Hälften av bolånetagarna verkar riskera att hamna i Lyxfällan

Läste i dagens nummer av Dagens Industri att hälften av landets bolånetagare inte skulle klara av en ökad månadskostnad på några tusenlappar mer i månaden. Blev chockad över att så många verkar ha gått in i ett konsumtionstänk där man måste ha allt som alla andra har.

Källa: Dagens industri

Det vill säga stort hus (ofta för stort), två nyare bilar av finare märke, båt, barn som ska göra flera olika sporter, vinter- och sommarsemestrar, märkeskläder, restaurangbesök, osv. Allt detta går att hålla flytande så länge som räntan är extremt låg och man har ett jobb.

Men att man riskerar sitt hem och sin familj genom att inte ha en ekonomisk kudde så att om räntan stiger eller att man blir arbetslös, så kan man ändå bo kvar eller klara sig ett antal månader. Jag förstår inte hur man kan välja att leva så! Hur kan man inte se efter sin privatekonomi?

Personligen har jag möjligheter att dra på mig mer konsumtionssaker, men inte blir jag lyckligare för det, för att inte prata om hur det skulle öka min finansiella risk. Plus att då är man verkligen fast i ekorrhjulet, eftersom man måste jobba massor för att ha råd med alla kostnaderna. Det känns som många saknar självkänsla och måste göra som alla andra istället för att vara nöjda med det man har.

Själv väljer jag att fokusera på de få saker som skänker mig glädje och nytta och att umgås med familjen, inte bara de få veckorna man har semester. Visst skulle det vara trist om räntan ökar, men det får ingen större effekt på hur jag lever. Precis som med aktieportföljen, börsen kan gå upp och ned, aktieutdelningen påverkas inte.

Man inser att det är mer och mer viktigt att privatekonomi blir ett ämne i skolan. Hur tänker ni kring det faktum att så många inte skulle klara av en höjning på några tusenlappar i månaden? Kommentera gärna i bloggen.