Nordnet Indexfond Teknologi

 

Bild från Nordnet

I maj i år lanserade Nordnet fonden Nordnet Indexfond Teknologi under eget varumärke. Det är en passivt förvaltad fond, som kommer att följa utvecklingen hos världens största techbolag, genom att kopiera indexet MSCI World Information Technology. Det indexet består av 185 techbolag och de största sektorerna finns inom hårdvara, mjukvara och halvledare. Förvaltningen kommer att ske tillsammans med JP Morgan och den årliga avgiften ligger på 0,40%. 

Varför behövs det då en indexfond? Bortsett från att väldigt få personer slår index över lång tid, så har indexfonder ofta låga avgifter vilket är positivt för avkastning på lång sikt. Varför betala 1,8% om du får liknande avkastning med en fond som kostar 0,4%? Innan jag analyserar vad fonden har presterat mot andra fonder hittills tänkte jag dyka ner mer i detaljerna kring fonden.

Nordnet Indexfond Teknologi består då av 185 olika bolag och där USA står för cirka 85% av innehaven. Största bransch är som fondens namn indikerar teknologi. Om man sedan tittar på de tio största innehaven är fonden starkt viktad mot Apple och Microsoft som bilden nedan visar.

Totalt utgör dessa topp tio innehav runt 50% av fondens totala värde och det som är intressant är att se vad resten av de 175 innehaven består av. Om man söker på indexet som fonden följer kan man hitta en lista på samtliga innehav. Och som man kan se i den listan är det många innehav som bara har ett marginellt värde. Nedan har jag tagit med de innehav som kommer direkt efter topp tio listan. Dessa är:

Siffrorna längst till höger anger hur stor andel i procent som innehavet utgör i indexet. Som man ser, så är innehaven på plats 20-185 mindre än 1% av indexet. Det innebär att exempelvis en större uppgång i ett sådan innehav, knappast kommer att få något genomslag på avkastningen. 

Men hur har då Nordnets indexfond presterat mot andra aktivt förvaltade techfonder? Är det värt att betala extra för att ha en aktivt förvaltat fond? Nu har Nordnets Indexfond Teknologi funnits på marknaden sedan 26 maj, så jämförelseperioden är kort, vilket man bör ha i bakhuvudet. Helst skulle man vilja se på 3-5 år för att få en bättre uppfattning om fonden.  Sedan start har indexfonden ökat 14,17% till och med 12 oktober.

De fonder som jag jämfört med är de fonder där även Apple och Microsoft är med på topp tio listan, tyngdpunkten ligger i USA och som har presterat bra på fem års sikt.

• BGF World Technology 12,82% (total avgift 2,43%)
• JPM US Technology 13,2% (total avgift 1,98%)
• Franklin Technology 18,76% (total avgift 2,04%)
• Lannebo Teknik 13,62% (total avgift 1,70%)
• Fidelity Global Technology 7,62% (total avgift 1,63%)

Jämfört med dessa fem andra fonder så har Nordnets techfond presterat riktigt bra hittills. Det är endast Franklin Technology som gått klart bättre trots hög avgift. Nu har jag inte jämfört med andra toppfonder som Öhman Global Growth, Swedbank Ny teknik, Tin Ny Teknik, MS INVF US Growth eller MS INVF Global Insight. Anledningen är att dessa är mer globala eller fokuserade på Norden. Sedan så är både Microsoft och Apple inte med i topp tio. 

Med tanke på den korta tiden, så har ändå Nordnet Indexfond Teknologi fått en bra start och den kommer att bli intressant att följa över tid. Om man väljer att investera i denna, måste man ha i bakhuvudet att den är väldigt fokuserat på två innehav, Apple och Microsoft. Skulle dessa två gå sämre, kommer det att påverka avkastningen för fonden kraftigt. 

Finns denna fond i din portfölj? Kommentera gärna vad du tycker om fonden.

