Bokrecesion: 111 tankar om aktier

För cirka två år sedan kom författaren Ludvig Rosenstam Åhman ut med sin bok 101 tankar om aktier. Det är en bok om hur man som investerare kan fatta bättre beslut, vilket i slutändan kan leda till en högre avkastning, för att inte säga en bättre natts sömn. 

För några år sedan var det inte lika vanligt med böcker som tog upp ämnet "behaviorual investing", det vill säga hur vårt beteende påverkar sättet vi investerar på. De som fanns var mer svårlästa och oftast på engelska. När det gäller läran om hur ens beteende påverkar mig, föredrar jag lättlästa texter, ju lättare desto bättre. Anledningen är att budskapet fastnar helt enkelt bättre. 

Fördelen med Ludvigs bok var att den var uppdelad i 101 små kapitel, där varje kapital behandlade en tanke, och tankarna var sedan samlade i ett antal områden som alla berörde investeringar. Det gjorde att du som läsare kunde välja att hoppa mellan tankarna och sedan få tid att reflektera över det som du läst. För dig som är intresserad av att läsa min recension av hans första bok, finns det inlägget här: Bokrecension - 101 tankar om aktier.

Nytt i den nya boken

I den nya upplagan av boken, har Ludvig lagt till ytterligare 10 tankar kring aktier, för att göra guiden kring bättre investeringsbeslut mer utförlig. Boken kom ut alldeles nyligen och precis som med första upplagan är det några tankar som jag fastnade extra mycket för. 

Efter coronakraschen i mars 2020 har börsen gått upp fantastiskt mycket. Det är som när man sätter sig i en bergochdalbana och åker upp för den första backen. Tankar kring hur högt upp ska vi och när kommer nedförsbacken snurrar i ens huvud. 

Precis som författaren skriver, så är ofta investerarens största fiende och problem, investeraren själv. Det är otroligt svårt att sitta still på händerna och lita på sin strategi när saker och ting händer omkring en. 

Man vill agerar på impulser och köpa eller sälja värdepapper. Då känns det som att man har utfört något och kortsiktigt känns det bra. Man tror ofta att man måste agera för att uppnå något. Men det man glömmer är, att välja att inte agera, är också att agera hur konstigt det än låter. 

Jag kan bara gå till mig själv, där min aktiva privata portfölj presterat sämre än exempelvis mitt sparande inom mitt PPM. Skillnaden är att jag varit väldigt mycket mer passiv med min PPM, något som belönar sig i längden.

I den nya upplagan är det därför främst tankarna kring att Du är din värsta fiende som verkligen gör skäl för namnet. Helt klart hade jag haft en bättre utvecklingen om jag gjort mina val och slutat att pilla med portföljen hela tiden i tron att jag skulle skapa ytterligare alfa (överavkastning). 

Det är lätt att man hamnar där när man hela tiden matas med hur bra det går för andra investerare eller för den delen fonder. Om man själv når en 20%-ig avkastning, men marknaden stiger 30% och en småbolagsfond kanske stiger 50% känner man sig lätt som en värdelös investerare. Tanken om att Fokusera inte på poängtavlan är därför ytterst viktig. 

Det är alltid lätt att vara en one-hit wonder, men om man konsekvent presterar 20% i avkastning år efter år är man en vinnare av stora mått. Testa att multiplicera värdet på din portfölj idag med 1,2 och upprepa säg 20 gånger så kommer du nog att bli chockad över hur stort portföljvärdet blir. Det är därför tanken om Låt tiden göra jobbet är så otroligt viktig att förstå och komma ihåg. 

Slutligen, den sista nya tanken som jag fastnade för var att börja Fokusera på nedsidan. Det känns alltid lättare att tänka framåt och var ett företag skulle kunna befinna sig om säg 3-5 år eller längre fram. Att tänka på nedsidan är inte lika kul, men extremt viktigt. Att bevara ditt kapital är A och O som investerare. 

