Uppföljning: Hur kan vissa storägare ha fortsatt förtroende för Swedbanks högsta ledning

Igår skrev jag ett kritiskt inlägg i samband med att granskningsrapporten om Swedbanks misstänkta pennningtvätt offentliggjordes av Forensic Risk Alliance (FRA) sett från ett ägarperspektiv. 

Detta inlägg fick en hel del kommentarer på Twitter, bland annat från Folksams ägaransvarige. Syftet med detta inlägg är att ytterligare belysa hur märkligt agerande det är från några av Swedbank största ägare att ha ett intakt förtroende för bankens ledning och styrelse.

Rapporten från FRA var knapphändig och kraftigt maskerad. Bakgrund är, som FRA skriver i sin rapport, för att det är en första initial genomgång och för att de har haft begränsad tillgång till sökbar information. Det gick knappt att utläsa några egentliga slutsatser från den och som ägare i banken anser jag att detta inte är en rapport som duger för att kunna uttala sig om eventuell ansvarsfrihet. Särskilt inte när bolagsstämman är om mindre än en vecka.

Förstår Bonnesen allvaret i situationen?

Det känns som VD Birgitte Bonnesen inte har förstått allvaret i att en av Sveriges största banker står anklagade för misstänkt penningtvätt. Då gäller det att vara transparent gentemot ägare och marknaden, något som VD och även styrelseordförande har svart bälte i att inte vara.

Värre strutsmentalitet får man leta efter. På de flesta frågor underviker man att svara och hänvisar istället till banksektressen.

VD har till och med vilselett marknaden och ljugit när denne i oktober förra året kommunicerade att det inte fanns några transaktioner med Danske bank under åren 2007-2015 som kunde kopplas till kunder som slussat misstänkta pengar mellan Danske bank och Swedbank. Nu har det visat sig att det inte stämde i den granskning som Uppdrag granskning genomfört.

En jämförelse i kommunikation från de andra misstänkta nordiska bankerna

Om man jämför hur Danske bank och Nordea har hanterat den misstänkta penningtvättshärvan, får man lite perspektiv på hur det borde fungera i Swedbank och på så sätt återupprätta förtroendet som pengainsitut.

När det uppdagades att Danske bank slussat 2000 miljader kronor genom banken i misstänkta transaktioner, tillsattes en extern advokatbyrå för att uföra granskningen. Den granskningsrapporten offentligjordes av Bruun & Hjelje på en pressträff utan att banksektressen kom emellan.

I Finland gjorde Uppdrag Gransknings motsvarighet en granskning av Nordeas misstänkta penningtvätt. Direkt efter att programmet sänts, satt VD Casper von Koskull i en TV-studio med chefen för centralpolisens enhet för pengatvätt och avdelningschefen för finansinspektionen och svarade på frågor kring vad som framkommit.

Båda dessa fall visar på att bankernas styrelser tar det hela på fullaste allvar och vill vara, samt är transparenta gentemot ägare och marknad. När liknande situationer uppstår gäller det att lägga alla korten på bordet. Att återupprätta ägarna och marknadens förtroende för banken borde vara prio ett. 

Detta gör man genom att vara tillgänglig, att svara på frågor och att låta oberoende utredningar få tillgång till all information. Dock så har Bonnesen rätt i att det är sedan polisen och Finansinspektionens uppgift att utreda om banken gjort sig skyldig till pengatvätt eller ej.

Folksams och Sparbanksgruppens slutsatser

Mot bakgrund av ovan och det faktum att FRAs rapport inte gav någon direkt klarhet samt var kraftigt maskerat, trodde jag att samtliga storägare skulle uttrycka sitt missnöje och döma ut den. De flesta gjorde också det, till och med vår finansmarknadsminister.

Men Folksams ägaransvarige, som vanligtvis är en nagel i ögat på företag kring hållbarhetsfrågor, behövde inte ens 20 minuter för att göra tummen upp till rapporten.

Enligt henne fick Folksam svar på de frågor som de hade och rapporten visar på att Swedbank har agerat vid misstänkt penningtvätt. Även Sparbanksgruppen gjorde tummen upp.

Dessa två storägare har uttyckt att de har fortsatt förtroende för VD och styrelse och kommer att rösta för ansvarsfrihet nu på bolagsstämman i nästa vecka.

Källa: Swedbanks hemsida

Om man tittar på de tio största ägarna från 28 februari 2019 i Swedbank ser man att Sparbanksgruppen och Folksam kontrollerar nästan 18% av rösterna. Till det kan man med stor sannolikhet lägga till Swedbank Robur Fonders och Sparbanksstiftelsernas ägande. Då kommer man upp i nästan 26% av rösterna.

Eftersom det krävs en majoritet av rösterna på bolagsstäman för att rösta för ansvarsfrihet, ser det inte ut som övriga ägare kommer att kunna mobilisera tillräckligt med röster för att att utfallet ska bli något annat.

Kan förtroendet verkligen finnas där?

Hittills har Alecta och AMF inte gått ut med hur de ska rösta, men från deras tidigare uttalanden känns det som att de skulle luta mot att inte bevilja ansvarsfrihet för styrelse och VD.

Att alla banker kommer drabbas av försök till pengatvätt  från kriminella ligger i sakens natur, något annat vore naivt att tro. Det är därför viktigt att banken har system som fångar upp detta och anmäler till myndigheterna. Det tror jag alla kan skriva under på.

Men det storägarna nu måste fråga sig, är om man vill ha den typ av VD och styrelse, som uppenbart känt till problematiken tidigare, men försökt ducka sig igenom avslöjandet i hopp om att det ska blåsa förbi, att fortsätta styra banken framåt? Hur ska man kunna ha förtroende för den typ av ledning och personer? Vad mer för lik i garderoberna finns det som ännu inte har avslöjats?

AMF och Alecta är inne på rätt spår tycker jag, men Folksam och de övriga storägarna borde verkligen fundera på vad de skickar för signaler om de låter detta passera. Så passa på att ta er en ordentlig funderare nu i det fina helgvädret och verkligen fråga er om ni kan ha fortsatt förtroende eller inte.

Läs mera: Slutsatser kring FRAs rapport om den misstänkta penningtvätten i Swedbank