Investera i Klarna via Flat Capital

Fakturahanterings- och betaltjänsten Klarna är det nog många som gärna hade investerat i för flera år sedan med tanke på den resa som bolaget gjort. Fram tills nu har den dörren varit stängd för oss vanliga dödliga, om man inte haft väldigt mycket pengar och troligen kontakter. Men nu finns möjligheten genom Flat Capital, ett investeringsbolag som kommer att noteras på First North den 20 oktober. I detta inlägg tittar jag närmare på det bolaget.

Flat Capital är grundat av Sebastian Siemiatkowski (medgrundare och VD för Klarna) och Nina Siemiatkowski (medgrundare och gift med Sebastian). Det är det bolag som de har samlat sina onoterade investeringar i och som de nu gör tillgängligt för en bredare krets. Motivet är att bland annat att tillföra mer kapital för att kunna fortsätta att investera och skapa aktieägarvärde. Men också för att möjliggöra för allmänheten att få exponering mot onoterade bolag som annars skulle vara svåra att nå. 

Den emissionslikvid som bolaget får, minus emissionskostnader på maximalt 7,2 miljoner kronor, kommer att till 60-80% användas till att investera i nya bolag och 20-40% till investeringar i befintliga bolag. När bolaget börsintroduceras kommer bolaget att ha ett värde på 269 miljoner kronor, vilket motsvarar en substanspremie på cirka 4%. Med tanke på att det endast är ett innehav som numera är börsnoterat är premien inte något som direkt sticker ut jämfört med hur börsens andra investmentbolag värderas. 

Teckningskursen är satt till 10 kronor och minsta teckning är 500 aktier, alltså minst 5 000 kronor. Emission är 100% garanterad genom att Sebastian har ett garantiåtagande på det som kvarstår efter att styrelse och ledning tecknat sina delar. 

Om erbjudandet skulle bli kraftigt övertecknat, finns det en option att emittera ytterligare 1 305 000 aktier om totalt cirka 13 miljoner kronor. I emissionen tecknar styrelse och ledning aktier för 3,9 miljoner kronor totalt. 

Förutom Sebastian och Nina, består bolaget av styrelsemedlemmarna Amaury de Poret (äger 2,4% innan nyemission), Dr Marcelo Carvalho de Andrade (äger 0% innan nyemission) och Charlotte Runius (äger 0% innan nyemission), VD Hanna Wachtmeister (0,6% innan nyemission) och CFO Björn Petersson (äger 0% innan nyemission). 

Efter nyemission kommer ägandet för styrelse och ledning se ut enligt följande:

• Sebastian Siemiatkowski 47,14%
• Nina Siemiatkowski 17,66%
• Amauray de Poret 2,97%
• Dr Marcelo Carvalho de Andrade 0,00%
• Charlotte Runius 0,30%
• Hanna Wachtmeister 1,12%
• Björn Petersson 0,04%

Fortsatt kommer alltså paret Siemiatkowski att kontrollera detta bolag och personligen gillar jag att grundarna kvarstår som stora ägare. Frågan är dock hur inblandad Sebastian kommer att vara med tanke på att han är VD för Klarna och rimligen lägger mestadels av sin tid och energi där. 

Dock så har VD Hanna Wachtmeister en bakgrund från SEB med fokus på transaktioner och institutionella placerare, så hon borde kunna driva bolagets investeringsagenda framåt. Jag hoppas bara att Flat Capital inte blir som Industrivärden, där VDn mer förvaltar än förnyar, eftersom Fredrik Lundberg är den som äger och styr. 

Om man tittar på innehaven i Flat Capital är Klarna det största innehavet (43,1% av portföljen) följt av Budbee (37,5% av portföljen). Totalt sett består portföljen av 13 olika innehav där samtliga är onoterade utom Truecaller (6,4% av portföljen), som börsnoterades i början av oktober i år. 

• IRR står för internal rate of return och kan jämställas med genomsnittlig årlig avkastning. 
• MOIC står för multiple on invested capital och är ett avkastningsmått som jämför en investerings nuvarande värde med investerat kapital. 

Själv tycker jag att detta bolag är intressant då man får exponering mot många intressanta onoterade bolag, särskilt Klarna, som kanske kommer att börsnoteras i USA. Dock så är risken hög med denna typ av teknikbolag, vilket man bör vara medveten om.