En större smäll eller börskrasch är svår att hämta sig ifrån och kan göra att man aldrig kommer tillbaka. Själv har jag som vana att regelbundet fundera på vad som kan gå åt helvete i de bolag som jag investerar i. Och därefter allokera kapitalet. Det är därför som jag inte är främmande för att allokera stor del till ren kassa om det känns osäkert och i dagsläget har jag nästan 50% av min portfölj i ren kassa.

Slutliga tankar

Precis som den första upplagan är även denna uppdaterade upplaga klart läsvärd. Särskilt nu när marknaden kanske befinner sig vid en vändpunkt och vi är på väg ned för den första backen i bergochdalbanan. 

Med centralbanker som pratar om slopade stödköp och höjda räntor kommer det att bli stökigt på börsen. Det är därför viktigt att ha sina tankar och känslor i styr och då är det bra att ha boken till hands som stöd. 

Sedan är det en extra bonus att i slutet av boken har författaren lagt med en lista på 61 bokreferenser/boktips, där du som läsare kan leta vidare för att lära dig ännu mer om investeringar. 

Inte imponerad av SBBs höjda prognos

 

För cirka två månader sedan kom Samhällsbyggnadsbolaget i Norden (SBB) med sin rapport för det tredje kvartalet. I den rapporten gav man en prognos för helårsresultatet om 9,80 kronor per A- och B-aktie. I torsdags kväll kom SBB ut med ett pressmeddelande om att man nu höjer prognosen för helåret till 13,70 - 14,20 kronor istället. En ökning på 4,4-3,9 kronor för helårsvinsten.

Som aktieägare i SBB är det naturligtvis kul med en positiv vinstvarning vid en första anblick. Men frågan är vad är det som bidrar till det ökade resultatet? 

Själv tycker jag att det är rätt så ointressant att analysera fastighetsbolag baserat på vinst per aktie, då vinsten till stor del ofta innehåller orealiserade poster (främst uppvärdering av fastigheterna). Anledningen är att dessa poster inte har något kassaflöde. 

Det är svårt att betala leverantörer och ge utdelning till aktieägare om verksamheten inte genererar cash. En uppvärdering av fastigheterna ökar vinsten per aktie, men den genererar inte något inflöde av nya pengar. 

Nu kan man i för sig hävda att det indirekt kan göra det. Bolaget som helhet får en högre värdering, som de i sin tur använder för att kunna låna ytterligare från bankerna. Det är därför fastighetsbolag är så beroende av att det finns kapital i marknaden. Vi såg i coronakraschen vad som hände med fastighetsbolagen när tillgången till kapital ströps. De störtdök! Samma sak brukar hända när räntan höjs och värderingsyielden (avkastningskravet) höjs, varpå värdet på fastigheterna diskonteras till en högre ränta.

Det är därför som jag är intresserad av vilken typ av kassaflöde som fastighetsbolaget kan generera, och då särskilt om det är ett ökat förvaltningsresultat. 

Generellt anser jag att fastighetsbolag borde värderas efter måttet P/Förvaltningsresultat per aktie (P/Förv) och inte det vanliga P/E-talet. Med den nya vinstprognosen innebär det att SBB B värderas till cirka P/E 4,4 för 2021, vilket kan tyckas väldigt lågt.

Men om man istället använder sig av måttet P/Förv, vad blir värderingen då? 

På sid 51 i Q3-rapporten för 2021 finns det en tabell som visar på SBBs intjäningsförmåga på årsbasis per sista september 2021. Där kan man utläsa att förvaltningsresultat hänförligt till A- och B-aktieägare landar på 2,38 kronor. 

Då tar bolaget hänsyn till den kassa som koncernen innehade vid periodens utgång med en beräknad snittränta om 1,11%, vilket är det vägda snittet i skuldportföljen per 2021-09-30. Med en kurs på 62 kronor för B-aktien blir värdering av bolaget cirka 26 med måttet P/Förv. En rätt så stor skillnad. 

