande aktier finns även i min aktieportfölj: Diös, Europris, Fortum, Nordea, SJR B och Sagax D.

Diös

Fastighetsbolag som äger fastigher i norra halvan av Sverige, främst kontor och handel i centrala lägen vilket kompletterar investeringen som jag har gjort i Sagax D. Det roliga med Diös är att det bolaget äntligen har fått en uppvärdering, efter att ha legat stilla länge krint 55 kronor per aktie.

Europris

Norskt lågspriskedja för diversevaror i stil med ÖoB (som man äger 20%  av och med option på att köpa resterarande 80% under 2020) och Rusta. Denna typ av bolag av bolag gynnas ofta av sämre konjunktur då kunder hellre väljer billigare alternativ. Bolaget avslutade 2018 starkt och den positiva utvecklingen förväntas fortsätta. Man har även ett samarbete med Finlands motsvarighet, Tokmanni, vilket jag gillar.

Missa inte: Varför gillar inte marknaden Europris?

Fortum

Finskt bolag som är en av Nordens största el- och energiproducenter. Bolaget har produktion förutom i Finland, även i Sverige och Ryssland, samt Tyskland i och med investeringen i Uniper. Nästan all produktion är grön på så sätt att det handlar om kärnkraft, biobränsle, avfall eller vattenkraft, solkraft och vindkraft.

Nordea

Nordens största bank, som numera har ett finskt huvudkontor. Bolaget har en bred geografisk spridning, vilket sänker risken och en saftig utdelning som agerar krockkudde för en kursnedgång. Men ett stort osäkerhetsmoment är så klart penningtvättsanklagelserna även om Nordea hittills är den nordiska bank som slussat minst pengar av de som pekats ut.

Läs mer: Även Nordea pekas ut i penningtvättshärvan

SJR B

Bemannings- och rekryteringsbolag, som jag tagit in i år, men som Placeringsguiden hade med även 2018. Det fjärde kvartalet 2018 kom in sämre då det belastats med extrakostnader för nya satsningar. Bland annat gjorde man sitt första förvärv i och med att man köpte Wes group. Vinsten tros stiga i år och trots förvärvet är SJR nettoskuldfritt, vilket signalerar styrka tycker jag.

Sagax D

Fastighetsbolag som fokuserar på lager och industrilokaler. D-aktien fungerar som en preferensaktie, med en utdelning som inte kommer att öka utan är fastställd till 2 kronor per aktie. Den mer akademiska skillnaden är att om utdelningen skulle slopas kommer den inte att ackumuleras med ränta och betalas ut vid ett senare tillfälle när utdelning väl återinförs. Jag tror att risken är liten och insiders som David Mindus och Rutger Arnhult ger en extra trygghet.

Du som sparar i utdelningsbolag, vilka bolag har du gemensamt med Placeringsguiden? Eller har du andra guldkorn som du tycker borde finnas i en utdelningsportfölj? Dela gärna med dig genom att lämna en kommentar.

CGI lägger ett kontantbud på Acando

Idag när jag loggade in för att kolla aktieportföljen blev jag lite fundersam över den större ökningen sedan i fredags. Jag blev snart varse att det var ett av mina större innehav, Acando, som drog upp värdet på portföljen.

Anledningen är att CGI Nordic, som ägs av den brittiska IT- och företagskonsultfirman CGI, nu på morgonen lagt ett kontantbud värt 41,45 kronor per aktie på Acando. Kontantbudet motsvarar en 44 procentig premie räknat på fredagens stängningskurs på 28,75 kronor per aktie. Budet inkluderar den kommande utdelningen på 1,45 kronor per aktie, som troligen inte kommer att betalas.

Läs själva pressreleasen här: Styrelsens uttalande angående CGI Nordics bud

Acceptfristen för budet är mellan 18 mars till 15 april och är villkorat att CGI Nordic får in mer än 90 procent av aktierna.

Acandos styrelse rekommenderar enhälligt budet och ägarna Svedulf Fastighets, Bjursund Invest och Svolder med sammanlagt 22,3% av aktierna och 29,96% av rösterna har avtalat med CGI Nordic om att sälja sina aktier.

Hur ska man göra om man sitter med Acandoaktier i sin aktieportfölj?

I mitt fall utgör Acando cirka 3,5% av min aktieportfölj och är det IT-konsultbolag som jag haft som favorit i sektorn efter HiQ. Även Knowit tycker jag är ett fint bolag, men deras direktavkastning är för låg för mig som utdelningsinvesterare.

Räknat på mitt GAV för Acando, motsvarar budet nästan 7 års kommande utdelningar om Acando inte skulle höja sin utdelning. Sedan kan man alltid funderar på om det kan komma ett höjt bud eller inte, men med en premie på nästan 50% känns dagens bud väl tilltaget.

Så med tanke på vad premien motsvarar i form av kommande års utdelningar har jag valt att sälja av hela mitt innehav. Jag tror också att pengarna kan arbeta bättre någon annanstans.

Hur gör ni med era aktier om ni har några i Acando? Kommentera gärna i bloggen.