Men jag har valt att teckna 2000 aktier på både Nordnet och Avanza då jag tycker aktien skulle passa bra i min investmentsbolagsfond. Dock har jag ingen större förhoppning om tilldelning annat än mininivån. Anledningen är för att jag tror att denna noteringen kommer att bli väldigt populär och därmed kraftigt övertecknad. 

Om man är intresserad av att vara med i emissionen är sista svarsdag idag klockan 23:59. Men, kom ihåg att alltid göra din egen analys innan du fattar ett beslut. Med andra ord, läs igenom prospektet!

Ny kapitalförsäkring på Avanza

Sedan en tid tillbaka har mitt tillfälliga uppdrag tagit slut och sedan dess har jag funderat på hur jag ska göra med den överskottslikvid som byggts upp i mitt aktiebolag. Till slut landade det i att jag nu har öppnat en kapitalförsäkring för företaget. Valet föll på Avanza, då jag tycker att deras app är mer användarvänlig än andra konkurrenters appar.

Med tanke på inlägget kring nybörjarportfölj, som jag skrev tidigare i oktober i år, har också utgångspunkten varit i denna. Om man hade velat göra det lätt för sig och tror på att historien upprepar sig, hade de egentligen räckt med att investera 50% i Spiltan Aktiefond Investmentbolag och 50% i AMF Aktiefond Småbolag. Historiskt sett har man med ett sådant upplägg fått följande avkastning:

Med andra ord cirka 21% per år under de senaste 10 åren och det till en total avgift på 0,36%. Helt klart godkänt!

Men som vi alla vet är historien ingen garanti för att framtiden blir likadan. Nu ska det tilläggas att de förvaltare som förvaltat ovan fonder fortfarande gör det fortfarande, så det borde rimligen öka chanserna till en bra framtida avkastning. 

Eftersom jag är väldigt intresserad aktier, har innehavet i min kapitalförsäkring i företaget inte blivit riktigt så enkel. Istället har jag kopierat portföljsförslaget i inlägget om nybörjarportföljen men bytt ut Länsförsäkringars fastighetsfond mot Plus Fonders fastighetsfond, som heter Plus Fastigheter Sverige Index. 

Länsförsäkringars fastighetsfond är aktivt förvaltad med en inriktning mot bolag verksamma inom den nordiska fastighets- och byggbranschen. Plus fastighetfond är en indexfond som speglar utvecklingen i SIX Real Estate Index, som består av aktier inom fastighetssektorn som handlas på Stockholmsbörsen.

Nu är denna fond mindre än 1 år gammal, men inriktningarna är snarlika och Plusfonden är billigare då det är en indexfond. Om man analyserar de tio största innehaven i respektive fond per sista september i år är Balder, SBB B och Sagax B i topp i båda, men där Balder och Sagax är överviktade i Plusfonden. 

I övrigt finns Castellum och Corem Property Group B i båda fonder, men där Castellum är klart överviktad i Plusfonden.  Resten av innehaven är helt olika. För att summera, är hälften av innehaven lika i båda fonderna. 

Förutom att Plusfonden är en indexfond och därmed billigare, föredrar jag dess viktning mot Balder, Sagax, SBB och Castellum samt att Wallenstam är på topp tio listan. 

Slutligen har jag givetvis tagit med mina största innehav från den privata portföljen, Sinch och Evolution. Till dessa två har jag lagt till Hexatronic, som jag tror mycket på då de har många år av tillväxt framför sig som det ser ut i Tyskland, UK och USA, där utbyggnaden av fiber inte kommit särskilt långt än. 

För att summera företagets aktieportfölj så innehåller den 11 aktier och fonder samt cirka 20% kassa. Anledningen är att jag köper in mig i portföljen över tid och inte är klar ännu. 

Hittills är jag dock back cirka 0,92% drivet av Sinch och Evolution där jag började att köpa in mig lite för tidigt i den nedgång som vi befinner oss i (även om just idag har det gått upp). Men på sikt tror jag att dessa två bolag kommer att återhämta sig och bidra till företagsportföljen framöver. 