Ett annat sätt att åskådliggöra det hela är att räkna om resultaträkningen för de första nio månaderna efter vad som är hänförligt till A- och B-aktier. Gör man det, ser det ut som i tabellen nedan:

Där kan man klart se att den stora delen av vinsten per A- och B-aktie kommer från omvärdering av SBBs fastigheter, inte vad de tjänar på att äga och förvalta dessa fastigheter. 

Den tidigare prognosen om en vinst på 9,80 kronor för A- och B-aktierna innebar en ökning med 1,24 kronor. Om man utgår från tabellen i bilaga 1 på sidan 51 i den senaste kvartalsrapporten ser man att den verkar kunna komma från förvaltningsresultatet där man anger att det uppgår till 2,94 kronor (där 0,06 kronor är hänförligt till minoritet) på årsbasis. 

I verkligheten behöver man fintrimma analysen då jag nu lägger hela ökningen på förvaltningsresultat utan ytterligare hänsyn till värdeförändringar och skatt. 

Om man går igenom de pressmeddelanden som bolaget har släpp under Q4 är det en hel del kring förvärv/försäljning av fastigheter. I vissa framgår det hur stora hyresintäkter som kommer att tillfalla SBB, men i många finns det ingen information. Här tycker jag att bolaget bör bli tydligare. 

Det som sticker ut under kvartalet är förvärvet av Amasten, där man nu har 92% av aktier, ytterligare förvärv av Solon Eiendom (inklusive omstrukturering av det förvärvet in i i nytt bolag samägt med Obos) och försäljning av fastigheter inom statlig infrastruktur till nytt bolag ägt tillsammans med Kåpan. Sedan har det varit några nyemissioner och bland annat har man fått in Wallenstam som ägare i SBB. 

Bolaget angav också att den uppdaterade prognosökningen beror på deras tre value-added strategier. Där ingår byggrättutveckling/nyproduktion, investeringar i befintliga bestånd och värdeskapande transaktioner. Av de pressmeddelanden som har kommit är det en viss del som skett i de två första strategierna, men det mesta verkar ändå hamna i den sista strategin.

Det stämmer även överens med vad SBBs VD Ilija Batljan sa i en intervju med Affärsvärlden, där den förbättrade prognosen beror på förbättringar i driftnettot, nya hyresintäkter (efter förvärv mest troligt), sänkta driftskostnader (lite underligt med tanke på att vi går in i den kallare perioden nu, kanske finns det vissa synergier här) och värdeförändringar till följd av sänkta yielder.

Det hela gör att jag inte räknar med att förvaltningsresultat kommer att öka så mycket mera än vad som  man angav i sin prognos för årsintjäningen om 2,94 kronor. Möjligen att den når 3,50 kronor. Det innebär som sagt att den stora ökningen av vinsten per aktie kommer att komma från ytterligare värdeförändringar av fastigheter i form av sänkt yield (avkastningskrav). 

I den senaste rapporten har SBB använt en yield på 4,55% vid värdering av sina fastigheter. Att den skulle sänkas ytterligare med tanke på att centralbanker världen över pratar om höjda räntor känns inte direkt betryggande. Visserligen skulle man säkert kunna argumentera att samhällsfastigheter och bostäder ska ha en lägre risk än andra typer av fastigheter och därför ska värderas högre. 

Men med tanke på vad som verkar vänta under 2022 skulle det kännas bättre med en mer konservativ syn. En uppvärdering kan alltid göras senare när man vet hur ränteklimatet ter sig. Därför är jag inte imponerad av den höjda prognos utan istället nu anser att risken kortsiktigt har ökat betydligt i SBB. 

Att värdera upp fastigheter, som i sig bara är en bokföringsmässig sak och inte direkt genererar kassaflöde är som att bli exalterad över en höjd EBITDA-prognos. Jag säger som Charlie Munger säger, EBITDA är lika med bullshit earnings. Uppvärdering av fastigheter i en tid av kommande räntehöjningar är alltså också bullshit earnings. Eller mera bildligt, det är som att få ett slag från Mike Tyson över levern. Stor chans att man säckar ihop!

Årskrönika 2021

 

Då har ännu ett år lagts till handlingarna och det har blivit dags att summera hur året har varit. Jag trodde inte när året väl började att det skulle bli ytterligare ett starkt börsår. Ser man till hela Stockholmsbörsen, steg index cirka 35% och som vanligt har det varit lite svajigt på vägen upp. 

Om man ser till bilden nedan ser vi att vi hade ett litet fall mot slutet av februari och maj, samt ett större fall runt september/oktober samt från november innan vi avslutade året med ett tomterally.

Portföljens utveckling

Min egna utveckling har inte varit lika bra i år, då jag låg kvar i tech alldeles för länge under första halvåret av 2021. Jag valde helt enkelt att inte att växla över till bank och industri, två sektorer som gått starkt under året. Det var först runt sommaren som jag tog in en hel del industri i portföljen. Bank håller jag mig fortsatt borta ifrån. 

Anledningarna är att dess tillväxt är begränsad år efter år samt de verkar i en bransch som är hårt utsatt för regulatoriska krav och risker. Sedan tycker att det är svårt att veta vad som gömmer sig i dess balansräkningar. Det är bara att se på de senaste skandalerna kring penningtvätt. 

Vad gäller tech åkte jag på några riktiga bajsmackor i form av Kindred och Kambi. Även om jag lyckades sälja av en del, var det inte tillräckligt för att utvika att dessa två investeringar ledde till en större negativ avkastning. Sedan blev det inte bättre att sedimentet för högvärderade techaktier vände framåt Q3-rapporterna, där Sinch föll kraftigt. 

Efter det kom rapporteringen kring Evolution om att de har tillåtit spel från marknader som är svartlistade av USA. Även om en del av den rapporten verkar vara delvis osann så har bolaget ändå valt att agera mot sina kunder som möjliggjort detta. Personligen vill jag inte investera några större belopp i bolag som medvetet öppnat upp sig för denna typ av risker genom att inte ha bättre kontroll. 

Tack vare att Sinch och Evolution funnits i portföljen under lång tid blev det ändå en positiv avkastning. 

Under december valde jag att plocka ut likvida medel från portföljen motsvarande två års levnadskostnader. Det gjorde att portföljen ökade totalt med 17,18% under 2021. Om man lägger till det belopp som jag tog ut hade uppgången landat på 24,06%. 

Jag funderade på att göra uttaget i början av januari istället, men då hade jag börjat med negativ avkastning vilket hade känts trist. Sedan tycker jag att det blir mer rättvisande att uttaget påverkat 2021 års avkastning. 

När 2022 slutar kommer jag att ha haft igång portföljen i fem år och hittills under de fyra år som gått har jag haft en uppgång på 237% eller CAGR (årlig genomsnittlig uppgång) på 24,14%, vilket jag är mer än nöjd med. 

Mål för 2022

Tanken framöver är att jag någon gång under året kommer att plocka ut motsvarande ett års levnadskostnader från portföljen för att kunna ha att leva på året efter. Om nu 2022 skulle visa sig vara ett år då portföljen minskar i värde, behöver jag inte göra det eftersom jag inför detta år redan har två års levnadskostnader avsatta. 

Iden är i alla fall att om portföljen ökar, med säg 10% någon gång under året, att då allokera om 4% till framtida levnadskostnader. Sedan behöver jag inte känna stress över att jag inte har ordnat med pengar för det kommande år. Jag slipper också att ta ut kontanter från portföljen om den skulle ha minskat i värde. 