Att tänka på med kapitalförsäkringar i aktiebolag

Det man ska komma ihåg när man skapar en kapitalförsäkring som är tänkt att finnas kvar långsiktigt i ett aktiebolag är att denna måste redovisningsmässigt prövas med avseende på eventuellt nedskrivningsbehov. 

I och med att kapitalförsäkringen klassas som en finansiell anläggningstillgång, ska dess värde alltså prövas årligen för att se om det behöver skrivas ned. Då jag följer K2-reglerna i årsredovisningen (vanligast bland småbolag) är det endast nedskrivning som måste göras om behovet finns. Man får inte skriva upp värdet, så om aktieportföljen är värd mer än vad jag har satt in, görs inget. 

Dock finns det ett undantag i K2, där man trots att marknadsvärdet på balansdagen är lägre, inte behöver göra någon nedskrivning. Det är om värdeminskningen är lägre än det minsta av 25 000 kronor eller 10% av eget kapital. En nedskrivning som görs är heller inte en skattemässigt avdragsgill kostnad när skatten beräknas. Omvänt är så en värdestegring inte heller skattepliktig. 

Industrivärden fortsätter att underprestera

 

Idag kan man säga att startskottet för rapportperioden för det tre kvartalet går. Först ut är Industrivärden som kom med sin rapport lagom till frukosten. Precis som förra kvartalet i år fortsätter man att underprestera jämfört med Stockholmsbörsen. Fokus har under de första nio månaderna legat på att hålla skuldsättningen på en fortsatt låg nivå och fortsätta att investera i portföljbolagen. 

Sammanfattningsvis kan man summera året som gått med:

• Förvärv av fler aktier i Sandvik (1,9 miljarder), Volvo (0,8 miljarder), Essity (0,5 miljarder) och  Handelsbanken (0,3 miljarder).
• Innehavet i SSAB har avyttrats i maj för 2,0 miljarder kronor
• Skuldsättningsgraden uppgår till 4%
• Substansvärdet per 30 september uppgick till 128,6 miljarder eller 295 kronor per aktie. Det kan jämföras med stängningskursen för Industrivärden C som var på 272 kronor. En substansrabatt på 7,79%, vilket är lite lägre än det genomsnittliga 3-års snittet. 
• Inklusive återinvesterad utdelning ökade substansvärdet med 8% under perioden att jämföra med OMXSGI som ökade med 23,82%.
• Förvaltningskostnaden uppgick 98 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,1% av aktieportföljens värde.

I VD-ordet fokuserar VD Helena Stjernholm främst på de ytterligare investeringar som har gjorts i portföljbolagen och deras arbete. Man lyfter fram det jobb som Sandvik har gjort med tilläggsförvärven stärka sina kärnverksamheter, Volvos fortsatta fokus på branschtransformationen mot el, SCAs arbete mot förnybart bränsle och Handelsbankens föreslagna utdelning av aktier i Industrivärden. Den stora frågan när ska allt detta ge avtryck i aktien? I år är C-aktien upp drygt 2% per sista september att jämföra med Investor (B-aktien) som är upp cirka 24%. 

Som investering har Industrivärden de senaste åren varit allt annat än en rolig resa avkastningsmässigt. Bolaget har underpresterat mot de andra större investmentbolagen. Man behöver zooma ut på längre perioder för att känna att bolaget har givit en årlig genomsnittlig avkastning som är acceptabel. 

Ser man på 7 års sikt eller mer har avkastningen i C-aktien inklusive återinvesterad utdelning varit ok jämfört med Stockholmsbörsen. 

Om man tittar närmare på de nio månader som har passerat är det främst Volvo och Handelsbanken som bidraget till avkastningen.

Då ska man ha i beaktande att Volvo B-aktie har ökat med 1,68% och Handelsbanken B-aktie ökat 16,7% under samma period. Trots Handelsbanken ökning får det inte någon större genomslag då resten av portföljbolagen inte haft någon vidare utveckling under de tre kvartalen som varit. 

I rapporten visar man också på den årliga utvecklingen över en treårsperiod och även här är jag inte alls för imponerad.

Frågan är vad ska man göra istället? Troligen kommer Industrivärden inte att komma att överprestera framöver med tanke på dess innehav. VDn har hittills inte åstadkommit något sedan hon fick posten vad gäller att ta in nya innehav som skulle kunna driva tillväxt och aktiekurs. Istället har man sålt av innehav som ICA och SSAB. 

Med tanke på att i investmentbolaget Lundbergsföretagen får man en nästan 18%-ig exponering mot just Industrivärden skulle jag hellre fundera på den aktien. Sett över en 10-års period har Lundbergsföretagen verkligen slagit Industrivärden.

Men som jag skrivit om i inlägget om aktieportfölj för nybörjare är det främst Indutrade som bidragit till Lundbergsföretagens utveckling. Ett annat alternativ är att man istället investerar i en indexfond som följer Stockholmsbörsen. 

Vad tycker du om Industrivärden? Har den en given plats i en aktieportfölj? Kommentera gärna.

EQT, undantagens mästare

EQT har varit i hetluften den senaste tiden efter att man gjort undantag från lock-up reglerna (som säger när ledande befattningshavare får sälja aktier) och inte ansetts sig behöva flagga detta till marknaden. Ända sedan EQT noterades i september 2019 har jag varit avvaktande till den aktien. Istället har det fått räcka med att få exponering mot bolaget via det innehav som Investor har. Sett i backspegeln har det avvaktandet helt klart varit kostsamt, då aktien stigit cirka 5 gånger introduktionskursen. 

Anledningen till att jag avstod att investera i bolaget var för att jag fann det som att villkoren var för generöst vinklade till fördel för ledningen i EQT. Mycket av vinsten som skapas skulle helt enkelt hamna i ledande befattningshavares fickor. Det uppfattades av IPO-prospektet som att man kanske inte satte aktieägarna i första rummet utan sig själva. 

Fram tills början av september verkade det inte stämma med tanke på aktiekursens fantastiska utvecklingen. Sedan, den 7 september kom det fram att cirka 60 större delägare, därav ledande befattningshavare, sålt aktier tvärtemot vad lock-up reglerna från börsintroduktionen sagt under augusti. 

Man hade helt enkelt gjort ett undantag!

Denna ändring möjliggjorde en försäljning på cirka 23-25 miljarder kronor.  Förklaring var att detta var något bra för samtliga aktieägare, då likviditeten i aktien ökar. I samma veva har man också förlängt lock-up perioderna. 

Frågan är vad är detta värt för aktieägarna. Kan man ändra reglerna en gång och gynna vissa, vad är det som säger att det inte kommer att ske igen? 

Som grädde på moset hade man inte heller rapporterat denna försäljning till myndigheterna då man inte ansåg att man behövde det trots att insynspersoner sålt. 

Som gammal revisor fick jag lära mig att verka efter devisen "independence in fact and independence in appearance". Det kanske visar sig efter finansinspektions utredning att EQT inte handlat fel, men sett ur ett anseendeperspektiv skulle jag säga att deras anseende är skadat.

Man tycker ju att de skulle ha lärt sig läxan, men icke! 

I dag kan man läsa i Dagens industri att EQTs VD Christian Sinding har ett ägarintresse i ett norskt nystartat företag, Sandwater, som ska ägna sig åt venture investments. Det vill säga investeringar i bolag som befinner sig i tidig fas, precis som EQT Ventures. 

Men ändå ser han och EQT inte någon intressekonflikt här. Anledningen är att enligt EQT utgör detta en privat investering via Sindings family-office-företag Baggins AS och han har ingen aktiv roll i Sandwater. I övrigt vill de inte uttala sig mera.

För att förtydliga det hela, vilket i för sig gör det lite skrattretande, ssäger EQTs kommunikationschef i intervjun att EQT "har tydliga ramverk och förankringsprocesser som säkerställer att eventuella investeringar som görs utanför EQT inte konkurrerar med vår verksamhet". 

Här får jag lite samma vibbar som när Swedbank skulle bortförklara sig att banken visst inte haft något med någon penningtvätt i Baltikum att göra. Strax innan det hela blev ohållbart. 

Själv fortsätter jag mig att hålla mig ifrån att investera i EQT direkt.