Om man omvandlar detta till mål i procent är mina mål att portföljen brutto ska öka med minst 20% och netto med minst 15%. Netto är efter att jag tagit ut det jag behöver att leva på året efter. 

Fokus kommer på att försöka att hålla nere antalet transaktioner. Det var alldeles för många transaktioner under 2021, vilket inte bara ledde till extra mycket transaktionskostnader men även till en sämre avkastning. Som exempel ökade min PPM med lite över 30% och där har jag varit mer diversifierad mot olika sektor samt inte gjort en massa omplaceringar. 

Jag kommer att fortsätta att behålla mina underportföljer i form av Small Cap Funds, Investmentbolag, Fastighet, Tech och min "egna" fond, som jag skapat under hösten. Tyngdpunken kommer att ligga på att öka andelen i småbolagsfonder och investmentbolag när köptillfälle uppstår. 

Utsikter för 2022

Om jag ska försöka mig på att formulera en tro om hur börsåret 2022 kommer att bli, tror jag att vi kommer att få ett rätt så svängigt börsår. Centralbanken i USA har flaggat för en snabbare minskning av sina enorma stödköp, vilket gör att dessa kommer att vara utfasade till april. Sedan har de också flaggat för en höjning av räntan vid tre tillfällen under året och 2-3 tillfällen året efter. Jag tror också att andra centralbanker kommer att följa i Feds spår. 

Historiskt sett har ett avslutande av stödköp i kombination med räntehöjningar lett till en nedgång på börsen kortsiktigt och därför går jag in i det nya börsåret med en kassa på nästan 60%. Om det blir som jag tror kommer det att uppenbara sig en hel del fina köptillfällen under året, när högt värderade tillväxtbolag kommer att få se sina multiplar minska. Då vill jag ha en väl tilltagen kassa att kunna sätta i arbete. 

Generellt tror jag att det kommer att bli ett disciplinens år då det gäller att inte förhasta sig och rusa in i aktier allt för snabbt vid minsta nedgång. Utan istället att utnyttja de tillfällen när marknaden är ned 5-10%. 

Det kan även bli som så att centralbankerna inser att de har varit för tuffa, vilket kan leda till att de återigen inför någon typ av stödköpet mot slutet av året. Det borde då ge nytt bränsle till börsen. 

Sedan har jag också lagt till en ny flik på hemsidan där man ska se vilka innehav jag har i den totala aktieportföljen. Tanken är att jag kommer uppdatera denna sida månadsvis i samband med månadsrapporteringen. 

Vilka blev årets bästa svenska fonder

 

Visserligen är inte året riktigt slut ännu, det är trots allt några handelsdagar kvar och som alla vet, allt kan hända i hockey. Men att det skulle bli några större förändringar är väl kanske inte så troligt mot vad Affärsvärlden nyligen kom fram till i sin genomgång av årets bästa fonder i Morningstars kategori Sverige.

I den lista som Affärsvärlden har presterat listar man de topp 10 fonderna och spridningen är en uppgång från 35,34% till 40,74%. Detta kan jämföras med OMX30 som är upp 27,25%. Fonderna har helt klart lyckats väldigt bra i år. 

Nu gjorde de denna undersökning några dagar tidigare än när jag skriver detta inlägg, så de tio fonder som är med i toppen för kategorin är numera:

1. Enter Sverige Pro 43,4%
2. Handelsbanken Sverige Selektiv A10 SEK 38,75%
3. Handelsbanken Sverige Selektiv A10 EUR 38,58%
4. Cliens Sverige B 38,33%
5. Cliens Sverige C 38,3%
6. Handelsbanken Sverige Selektiv A9 SEK 38,27%
7. Handelsbanken Sverige Selektiv A9 EUR 38,09%
8. Öhman Sverige Fokus D 38,05%
9. SEB Sweden Equity UC (SEK) 37,57%
10. Spiltan Aktiefond Stabil 37,45%

och att spridningen mellan de tio fonderna är 43,4% till 37,45%. 

Skillnaden mot Affärsvärldens lista är att SEBs och Spiltans fonder inte var med, samt att Öhman hamnade högre. 

Men det som är intressant är att se vilka innehav som dessa fonder har haft bland sina topp 3 innehav. I bilden nedan kan man se vilka som är de tre största innehav (baserat på novemberrapporterna för i år). 

De som sticker ut är att Volvo, Atlas Copco och Essity. De befinner sig i hälften av de fonder som är med i toppen. Men nu är fyra Handelsbankenfonder med bland topp 10, så det blir lite skevt. 

Rensar man för att det är två olika Handelsbankenfonder, samt att dessa är noterade i två olika valutor, är Volvo och Atlas Copco med 3 gånger samt Essity 2 gånger. 

Själv tycker jag att det är mer intressant att se vilka de tio-i-topp fonderna är efter att man justerar för att samma fondbolag inte har med fonder i olika valutor.

I bilden nedan har jag justerat så att endast SEK alternativen är kvar.

Det blir dock inte en så stor skillnad, utan det kommer in ytterligare fonder från SEB, Enter och Öhman. Volvo och Atlas Copco är fortfarande populärast, men efter justeringen av listan dyker Investor upp. Det bolaget finns med i fyra olika fonder. 

Totalt är det fjorton bolag som är bland de topp tre innehaven i de fonder som hamnar i topp tio i år. Om man hade haft en portfölj med samtliga fjorton innehav hade uppgången varit 60%! 

Dock till en värdering för EV/EBIT på strax över 30 gånger. Då ska man också ta i beaktande att investmentbolagen drar ned detta värde samt att Veoneer har ett negativt värde. 

Om man skulle ta bort dessa tre innehav, skulle uppgången hittills i år landat på 63,53%, vilket inte är någon större skillnad. Men värderingen av en sådan portfölj hade ökat till 38,5 gånger!

Man kan helt klart konstatera att det har varit ett bra börsår, men baksidan av det hela är att värderingarna skjutit i höjden rejält. Det kommer att krävas en hel del från bolagen under 2022 för att kunna försvara värderingarna.

Men, frågan är om det inte skulle kunna vara en intressant strategi att ha en portfölj som innehåller de topp tre innehav som topp tio fonderna har? Sedan gör man en månatlig ombalansering om så behövs efter det att fonderna kommit med sina månadsrapporter. 

Det kanske blir något att ta i beaktande för min "fond" Stojko Invest Fund, det vill säga att se till att att jag har med topp 10 fondernas tre största innehav i min portfölj.

Spiltan breddar investmentbolagsfonden

Spiltan Aktiefond Investmentbolag är något av en favoritfond hos många. Istället för att behöva välja vilket investmentbolag som du vill investera i, kan du istället välja Spiltans fond och få exponering mot flera investmentbolag på Stockholmsbörsen. Men även få exponering mot andra bolag som har en karaktär av investmentbolag. Det innebär bolag som serieförvärvare och konglomerat. 

Men man ska vara medveten om att just denna fond är tungt viktad mot Investor, följt av Industrivärden. Så gillar man Latour och Svolder till exempel är deras representation inte så stor. 

Det har att göra med två saker. Den första är att basen i fonden ska utgöras av Investor, Industrivärden, Kinnevik och Lundbergsföretagen. Det andra är att fonden valt att inte köpa fler aktier i Latour och Svolder nu när de handlas till en hög premie, utan det innehav de har i dessa bolag får ligga kvar och växa vidare. 

När väl fonden bildades för cirka 10 år sedan stod de fyra bolagen som utgjorde basen för cirka tre fjärdedelar av hela fonden, men numera utgör de cirka 60 procent av fonden. Dock så står Investor för nästan 30 procent och Industrivärden för nästan 15 procent. För de som vill jämna ut koncentrationen kan man komplettera med att köpa aktier direkt i de investmentbolag som man tycker har för lite vikt i fonden. Jag skrev ett inlägg om det för cirka två år sedan och visade på hur man skulle kunna gå tillväga. 

Spiltans investmentbolagsfond har alltid varit en koncentrerad fond, som i dag består av cirka 20 innehav. De själva ser fonden som ett alternativ till en svensk indexfond. Att de fyra bolag som utgjorde och utgör basen för minskat beror på att man medvetet har valt att bredda fonden och minska risken genom att ta in fler bolag och branscher.

Sedan har det skett en del förändringar bland de investmentbolag som fanns från början. Till exempel så köptes Melker Schörlings bolag ut från börsen och där har Spiltan valt att investera i Indutrade och Lifco, varpå man fick in två serieförvärvare i fonden. När Zalando delades ut från Kinnevik, valde man att sälja det innehavet och istället investera i Hexagon som finns i Melker Schörlings numera onoterade investmentbolag.

Man har man också investerat i Astra Zeneca direkt, för att minska ned industriberoende och när Investor delade ut EQT fick man in det bolaget i fonden som enskilt innehav, varpå man fick direkt fokus mot onoterade bolag och private equity. Likaså nu när ICA köps ut från börsen har man valt att köpa in Essity och en liten del SCA. 

Sedan har man under året varit ankarinvesterare i Storskogen, varpå detta innehav numera återfinns i fonden. Enligt Spiltan är det mycket för att man anser att VD Daniel Kaplan är en duktig företagsledare och företagsbyggare, samt att Storskogen har möjlighet att växa utanför Norden. 

Just detta bolag är jag lite skeptisk till. Det känns som att de skjuter på allt, men samtidigt får man ge Kaplan att han verkligen har lyckats få Storskogen att växa rejält. Nu består fonden av cirka 1 procent Storskogen, så det är inte någon större exponering som man har. Men så är det med fonder, det finns alltid innehav där man inte jämnt håller med förvaltarna. 

När det gäller investmentbolag som handlas till premium, har förvaltarna samma syn som jag själv har. Det vill säga att vare sig de eller jag handlar mer aktier i de investmentbolag som handlas till substanspremie. Här kanske jag är lite mer flexibel, då jag kan tänka mig att handla exempelvis Svolder upp till en premie om 5 procent och Latour upp till en premie om 10 procent. 

I Svolders fall är det för att ledningen har visat år efter år att de har lyckats väl med förvaltningen. I Latours fall är det för att de är väldigt konservativa med värderingen av sin onoterade del, att det troligen, trots en substanspremie på upp till 10 procent köper aktien till substansrabatt. Samma sak med Creades, här kan jag tänka mig att betala mellan 5-10 procents substanspremie just för att det är svårt att veta den onoterade delens exakta värde. 

Nu har Spiltans fond växt en hel del och man har i dagsläget nästan 600 000 aktieägare hos Avanza och en fondförmögenhet på cirka 35,6 miljarder kronor. Storleken gör att om man skulle riskera ett större utflöde från fonden, gäller det att ha något innehav som är som kontanter, men som samtidigt inte driver kurserna i enskilda innehav. 

Fonden har löst det genom att ha cirka 4,4 procent i den börshandlade fonden XACT OMX30. Ett annat populärt innehav är Novo Nordisk, som exempelvis Tin Fonder Ny Teknik har som likvida medel. Som en passus drabbades Novo Nordisk av en större nedgång för några dagar sedan, vilket visar på att en bred indexliknande fond nog är att föredra som likvida medel. Detta kan man också anamma i sin egen portfölj om man vill. Men själv anser jag att "cash is king", och håller likvida medel på kort sikt. 

Vad tycker du om Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Finns den i den portfölj eller månadssparande? Kommentera gärna i bloggen.